Duddley, kär i en… häxa?

Vänner, ett nytt kapitel.
Nu ska jag äta en banan för jag är sååå hungrig.


Cho och jag gick i tystnad. Jag sa inget, och hon sa inget. Det enda ljud var fåglarna som kvittrade. Dom lyckliga jävlarna.
Runt omkring oss fanns det bara höga, ståtliga träd. Grenarna var utsträckta och prydda med ljusgröna löv.
Framför mig gick Cho. Hennes långa svarta hår var uppsatt i en tofs och hennes lugg var nästan framför ögonen. Till och med nu när hon skrikit åt mig så blir jag helt... helt...
Ni vet uttrycket Fjärilar i magen?. Bullshit, om du frågar mig. Snarare mördarbin.
Jag släppte ut en suck. Trååkigt.
"Vi är snart fr-ah!" började Cho, men hon han aldrig att avsluta den meningen innan hon tappade balansen. Hon föll mot mitt håll, sträckte på armarna för att fånga fallet, men hon träffade aldrig marken. Jag hade stoppad hennes fall genom att greppa tag om hennes armar. Hon la sina händer på mina axlar och hävde sig upp. När hon hade balansen igen rörde sig, varken hon eller jag. Och vi var nära, så nära att våra näsor nuddade varann. Hon drog ett djupt andetag, backade ett par steg och borstade av osynligt damm från hennes kläder.
"Hrm hrm, jo" började Cho stelt "Det jag tänkte säga var att vi är framme." Hon pekade bort bakom henne, och där kunde man tydligt se hur alla tråkiga började rada upp sig.
"Åh" var allt jag kunde säga. Mitt hjärta dunkade så hårt i bröstkorgen att jag var rädd att hon kunde höra det. Jag svalde och började gå. Bakom mig hörde jag hur Cho suckade och började gå tillbaka.


När jag kom ut på vägen kom alla mina känslor som ketchup ut en flaska. Först lite i taget, och sen allting på en gång.
Skulle jag bara låta henne gå iväg sådär? Varför försökte jag inte mer? Varför var jag inte envisare? Varför var jag så dum?
Jag sparkade till en kotte samtidigt som jag släppte ut ett kvävt, frustrerat skrik. Bara ett ord ekade i mitt huvud, och det var ordet varför.
Varför varför varför
Jag stannade i mitt steg och vände mig genast om. Så fort som mina ben kunde bära mig så sprang jag mot skogen, där jag förhoppningsvis skulle hitta Cho.

Jag rusade in bland träden.
"Cho!" ropade jag. Inget svar. Jag sprang in längre bland snåren och ropade.
"Dudley?"
Jag vände mig om och såg henne stå där.
"Varför?" sa jag.
"Va? Varför vad?"
"Varför blev du så arg?" Jag såg hur ilskan sakta kröp upp på hennes ansikte medan jag pratade.
"Vet du vad? Skit i det." sa hon samtidigt som hon började gå iväg.
"Nej, vet du vad nej." Jag tog tag i hennes arm.
"Släpp mig!" sa hon samtidigt som hon försökte lirka loss sin arm.
"Nej! Inte föränn du berättar för mig varför du blev så upprörd."
"Du skulle inte förstå! Så släpp mig!"
"Nej!"
"Okej! Om du vill veta så måste du släppa mig!"
Jag släppte hennes arm och hon drog snabbt till sig den.
"Nå? Varför så envis?" frågade jag otåligt.
"För att du inte fattar! Jag hör inte hemma här!"
"Om du berättar kanske jag kan."
"Nej! Nej det kan du inte så lämna mig ifred!"
"Om du berättar så svär jag på allt jag äger att jag kommer lämna dig ifred."
"Nej!" sa hon och vände sig om och började gå i rask takt iväg. Jag följde efter fortfarande lika envis.
"Lämna mig ifred!" fräste hon samtidigt som hon vände sig om.
"Nej." sa jag i en kontrollerad röst.
"Vet du vad? Nej på dig själv, du kan inte bara svepa ut och in när du vill, du kan inte bara komma och gå som du vill. För att det här handlar inte om dig." sa hon med en mordblick.
"Jag har försökt att berätta att-"
"Nej! Gå!" sa hon och började springa iväg igen. Jag sprang snart efter henne. Jag var snabbare än henne så jag kom snabbt ifatt henne och tog tag i hennes axlar och vände på henne.
När hon stod ansikte mot ansikte gjorde hon något oväntat.
Hon ställde sig på tå och kysste mig.

Kunde inte Dudley berättat att han var Harry Potters kusin! Då skulle Cho lyssna och berätta!

...;_; ♥
We. Mitt hjärta smälte just. Det gör faktiskt ont, vet du? Det liksom bara.... Smälter. Ugh, obehaglig känsla! Men det hände i alla fall. Jag typ allvarligt liksom du vet bara OMGEEE DE KYSSTEEEEEES ._________.
Kan de inte typ gifta sig NU och åka på smekmånad och vara allmänt skitsöta så att alla mina nio andra hjärtan också smälter? Det är så värt det...
Nu ska jag gå och gråta lite för jag är kär i din fanfic.
...;_; ♥

tack tack för att du finns
tack tack för att din fanfiction finns det var grymt bra mitt hjärta smälter och jag älskar det kram

Jippie!

jätte bra ♥

Superbra!

Naaww!! Go Cho!

Chudley my darlings ♥
Åh det är sååå frustrerande att veta hur allt med magin hänger ihop, att de båda"känner" Harry gaah :E
Älskar allt och längtar desperat efter mer 83

kan inte cho typ nämna nåt om harry potter och dudley kan säga att det r hans kusin