Ett mörkare Alice i Underlandet (ORS)

Alice drog i skalet. "Försök pressa dig ut ur den medan jag drar", sa Alice.
Hon drog hårt tills hon hörde ett högt "plopp" och skalet föll av. Sedan drog hon av sitt eget.

"Tack" säger katten lättat. Han är blöt och pälsen dryper av vatten.

Alice fortsatte sedan framåt. Hon var fortfarande inte helt ban vid att vara i storleken av en myra.

När allén slutade så stod det ett träd mitt i vägen och bredvid fortsatte allén uppe på en brant backe som säkert var omöjlig att klättra uppför. Men sen när hon funderade så såg hon att svamparna som växte på träden säkert skulle gå bra att klättra uppför.

Alice hoppade upp på den första svampen.

Katten hoppar smidigt efter henne.
"Vet du vart vi ska?" frågar han.

"Först upp på svamparna tills vi är på bra avstånd nog att hoppa över till kullen", sa Alice. Hon tog i med fötterna och hoppade det högsta hon kunde upp till nästa svamp som var rätt så högt upp.
Hon tog tag i svampens kant och klättrade upp.

Sedan hoppade hon lätt till nästa svamp som inte var lika högt upp.

Katten svarar inte utan hoppar smidigt från svamp till svamp.

Alice hoppade lätt uppför tre svampar och sedan fick hon hoppa högt upp till den sista svampen.

Sedan hoppade hon ner på kullen. Det var en hård landning.

Hon väntade där på katten.

Katten landar smidigt bredvid henne.
"Nu då?" frågar han.

"Nu fortsätter vi", sa Alice och skyndade sig att springa framåt.

Efter en stund sprang en grupp myror mot dem. Samtidigt som en stor nyckelpiga försökte kasta sandkorn på dem från luften.

"Ni tror att ni kommer lyckas döda Hjärter Dam! Men det kommer ni aldrig göra"! Sa de argt.

Alice vevade på handtaget av pepparkvarnen som ett slags skjutvapen och nyckelpigorna fälldes. Myrorna fick hon slå med Vorpal kniven. Det var kämpigt att vara såhär liten. Som stor kunde man bara stampa på dem.

"Vi behöver verkligen se till att du blir stor igen" säger katten bekymrat.