Rätt eller fel?

Åhhhh Ida hsoabdixjwxjs du är sååååååååååååååååååååå... Braaaaaaaaaaaaaaaa... Odbspaäaaådbd!!!!! Sluta seja att du har skrivit ett dåligt kap För det är ITE SANT!!! det är ett helt awsome kap! Jag är jätte glad att jag har en sån duktig mugglis syster!!!!!!!!!! Till världens mest awsomeiga Ida...
Kraaam!!!

AMEN OJ!!!!!!!!!!

Gud vad snäll du är sis!!!♥ JAG är jätteglad att JAG har en så duktig mugglissyster som DIG!!!! Till världens mest awesomiga Alice♥



Jaa du!

.............................................................................................................

Förlåt för att jag inte ar skrivit på länge! Men nu kommer i alla fall ett litet romantik-kapitel♥

Kap 9:
Jag petar i gröten framför mig. Jag tar en tugga men maten tycks svälla i munnen. Med mycket beslutsamhet sväljer jag snabbt och äcklas av smaken. Jag är verkligen inte hungrig, men jag är tvungen att äta. Någon knackar mig på axeln,
- Sasha vi har problem, säger en röst som jag känner igen som Elizas.
- Vad är det? Frågar jag
- Julbalen är om två veckor och jag har fortfarande ingen att gå med! Suckar hon.
- Men hallå! Det var ju jättemånga som frågade dig!!
- Nja bara några! Säger hon med en tillgjort gnällig röst
- Det var ju Peter, Niklas, Romeo, Zach, Randy, Cormac, Lolvill, Jesper, Kilert, Jack, Bob, Robert, Colin, Aiden, Evan, Aston, Tyler… glömde jag några?? Frågar jag avundsjukt.
- Jaa, Marcus och Daniel frågade också men ingen av alla de här är snygga! Gnäller hon. Själv fattar jag nada. Det var nästan 20 personer som hade frågat henne, och nästan alla är dösnygga. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om alla hade frågat mig.
- Men vem vill du dejta då? Frågar jag mjukt.
- John… säger hon drömmande. John var en av Jeremys bästa kompisar och ursnygg.
- Men fråga honom då!
- Är du helt galen!?!?!?!?!?!?!?! Frågar hon med förbryllad min.
- Jag kan väl inte bara gå fram och fråga! Fortsätter hon.
- Klart du kan! Och om inte du gör det, gör jag det!! Hon tittar skeptiskt på mig men jag går med säkra steg fram till Hufflepuffbordet där de sitter.
- Kan jag få byta några ord med dig John? Frågar jag vänligt. Han ser ut att bli riktigt förvånad men det är ju inte så konstigt, jag har ju aldrig pratat med honom förut. Förutom en gång det första läsåret när jag elakt påpekade att han hade klädnaden ut och in och han rodnade inför hela skolan. Oh, juste en gång de andra läsåret är jag snubblade och tappade hela min tallrik med gröt på hans kavaj på julen.
Nej, jag och John hade inte direkt den bästa relationen till varandra, men han nickade i alla fall och kom fram till mig i ett hörn.
- Vem hade du tänkt gå på julbalen med?? Frågar jag och försöker låta nonchalant.
- Ja, jag hade ju tänkt gå med Evelina men sedan blev det ändrade planer så nu ska hon helt plötsligt till Frankrike. Så ja, nu är jag utan dejt! Fast det var väl lika bra, det var ju inte hon jag gillar på riktigt.
- Vem gillar du på riktigt? Frågar jag förhoppningsfullt, och jag har tur!
- Säg inte till nån, men jag har varit dödsförälskad i Eliza sen första gången jag såg henne.
Jag blir helt mållös, det här blir ju perfekt! Jag och Jeremy och Eliza och John!
- Men då måste du ju ta och fråga om hon vill gå med dig! Säger jag.
- Men du känner väl henne? Kan inte du göra det? Frågar han bedjande.
- Nej, det blir bättre och känns troligtvis mer äkta om du gör det! Säger jag barskt och ger honom en knuff åt Elizas håll. Först går han med osäkra steg och vänder sig om och ser bedjande på mig men jag spänner bara blicken i honom det argaste jag kan och då suckar han, tar ett djupt andetag och går med målmedvetna steg fram till Eliza. Hon sitter och pratar med Patricia, en tjej från Gryffindor när John harklar sig. Hon vänder sig om och hennes bruna, långa fläta flyger runt i hundranittio grader och daskar till Patricia rätt i ansiktet. Jag som aldrig riktigt gillat Patricia ler för mig själv.
- Ehh...Öhh… vill du gå på balen med mig? Frågar han och faller ner på knä framför henne. Jag ser att hon skiner upp som en sol och rodnar.
- Jättegärna! Får hon ur sig innan hon inte kan hejda sig och flyger i hans famn. De kramas länge innan hon och jag går upp till sovsalarna. Hennes bruna långa fläta är spretig och lite rufsig och hennes bruna ögon är fullda av glädje.
- Hur gjorde du? Frågar hon nyfiket.
- Äsch, jag pratade bara lite med honom, säger jag och känner mig lycklig för hennes skull.
- Du är den bästa vännen man kan ha!! Säger hon och kramar mig hårt. Jag lyser av lycka, och kramar henne tillbaka.

Asbra! Mer?!

så bra ♥♥

Jätte bra!!!!!
Det ska bli kul å se hur det går på julbalen!!! Men jag kan väll nästan gissa mig till att det blir trubbel!
Super kapitel Ida!!

Superduper!!!!!!!
När kommer det mer...?

Håller med till 1000%!

Okej hörni, jag vet att denna ff inte har haft så himla bra uppdatering och kanske inte heller så superbra innehåll alltid men ni som fortsatt läst, TACK SÅ SJUKT MYCKET!! Och jag lovar (nästan) att den kommer få bättre uppdatering och innehåll, så snälla fortsätt läs!♥


Kap 10:
Jag borstar ut det mörkblonda håret så att det blir slätt och mjukt som siden. Jag tittar på mitt ansikte och suckar, jag är blek och har klarblåa, stora ögon. Mitt hår är rakt, ganska tunt och ungefär till naveln.
Jag blir inte direkt besviken när jag ser mitt utseende, jag ser väl ut ungefär som alla andra. Jag sätter upp håret med några vackra spännen och låter det sedan helt naturligt hänga utsläppt över ryggen.
Jag drar på mig den tajta klänningen av blått siden och ber Eliza knäppa dragkedjan. Sedan snurrar jag runt framför spegeln. Wow, jag blir riktigt chockad när jag ser mig själv. Jag är faktiskt riktigt vacker! Men den fina tanken försvinner när jag vänder min blick mot Eliza.
Eliza är klädd i en silvrig, tunn klänning som Smiter åt och visar hennes perfekt formade kropp. Hennes hår är snyggt uppsatt i en knut och några lockiga slingor hänger ner.
- Asså jag blev inte riktigt nöjd med ögonskuggan! Skulle du kunna göra. Den åt mig?
- javisst!
- Men Sasha!!! Shit vad snygg du är!! Säger hon och kommer fram till mig vid spegeln och lägger armarna om mig. I spegeln står två tjejer, nästan precis lika långa och gnistrar som stjärnor. Jag blir nästan tårögd när jag ser oss och vänder mig om och ger Eliza en puss, mitt på kinden. Hon skrattar och pussar mig tillbaka. Vi jämför märkena av läppstift vi fått på kinderna och skrattar. Sedan gör jag i ordning hennes ögonskugga, och vi beger oss ner mot Stora salen.







Musiken dånar i salen och väggarna nästan vibrerar. Jag tar en klunk av min läsk och suckar nöjt. På golvet framför dansar folk som galna till den vilda musiken.
- Bra drag här! Säger Eliza högt för att överrösta musiken. Jag nickar till svar.
De som anordnat har verkligen lyckats bra, dansgolvet är upplyst av strålkastare och trycket i salen är perfekt. Längs väggarna står långa bord med tilltugg och tänker visar en svart stjärnklar himmel med en gigantisk discokula. I ett hörn längre bort står ett par och kysser varandra. Jag tittar drömmande på tjejen och hoppas att det någon gång kan vara jag som står där.
Fast med en annan kille såklart typ...
JEREMY!!
Jag känner hur någon hårt stöter emot mitt ben och väcks ur min lilla dagdröm. Det är Rosie som har dansat förbi med armarna om sin kille. Jag känner igen honom som en femteklassare som heter Lohan och säkert är supernöjd över att få gå på balen med Rosie. Hon ler bitchigt mot mig och Eliza som sitter ensamma utan killar i en liten soffgrupp. Hon säger något till sin kille och glider sen fram till oss. Jag känner hur hjärtat flyger upp i halsgropen. Hon sätter sig lätt och vant precis som om hon alltid sitter med oss. Jag och Eliza tittar livrädda på varandra och sen säger Eliza:
- Vad vill du Rosie?
- Joo, jag ville prata lite angående Sasha... säger hon och ler sitt hemska leende. Hela min kropp är på helspänn nu, jag förbereder mig på att hon har en kniv under klänningen som hon plötsligt ska dra upp och kasta mot mig. Jag undrar för 100:de gången varför jag inte dödade henne medans jag hade chansen, innan hon dödar mig! Det är förstås en överdriven tanke men just nu känner jag mig faktiskt rätt panikslagen. Just när Rosie ska öppna munnen igen kommer två tjejer fram till oss, som räddare i nöden, pinsamt nog kan jag inte minnas vad de heter. Jag vet bara att de är tvillingar och nära vänner till Eliza. Den ena har har röda och fina kinder, ljust lockigt hår och en neonrosa klänning med paljetter. Den andra är raka motsatsen, blek hy och långt svart spikrakt hår. Hon har en tunn vit klänning av siden som fladdrar lätt runt hennes smala vrister.
De är så vackra så att de gör ont att titta på dem, som natt och dag. De är också väldigt populära, och då menar jag VÄLDIGT populära, till och med mer populära än Rosie och hennes gäng!
- Hej Eliza, Sasha och... Rosie? Säger de och ger Eliza en frågande blick och hon rycker på axlarna till svar. De sätter igång att prata med Eliza och efter ett tag reser sig Rosie sig upp och går, troligtvis av tvillingarnas höga status.
- Åh tack! Säger Eliza och pustar ut när Rosie gått.
- Ingen fara, vi såg att ni satt i en liten jobbig knipa och tänkte att hon säkert gick om vi kom.De reser sig upp och skrider vackert iväg.
- När kommer John och Jeremy egentligen? Frågar Eliza.
- De skulle ju bara hämta dricka!





”När man talar om trollen” tänker jag när de uppenbarar sig i dörren.
- Förlåt att det tog tid, det var superlång kö! Säger Jeremy och ler ursäktande. Hans leende får mig att smälta ihop till kokt spaghetti. Hans hår är lite rufsigt och hans ögon lyser blåa. Jag sitter och stirrar, försöker memorera varje liten millimeter av hans ansikte. Former, skuggor, hur läpprna rör sig när han pratar…
- Sasha? SASHA?!? Säger Eliza och väcker mig ur mina deömmerier för andra gången den här dan.
- Ehh…va? Frågar jag och kliar mig nästa yrvaket i huvudet.
- Killarna frågade om vi vill dansa! Säger hon och ger mig en menande blick. Vi går upp på dansgolvet och väntar spänt på vad som kommer. Livebandet börjar spela och jag inser förskräckt att det är en tryckare. Jag tittar panikslaget på Jeremy men han ser helt lugn ut. Kanske hade han till och med planerat det…
Han lägger sina armar runt min midja och drar mig närmare sig. Mitt hjärta börjar dunka så högt så att hela salen måste höra det. Området där hans händer vilar runt min midja vibrerar och jag känner mig helt fantastisk. Jag lägger mina armar runt hans hals och vi börjar försiktigt dansa. Musiken är fantastisk och vi sveper fram över dansgolvet som om vi vore gjorda för varandra. Han trycker sig ännu närmare mig och jag protesterar inte, tvärtom! Jag vänder mitt ansikte upp mot hans och ser in i hans vackra ögon. Och plötsligt inser jag att det här är ögonblicket! I böcker och filmer säger de alltid så och jag har alltid trott att det var i ”det-händer-bara-i-filmer” kategorin men nu känner jag det verkligen, om det nånsin ska hända så ska det hända nu. Jag sluter ögonen och inser att han har känt samma sak, för i nästa sekund pressar han sina läppar mot mina. Bara lätt men ändå känns det som om mina läppar brinner. Jag öppnar ögonen och möter hans leende. Min kropp är stum, lam och blind på samma gång.
- Ska vi ta en promenad? Frågar han och jag nickar förtjust som en liten kattunge. Han tar min hand och tillsammans tränger vi oss ut genom folkmassan.

Bra!!