Skogens hemligheter

Rummet hade en enorm säng, enorm i hennes ögon. Den var stor med massa kuddar. Fenrir la sig tillrätta framför brasan på en matta medans hon själv började klä av sig. Det var så stort och vackert.

Vincent log stort, han ville inte vara ensam på natten..Han ville ha sällskap. Akten började och snart låg han och Lis nöjda och trötta i sängen.
"Lis" sa han lågt med slutna ögon och hon svarade med ett hummande. "Du måste vara artigare mot miss Indra, jag har hört att du hotat". Hon svarade på det, mumlandes om något som han knappt hörde då han precis somnat.

Indra kröp ner i den stora sängen, och så mjuk den var. Indra var ovan, men snart sov hon som ett litet barn. Här var det varmt och tryggt och Fenrir fanns där vid hennes sida, och Vincent? Hon visste inte.

Vincent sov tungt och märkte inte alls då Lis försvann från hans sida på morgonen, hon var tvungen att stiga upp tidigt för att städa och laga mat.
Vincent vaknade inte fören några timmar senare. Han satte sig stelt upp och gick direkt till badrummet där ett varmt bvad redan var upptappat. Han kröp i och tvättade sig.

Indra hade försvunnit tidigt på morgonon, stormen hade slutat och hon ville inte vara till besvär. Allt gjorde henne förvirrad, Vincent gjorde henne förvirrad, så det var bäst att hon kom till sin stuga och aldrig återvände till honom.
Dock hade hon inte sett ovädersmolnen och nu var hon och Fenrir fast i en iskall snöstorm. De såg varken fram eller bak, de bara gick och litade till Fenrirs sinne.

Vincent steg upp och torkade och klädde på sig. Han tog sedan sina kryckor och hoppade ut och till Indras rum. "Indra?" frågade han och knackade på dörren. Då ingen svarade öppnade han upp. Var hon borta?! Hade hon inte ens sagt adjö? Han såg ut genom fönstret, det var en snöstorm...Han kunde omöjligt låta henne gå ensam, eller ens gå vidare.
Och inom loppet på någon kvart satt Vincent i en släde, med en dräng som kusk och letade efter Indra. Han tänkte ta med henne tillbaka, eller se till att hon kom hem ordentligt.

Indra frös och hackade tänder, hon hade helt tappat bort sig och var inte alls klädd för ett sådant väder. Hur kunde hon göra ett misstag som detta? Hon hade väl inte tänkt efter, mer tänkt på allt som hade med Vincent att göra. Slutligen orkar hon inte gå mer och även om hon vet att det är farligt, så kurar hon ihop sig i snön vid Fenrir. Hon orkar inte mer, men Fenrir sätter igång att yla, och så somnar hon.

Vincent var faktiskt riktigt orolig. Ovädret blev bara värre, och han hade inte hittat henne än...Men plötsligt så hördes något än vindens venade, en hund...Som ylade. Han manade på kusken och snart fann han henne och Fenrir. Förskräckt hoppade Vincent av trots sin fot och lyfte upp Indra, han bar ombord henne på släden och vände tills hunden hoppat upp innan han manande på kusken att köra tillbaka.

Indra vaknade inte, det var farligt att somna i kylan. Man kunde somna och aldrig vakna igen, man kunde förfrysa. Även om hon ville så orkade hon helt enkelt inte att vakna, sömnen var så varm och god, varför vakna till den kalla världen?

På slädturen tillbaka försökte Vincent väcka liv i henne. "Indra" sa han gång på gång där hon låg i hans famn med slutna ögon. Trots att det var helt opassande insåg han hur vacker hon var.
Tillslut syntes herrgården igen. Släden stannade och Vincent bar ut Indra och in, trots smärtan i foten.