(Prs) evee & fashion7

Jag går in på ett dokument där min lilla roman ligger. Jag som hade tänkt börja skriva. Jag hade skrivit 97 sidor och var ganska nöjd.

Jag sitter i någon timme innan jag packar ner mina grejer i väskan och går mot busshållplatsen.

Jag dricker upp mitt nu kalla kaffe i en klunk och packar sedan ner laptopen

Jag sätter mig att vänta på bussen. Mikki sitter i mitt hår och piper åt folk.

Jag gick ut från caféet till bussen

Bussen kommer och jag går in.

Jag går på bussen och sätter mig längst bak.

Någon fäller mig och när jag står på alla fyra får jag en spark i magen. Jag låtsas som ingenting och sätter mig längst bak i bussen. När jag kliver av vid de ödelagda kvarteren märker jag inte Adrian och snyftar tyst.

Jag kliver av precis efter och hör henne snyfta. "Kom upp till mig." Säger jag tyst

Jag ser upp på Adrian med rädd blick, även om den blir uttrycklös rätt snabbt.
- Varför? Fräser jag och kryper ihop lite.
- D-det är inte meningen att du ska se mig såhär! Viskar jag hopplöst och känner tårarna svalka mina rodnande kinder.