JuliaE och Jessica Thonks

Louise harklade sig lite som för att dölja det han sa då en person steg in i rummet, hennes far åter igen.
"Så jag ser att allt gick som planerat, men eftersom du inte fullföljde duellerings planen Louise så lär jag tyvärr be dig dela rum med denna varelse vars hjärna inte är i bruk längre. För den som hade överlevt kampen mellan er två hade varit ägaren över rummet, men nu vart det ju lite förändrade planer så ja det löser väl sig. Någon av er kommer säkert inte överleva länge till i alla fall så det är inget att oroa sig för" Log han stolt och tittade från Louise till Silan. Louise kunde inte motstå att bita sig lite nervöst i läppen då hon tittade på sin far som gick närmare Silan.
"Louise, du skiljs nu från din spanings grupp som du haft sedan barnsben, det kommer bildas en ny och bättre som Silan kommer ingå i. Jag meddelar resultaten imorgon vid gryningen" Sa han hastigt.

Silan stod lika orörlig och uttryckslös som förut. Han fick koncentrera sig mycket för att inte säga något. Dela rum med Louise?! Han hade fasat för det, det fanns bara en säng i hennrs rum, antingen fick de dela eller så sov han på golvet. Han andades knapt då hennes far kom närmare.

Han stannade upp och vände sig kvickt mot Louise åter igen.
"Louise följ med mig en stund" Sa han med den där blicken som han alltid fick då han hade fått en av sina "briljanta" idéer. Louise suckade kort men lydde sin far och följde med honom ut i korridoren och lämnade Silan kvar i det ljudisolerade rummet.
"Nå?" Louise såg en aning orolig ut och hennes far bara skrattade åt henne.
"Åh du tror alltid det värsta va? Men åter till saken, Silan han skulle nog var en bra pojk åt dig, eller ja det vill säga om jag väljer honom åt dig. Du ska få ett litet uppdrag av mig här nu lilla vännen" Flinade han stort och storsint.
"Jag vill att han ska vara i manipulationen ett tag, men inte för länge då jag nu hade tänkte mig ett litet gifte mål som skulle övertala Silans far till gemenskap bland våra regioner. Men då krävs det även att Silan får riktigt känslor för dig, det kvittar hur du gör det, bara få det gjort utan protest. När Det har fullföljt och regionerna har förenats då kan vi storma deras region och utrota dom helt" Log han stort och slöt sina händer nöjt. Louise stod bara där stum och tittade på honom då hon nickade mot sin vilja och hennes för försvann iväg.
När hon har återhämtat sin hjärna och sitt suddiga synfält begav hon sig inte till rummet där Silan var kvar.

Silan släppte sin stela posering då de försvann ut. Han darrade lätt och knöt nävarna. Han tyckte verkligen inte om att låtsas, att spela hjärndöd.
Då hon kom tollbaka frågade han "Jag antar att det är kväll nu" mumlade han. Han antog att dr skulle tillbaka till rummet.

"Jo ja, kväll och kväll, sömn är det inte vi får mycket av här, den är rättare sagt mitt i natten... Klockan är redan 3 på morgonen och solen går upp klockan 06:30 imorgon." Sa hon lite stelt då hon fortfarande var chockad över det hennes för gett henne order om. Men det var en sak hon knappast skulle berätta för Silan i första taget.

Silan nickade sakta. "Jag kan i alla fall tvätta av mig blodet". Han gick emot dörren och fick den tomma blicken igen. Han gick genom korridoren tillbaka till hennes rum och letade reda på lite vatten.

Louise gjorde en liten gest med handen att han skulle gå och hon följde sakta efter honom. När hon väl var inne på rummet tog hon kniven ovanför sängen, det på bältet och två andra som att i väggen bredvid den avlånga speciell som satt bredvid dörren on till toaletten med dusch och badkar. Hon tog alla och öppnade ett kassaskåp där hon hade fler saker hon gärn inte skulle vilja visa för någon här i världen. Efter ett tags knölande fick hon in knivarna och låste det, bara för säkerthets skull då hon inte ville dö under natten.

Silan tvättade bort blodet från huvudet och benet. Det kändes bättre. Han travadw med fingrarna för att konstatera att såret inte var så djupt.
Han kurrade ihopvsig vid väggen för att sova, han tänkte inte dela säng med henne!

Louise suckade smått och kunde inte förmå sig att hålla skrattet inne då hon tittade på han.
"Wow, jag trodde inte du skulle sova på golvet. Trodde vi redan hade konstaterat att du var man nog att inse att Friendzone är fast ställt" Flinade hon.

Silan tittade upp. "Vad pratar du om?". Han la armarna om sina knän. "Jag vill såklart inte sova med dig" muttrade han. Ännu mindre efter kyssen.