Prs, mellan Tippy och fashion7

Andrew steg självsäkert in i Teasels rum. "Läget?" nickade han, egentligen helt ointresserad, men för artighets skull. Han satte sig på Teasels säng och granskade hennes ryggtavla.

Teasel kollade misstroget på Andrew. Hans beteende kändes annorlunda. "Varför är du ens här?" frågade Teasel och skrattade lågt. Allt kändes bara mycket annorlunda.

Andrew tänkte efter. "Ingen aning, antar att jag är ute efter allians. Vi kommer längre om vi samarbetar."
Fast - Teasel verkade mer kvicktänkt än Andrew, skulle hon ens godta förslaget?

Teasel granskade honom. Hon hade hoppats att han bara hade varit där för att prata eller liknande. Men vad skulle hon kunna förvänta sig egentligen?
Hon bara skakade på huvudet. "Du kommer döda mig vid första bästa tillfälle"

Andrew rynkade på ögonbrynen. "Om jag hade tyckt illa om dig så hade jag väl det, men nu - nej." muttrade han fundersamt. "Jag måste vara sjuk eller något!" utbrast han med en orolig suck, inte kunde han väl tycka om Teasel? Näe...va? Han hade aldrig tyckt om någon? Hm..."Du har nog smittat mig." sa han sedan och såg anklagande på Teasel.

Men Teasel ville ändå inte tro honom. Hon hade Chad, och han hade Anastasia. Allt kändes bara mycket märkligt. Hon skakade bara på huvudet.
"Smittat dig hur?"
Hon vägrade fortfarande att tro pojken. Allt han ville var att vinna varav hon inte hade något intresse för. Men hon ville inte bli dödad först. Teasel ville bara dö med någon slags ära.

Andrew kliade sig förvirrat i huvudet. "Inte vet jag! Men jag måste helt enkelt vara sjuk jag har aldrig....aldrig....j-jag kan inte ens säga d-det!!" mumlade han för sig själv och stirrade med tom blick på sina händer. "Jag måste besöka en lärare!"
Andrew reste sig skrämt upp och rusade ut ur rummet, vad tog det till honom? De kunde ju inte bli vänner om han skulle döda henne, så varför önskade han det?

Teasel sprang efter den vilsne pojken. Den lille stackarn. Kanske hade hon förstört honom eller gjort honom mänsklig. Hon visste inte.
"Vi är alla med om sånt här, det är okej. Det är inget fel." hon stod vi dörröppningen och kollade på honom. Hon var nog ganska vilsen i sig själv då. Teasel var inte van vid att hantera sådana situationer.