Nothing like us

hej

meeeer!

Är inte detta spam?

Skriv istället vad du tycker om författarens skrift!

håller med!

Alltså nu har jag läst heela altid hopa och I LOVE IT!!!!!!!!!!!! du skriver Awesome!Nu ska jag följa den bättre. Läste allt i ett streck

Du har en ny läsare

Draco och alla andra hade blivit tillbaka skickade till sina sovsalar. Inget skulle berättas förrens morgonen därpå.
Hermione däremot satt på tåget tillbaka till Hogwarts. Hon var också nervös. Nervös över att det skulle vara någon hon tyckte om.
-----------------------------------------------------
HERMIONE:
" Kära dagbok.
Nu är jag påväg till Hogwarts igen. Det ska bli kul att få komma tillbaka. Och få vara ett stöd åt Ginny . Stackars henne. Hennes bästa kompis blev mördad inför alla. Jag är fortfarande rädd. Rädd att personen kommer mörda mig med. Men jag vet att personen är tagen och sitter inlåst någonstans i ett trollkarlsfängelse.
Draco är lättad. Han är ju friad från alla misstankar vilket är väldigt skönt. Både för honom och mig.
Åh jag är framme. Skriver mer ikväll."

3 timmar senare la vi i våra sängar och skulle sova.
" Vem tror du att det var Hermione?" Ginny la i min fotända och tittade på mig.
Jag var tyst en stund.
" Jag vet inte Ginny. Vem tror du?" Hon bet sig i läppen.
" Jag har en aning..." Jag satte mig upp, drog för gardinerna och kastade en förhäxning som gjorde att ingen kunde höra oss.
" Vem?" Hon tittade mig rakt in i ögonen och sa:
" Harry," Jag ryckte till.
" Varför skulle Harry göra något sånt?" Hon ryckte på axlarna och en tår ramlade ner för hennes kind.
" Jag hörde honom prata med sig själv. Han mumlade något med bara en kvar igår kväll. Han tystnade så fort jag kom inärheten." Jag stirrade på henne och började gråta.
Vi satt med armarna om varandra och grät. Rädda, ensama och förtvivlade.

DRACO:
Morgonen kom. Alla var spända. Vi satt tysta i Stora Salen och väntade på Professor Dumbledore.
" Godmorgon barn." Han såg sorgsen ut. " Jag antar att det är dags att berätta sanningen nu." Vi alla nickade instämmande.
Han reste sig upp, knäppte sina händer och tittade ut över oss.
" Har något elevhem upptäckt att någon saknas? Förrutom de.. Ja ni vet." En ifrån Gryffindor räckte upp handen. Samma gjorde en i Slytherin.
" Ja. Ni har rätt båda två. Mördarna var två som samarbetade. En från Gryffindor och en från Slytherin. "
Jag ställde mig upp.
" Berätta nu så vi alla slipper vara så oroliga." Han nickade.
" Mördaren från Slytherin är Miss Pansy Parkinson." Jag tror jag svimmar. Pansy? Alla tittade sig runt. Tjejerna skrek och började gråta. En tillochmed svimmade. Pansys bästa vän.
Han tystnade oss så gått han kunde.
" Och Gryffindor eleven.. Mr Ronald Weasley." Jag såg hur Ginny, Fred och George stirrade framför sig. Med tomma blickar. Chockade.
Jag såg Hermione nästan ramla av stolen. Hennes bästa vän. Hur kunde detta ske?

Mera?

OMG!!

OMG!!!!! MEEEEEEEEEEEEEEEEER, annars dör jag.... NUUUUUUUUUUUUUUUUU

OMG! Jag har aldrig sagt ordet förr nu blir det första för att beskriva denna ff meeer!

whaatttttttt? ron???!!? har du skivit fel?