Love at first sight - PRS, Jessica Tonks och Sannie

[Good. cx Men hallå, vi är över 100 inlägg nu :3]

Pontus började springa tillsammans med Ethan. I farten tog han fram sin mobil och kollade klockan. Bara två minuter kvar!
Han ökade på tempot och de kom in på skolans marker. Han kastade sig in genom dubbeldörrarna och rusade genom korridoren till rätt klassrum. Han såg hur dörren till deras lektion svängde igen, och han ropade:
"Vänta, vänta, vi kommer!"

(Woop, woop!)

Ethan sprang så snabbt han kunde, något av stressen han känt hade försvunnit då Pontus kommit....Det kändes väldigt bra att kanske ha en vän i alla fall.
Då Pontus ropade så öppnade dörren upp igen och den gråhåriga läraren tittade ut. "Nå, låt gå då" sa han nådigt och båda hann in.
Ethan pustade ut och satte sig på en ledig plats på näst sista bänkraden.

Pontus kände återigen blickarna på sig, och han drog sig i håret med en obekväm känsla. Ethan satte sig på en plats långt bak igen, men sen fanns det ingen ledig förutom den som var näst längst fram, i mitten. Motvilligt, utan något val, gick han dit och gled ner på stolen. Han andades fortfarande tungt och försökte därför lugna andhämtningen genom att dra djupa andetag.
"Dåså, alla är här", sa läraren framme vid tavlan och drog loss korken på en svart spritpenna.

Ethan drog fram sitt anteckningsblock ur sin väska. Han drog upp sitt schema också för att kolla vad det var för lektion. Gympa?
"Välkomna till årets första lektion i gymnastik" sa läraren där framme. "Vi börjar med en teoretisk del". Då förstod Ethan, läraren började prata om massa muskler i kroppen och liknande och han skrev ner dem i sitt block.
Då och då kastade han också blickar på Pontus...

Pontus älskade gymnastik, men inte teoretisk sådan. Han stönade halvhögt och en flicka bredvid honom fnittrade tyst.
Pontus såg på henne med ena ögonbrynet höjt.
"Förlåt", fnittrade hon med handen för munnen.
Vad var det som var så roligt?
"Vad är det?" frågade han.
"Inget", svarade hon, "Du är bara...", hon gjorde en paus och verkade överväga om hon skulle fortsätta på sin oavslutade mening, "... så söt."
Pontus stelnade till. Söt? Han såg fram mot tavlan igen med blanka ögon. Varför var det inte Ethan som satt bredvid honom och sa att han var söt...

Ethan tyckte dock inte om gymnastik, i alla fall inte den praktiska delen. Han hade alltid varit klen och liten, och för det hade han aldrig fått så bra betyg i det. Något som gjorde hans föräldrar besvikna....
Han kastade en blick emot Pontus igen, omärkbart suckade han. Hur kunde han gilla honom så om han bara känt honom i en dag? Var det ens möjligt?

[Woops, trodde jag hade svarat, men det hade jag tydligen glömt. ._. Sårri!]

Vänta, va?
Tankarna om Ethan gjorde Pontus obekväm och förvirrad. Varför tänkte han sådär?
Tjejen bredvid honom hade tystnat och antecknade nu i ett block om vad läraren sa. Pontus vred sakta på sig i stolen för att se på Ethan, men vände sig nästan direkt tillbaka igen.
Vad var det för fel på honom? Han bet sig i läppen och såg ner i bänken. Varför ville han att det var Ethan som satt bredvid honom, istället för tjejen som nyss sagt åt honom att han var söt?
Pontus kände sin puls stiga, han blev alldeles varm i kroppen.
Nej, så kunde det inte vara... Vad skulle hans föräldrar säga? Vad skulle han sig till Alice?
Pontus ruskade panikslaget bort tankarna. Nej, så var det inte. Han inbillade sig bara. Det skulle gå över, allt skulle snart bli som vanligt...

(Gör inget )

Ethan såg hur Pontus kastade en blick på honom och kände sig alldeles varm inombords. Han hörde dock Pontus systers röst inom sig Ring din flickvän... Att han hade en flickvän gjorde ont, och såklart skulle Pontus inte släppa henne! Han tyckte inte om Ethan nog...Han suckade tyst för sig själv och antecknade ned mera saker. Han fick försöka ignorera sina känslor bara....
Tillslut var lektionen slut och läraren sa "I övermorgon blir det en praktisk lektion, så ta med era gymnastikkläder!". Ethan reste sig upp och brydde sig inte om att komma ut sist nu, han följde bara med strömmen ut.

Pontus reste sig upp och såg hur Ethan gick förbi honom. Han följde genast efter honom, och kände att tjejen bredvid honom följde hans ryggtavla då han gick.
"Ethan", sa han, "Är det bättre nu?"
Han såg på honom.

Ethan stannade upp då han hörde Pontus röst, och blev instinktivt glad då han frågade hur han mådde. Han vände sig om och lät alla elever passera innan han svarade. "Jupp, mycket" log han. Sedan, utan att han kunde hindra sig så frågade han "Så din syster sa att du hade en flickvän?". Han bannade sig själv sedan i sitt huvud, varför sa han det där?! Han försökte komma på något som skulle släta ut det och inte få det att verka vara så konstigt men hans huvud var för rörigt.