Roll spel med PeLo

Först kollar jag bara på henne där hon gick bakom Cedirc på väg ut ur den stora salen. Jag satt kvar själv och kollade på klockan och såg att det var tio minuter kvar innan Trolldomshistorian börjar så jag reste mig upp och börja gå. Jag satt mig längst bak i klassrummet och började undra vart Penel är eftersom vi börjar om mindre än 5 minuter.

Cedric leder mig ut ur den Stora Salen och genom korridoren mot sal 4F där Trolldomshistorian är, han vikar av in till en liten, smal korridor ungefär 25 meter från 4F och vi går genom korridoren och när vi kommer ut på andra sidan är det som ett hemligt rum. Det är ett litet rum med en brasa, en soffgrupp och tre enorma fönster som är två våningar höga. Jag tittar uppåt och snurrar ett varv för att se hela rummet.

- Du är väldigt söt när du är hänförd och snurrar runt sådär. Säger han, han sitter lutad mot toppen av ryggstödet till den blå soffan. Jag blir lite röd om kinderna men säger inget.
- Är du alltid såhär tyst? Frågar han och ler mot mig, jag skakar på huvudet.
- Hm, så det är bara när du är med mig? Jag nickar. Han skrattar, det är ett ljudligt, härligt skratt.

Penelope? Säger han och tittar på mig, han reser sig och går mot mig. Jag tar ett ofrivilligt steg bakåt, men hindrar mig själv "Nej, låt inte dina känslor skrämma iväg dig från något som kan bli bra" Tänker jag. Jag sneglar på klockan och ser att den är två minuter i nio, vi har bara två minuter på oss. Cedric står så när amig att jag kan känna doften av hans andedräkt, den doftar av mint, hallon och ,,, honom...

Cuthbert Binns kom in i salen, innan han började lektionen så frågade han
-Vet någon vart Ms.Lovegood är?
Vad skulle jag säga tänkte jag, paniken börja växa jag kan ju inte säga att hon gick iväg med Cedric det går ju inte..

Jag tittar på klockan igen, 40 sekunder. JAg tittar upp på Cedric och han tittar på mig, han lutar sig långsamt mot mig, jag tror, jag tror att han sak kyssa mig. JAg backar hastigt och säger,
- Jag måste gå, jag börjar nu. Sen vänder jag mig om och springer genom korridoren, jag lämnar honom bakom mig och springer in till klassrummet så jag hinner precis höra Professor Binns säga mitt namn.
- Jag är här Professor Binns. säger jag,
- Det var minsann på sekunden det Ms. Lovegood, sätt dig ner så kan vi börja. Jag ler lite försiktigt och sätter mig jämte Dakota. Jag ger henne en snabb, flyktig, sorgsen blick. i ett försök att säga "Jag tror jag sumpade allt precis"

Jag såg på Penels som kom rusande in i klassrummet. Hon satt sig bredvid mig samtidigt som hon gav mig en blick jag inte kunde tolka jag fundera en stund på vad hon försökte få mig att förstå... När Binns började prata om hur viktig historian är bakom all trollkonst så lutade jag mig fram mot Penel och viskade i örat
-Vad hände? jag försökte mig på med ett leende.

Jag lyssnar på professor Binns men jag hör inte vad han säger, jag försöker koncentrera mig men det går inte, då avbryts mina tankar av Dakota som visakr i mitt öra,
- Vad hände?

Jag vänder mitt huvud och ger henne en snabb titt innan jag vänder mitt huvud igen och tittar på professor Binns och viskar,
- Jag tror att jag just sumpade precis allt, inte för att det fanns något att sumpa egentligen men ändå...

Jag kollade oförståeligt på henne nu förstod jag inget..
-Du får berätta på lunchen sa jag kort och log lite..

JAg tittar snabbt på henne och nickar, sen plockar jag fram anteckningsboken och börjar föra anteckningar av det som professor Binns säger och skriver på tavlan...

När klockan slår 11:00 ringer klockan ut och det är lunch. Jag slänger min väska över axeln och går ut ur klassrummet med Dakota bakom mig. Jag väntar in henne utanför klassrummet så vi kan gå tillsammans. Vi väntar till klassrummet är tömt så vi kan gå sist utan att behöva stressa...

När klassrummet var tomt så ville jag veta vad som hade hänt.

-Så nu berätta jag blir galen annars mitt tålamod hade nått sin gräns nu vill jag vet allt som hade hänt. Eftersom hon hade gjort mig orolig när hon sa att hon hade sumpat allt.

Jag suckar och tittar sedan uppgivet på henne,
- Han ledde mig in i ett rum jag aldrig sett tidigare, och så sa han att jag var söt när jag är "hänförd" och när jag snurrar runt med blicken upp i taket. Jag vet att det inte låter dåligt, men jag kommer till det, tålamod.
- Min röst ville inte fungera och jag blir aldrig stum, aldrig. han frågade mig om jag alltid var tyst, jag skakade på huvudet, då sa han "hm, så det är bara med mig?" och jag visste inte vad jag skulle säga så sa inget.
- Sen gick han mot mig och sa mitt namn, han stod så nära att jag kunde känna doften av hans andedräkt. Då sneglade jag lite på klockan och säg att det bara var cirka 40 sekunder kvar till nio när jag tittade upp så såg han mig i ögonen och började luta sig framåt, jag blev rädd, rädd för mina egna känslor så jag backade, ofrivilligt, och så sa jag att jag måste gå och att jag började... "suck"

Jag tittar uppgivet på Dakota men v'nder snabbt min blick framåt,
- Sen sprang jag därifrån och lämnade kvar honom bakom mig...