(Snape/Draco) Sagan om en fantasi

AAAW. ♥

Måste bara komma mer ♥

Och Snaco såklart!
Längar (men ändå inte) efter epilogen. Det är som slutet i HP ...

Ok nu har jag ju inte kommenterat på typ 40 år för att jag är hemsk och dåligt, men ghaa omg det är så bra och jag har så mycket Snaco-feels och liksom hjälp QwQ

Och sen känner jag bara att du kan ge oss den där epilogen NUU. Snälla♥

Slutet var BÄST.

I'm ready for the mysiga epilog now okok 8}

I love din ff och Snaco / Drape

♥

Ni är så förbannat äckligt söta. ♥ Antar att jag borde varna er först, då eh epilogen inte är helt barntillåten. Ehm. Ja. Och jag är fortfarande inte van att skriva epiloger haha och eh jag vet inte riktigt om det utspelar sig ett år senare eller nånting.
Aja. Hoppas det duger. c:
~
Sexpilog

"Vad är det för oljud?", suckade Snape då han steg in i köket.
Deras kök. Köket han delade med världens vackraste människa. Han var till och med vacker nu, där han stod vid köksbordet med mjöl över hela kroppen och klädd i endast en alldeles för stor tröja och ett par boxershorts. Det ljusa håret stack ut åt alla håll, men det var bara charmigt enligt Snape.
"Oljud? Åh, det är bara julmusik, älskling.", log Draco och vände sig om för att möta sin älskade mans blick.
"Vad har jag sagt om att använda ord som "älskling"?", sa Snape trött.
"Du är bara bitter för att jag inte ville ligga imorse, älskling.", flinade Draco.
Snape himlade med ögonen, men kunde inte låta bli att le svagt.
"Sant.", mumlade han.
Draco skrattade, men slutade när han märkte att Snape riktade sin stav mot cdspelaren.
"Severus Snape, du skulle bara våga-", började han och la händerna på sina höfter.
Men tystnade då cdspelaren brann upp.
"Jag vågade.", log Snape. "Vad hade du tänkt att göra åt det då?"
"Då..", Draco tänkte efter. "Då får du inte vara kvar i detta hus.", sa han och ändrade ställning på armarna så dom nu korsades över hans bröstkorg.
Snape skrattade lågt.
"Det här huset är faktiskt mer mitt än ditt.", sa han och flinade lite mot den blonda pojken som såg så otroligt söt ut med det arga ansiktsuttrycket.
"Fine, då går jag!", sa Draco och borstade av sina mjöliga händer på tröjan, så den blev ännu mjöligare.
Snape kom då på varför tröjan var så stor. Det var hans tröja. Men han kunde inte bli sur. Om det hade varit någon annan som snott hans tröja och mjölat ned den, då hade han blivit sur. Men nu var det ju Draco, och även om han hade varit allmänt kass i skolan så var han faktiskt bättre på, eh, ja, andra saker. Och han älskade honom. Alldeles för mycket.
"Skulle du verkligen klara av att lämna mig?", sa Snape och log lite.
Draco suckade högt.
"Nej, antagligen inte. Du vinner.", muttrade han.
Snape omfamnade honom och drog undan en hårslinga från Dracos ansikte.
"Jag vinner alltid.", log han.
"Inte diskussionen om julen.", påpekade Draco och drog sig ur hans kram. "Kan du inte hjälpa mig med att baka dessa kakor?"
Snape nickade lite.
"Visst, vad gör man inte för kärleken liksom.", log han.

Men Snape tröttnade på att baka efter sisådär fem minuter och satte sig ned med en bok istället.
"Jag förstår inte hur du kan ogilla julen så mycket!", sa Draco efter en stund.
Snape tittade upp från boken.
"Och jag förstår inte hur du kan gilla den så mycket."
"Den är mysig.", svarade Draco.
"Vi kan väl ha det mysigt utan julen?", undrade Snape.
Draco öppnade munnen för att svara, när någon knackade på dörren. Han log ängalikt mot Snape, som suckade och mumlade "Vad gör man inte för kärleken" och gick för att öppna. Där ute stod en mullig kvinna med en korg i handen. Hon räckte glatt fram den och Snape tog förvånat emot den.
"God jul!", log hon.
"Snape! Snape! Huvudet föll av!", ropade Draco som rusade mot hallen.
Kvinnan, som hade hört rykten om vilka psykopater till grannar hon fått, tittade skräckslaget på dom.
Snape begravde ansiktet i händerna och bad Draco tyst att gå tillbaks till köket.
"Va?", sedan slog det honom vad han hade sagt. "Åh, nej alltså.. Det är ingen fara. Det var bara den bruna mannens huvud.", log Draco.
När kvinnan vänt sig om och skyndat sig därifrån, kom Draco på att han hade sagt något väldigt dumt.
"Jamen jag menade ju pepparkakans huvud.", ropade Draco efter henne.
Snape kunde inte låta bli att skratta åt honom.
"Jag är så dum.", klagade Draco.
"Ja, det är du.", sa Snape och stängde dörren.
Han ställde korgen på golvet och gav den en snabb blick. Choklad. Det såg motbjudande ut.
"Tack.", muttrade Draco ironiskt. "Det är så mycket som måste göras. Alla kakor som ska bakas. Och all mat som ska lagas. Och granen. Vi har inte ens en julgran!"
"Lugna ned dig, älskling. Det är inte bra att stressa.", mumlade Snape och kysste Draco på huvudet.
"Du sa det! Du sa älskling.", sa Draco och log ett förfärligt stort leende.
"Gjorde jag ju inte!"
"Gjorde du juu.", flinade Draco.
"Jag har nog umgåtts lite för mycket med dig.", mumlade Snape och grimaserade.
Draco skrattade till och började gå tillbaks till köket, men stoppades av Snape som tog tag i hans handled.
"Kan du inte försöka tänka på något annat än julen, i några minuter åtminstonde?", mumlade han och drog med sig Draco till sovrummet.
"Men.. Kakorna behöver mig!"
"Jag behöver också dig.", svarade Snape och stängde sovrumsdörren bakom dom.
Draco log lite och Snape kysste honom. Draco besvarade kyssen och slöt nöjt ögonen. Visst var det skönt att sluta tänka, men det var fortfarande massor att göra.
Han ryckte till då han kände hur Snapes hand började dra av honom tröjan. Snape tittade på honom, men Draco log bara och lät honom fortsätta.
Det tog inte lång tid att få av Draco tröjan, då Snape var en väldigt desperat man och Draco var en väldigt kåt pojke.
Fortfarande med slutna ögon lät Draco Snape fortsätta klä av honom. Julen försvann längre och längre bort, och snart var den mörkhårige mannen det enda som fanns i Dracos huvud.
Snape, som inte alls hade något emot att vara dominant, klagade inte på att Draco bara låg där. Han förde sakta sin mun mot den egentligen alldeles för unga pojkens bröstvårtor, och log för sig själv då Draco flämtade till.
Ju längre ned Snapes mun hamnade, desto högre flämtade Draco. Så fort Snapes tunga nuddade Dracos penis brast Draco ut i en sån hög flämtning, så Snape var rädd att det skulle höras till grannarna. Men Draco verkade knappt vara vid medvetandet, och log bara. Snape började försiktigt suga av honom och Dracos leende blev bara större och större.
Leendet försvann fort då Snapes läppar plötsligt var borta.
Då öppnade han ögonen och märkte att Snape endast avbrutit sig för att klä av sig själv. Han log och böjde sig fram för att hjälpa till, men blev tillbaka knuffad av Snape. Lätt förolämpad, då han helst ville vara den som bestämde, stödde sig Draco på armbågarna och hamnade i en halvliggande ställning.
Snape, som tyckte att Draco var mycket söt med den sura minen, kunde inte låta bli att kyssa honom samtidigt som han drog av sig sin skjorta. Sedan böjde han sig fram, viskade tyst i Dracos öra med ett pillemariskt leende. Draco var inte sen att lyda, och stod strax på alla fyra med den mörkhårige mannens penis i sin bakdel.

Snape tittade på den blonda pojken som halvsov i hans famn. Han smekte den varma kinden, och tänkte precis kyssa honom då han kände lukten av rök.
"Draco..", mumlade han tyst.
"Ja?", Draco slog upp ögonen och log trött mot honom.
"Du la möjligvis inte in dom där kakorna i ugnen förut?", frågade Snape.
Draco, som också började känna röklukten, skyndade sig ur sängen och mot köket. Han tittade besviket på kakorna efter att ha tagit ut dom från ugnen.
"Brända. Allihop.", utbrast han förfärat.
"Dom är i alla fall inte huvudlösa.", sa Snape och log lite.
Draco suckade.
"Inte konstigt att du hatar julen när du bor med en sån värdelös värd som jag.", muttrade han.
"Min älskade, lilla Draco.", mumlade Snape och omfamnade honom.
"Jag vet att du struntar i julen, men den betyder mycket för mig!", sa Draco och slet sig ur hans famn. "Jag ville liksom göra den minnesvärd. För din skull.", fortsatte han tyst.
Snape log. Det svårt att inte älska den där pojken.
"Det har varit en jättefin dag, okej?", log han och omfamnade Draco igen.
"Tack vare sexet ja, och inte tack vare mig.", klagade Draco men la sina armar kring mannens trygga överkropp.
"Vad jag minns så var du faktiskt med, så det var ju tack vare dig.", log Snape och strök pojken över huvudet.
Draco suckade bara och tittade ned i golvet.
"Draco?", sa Snape och log lite.
Han tittade upp igen.
"God jul.", log Snape.
Draco log snett.
"God jul.", svarade han.
Och så möttes deras läppar i en mjuk kyss.
~
Haha åh gosh. Jag har märkt att jag har svårt för det där med att skriva snuskigt. Jag blir helt fnissig och får bara en massa bilder i huvudet. xD
Men ah.
Nu är den slut. På riktigt. Snyft.
Ni är otroligt söta som har skrivit så gulliga saker. Massa kärlek till er!

Tyckte att, ja, det där i mitten, förstörde magin mellan dem. Men annars var det jättefint!
Synd att det är slut nu
God jul Snaco!

Jaså. :<
Jo ja, det tycker jag med - hatar att avsluta stuff jag skriver. Men men.
Jag är smått stolt över mig själv att jag ens pallat skriva massa delar, jag är inte van, jag brukar oftast bara skriva noveller. Oftast när jag skriver längre saker brukar det bli helt värdelöst.
Men jag antar att den blev helt okej ehm.

"Sexpilog" GENIALT

EHEHEHE EPIC SHIPPINGMOMENT X_______X *stirrar på datorskärmen*

*host* Nej men, Draco var supergullig när han var helt förstörd över allt som skulle fixas c: dog när tanten trodde att dom var värsta styckmördarna ^^'

NEEJ DET ÄR SLUT<//3 jag vill ju ha mer av din underbara skrivförmåga!

Jaa, mer :3