Hungerspelen - Bara en kan segra

Jag vet tyvärr inte om det kommer bli något mer på en hel vecka, men här har ni!

Kapitel 8: Tillsammans

Utan att jag ens märker det sitter jag snart och äter lunch med Will. Jag antar att det blev så för att jag inte hade någon annan att sitta med, fast jag måste erkänna att jag inte känner mig helt bekväm med det heller. Det hela är lite konstigt. Jag håller inte ens koll på vad jag gör längre. Han övertalar mig om att få ’förbättra mina resultat i löpning’, vilket slutar som en idrottsträning. Innan lunchen gick vi bort till hinderbanan där det var lite fler människor. Jag fick klättra i rep, svinga mig i ringar, krypa under ståltråd och hoppa mellan däck. Det gick ganska bra, även fast jag blev tillstucken några fniss då och då när jag snubblade eller ramlade. Tack vare Will har jag nu blivit snabbare och lite smidigare. Det känns fel. Han ska inte vara min tränare, det ska Finnick vara. Jag måste säga ifrån.

”Du kan inte träna mig längre.” säger jag rätt ut mot ansiktet som sitter mitt i mot mig och skär upp en biff.
”Jag började undra när du skulle säga det.” svarar han och stoppar köttbiten i munnen. När han har tuggat klart och svalt säger han sedan: ”Men vi skulle kunna träna tillsammans” .
Tillsammans. Vilket lustigt ord.
”Det låter nästan som om du vill umgås.” säger jag uttryckslöst och tuggar i mig lite av min egen mat.
”Varför inte? Vi skulle kunna upptäcka nya saker tillsammans. Hjälpa varandra.” Tillsammans. Där var det där ordet igen. Jag vet vad han vill.
”Jag tänker inte teama med någon.”, hör jag mig själv säga innan han öppnat munnen igen.
”Kylee, jag tror inte du tänkt igenom det här.” börjar han. Nu låter han som Finnick igen.
”Chansen för dig att överleva själv är inte så stor. Hur ska jag uttryck det? Oddsen är dig ej gynnsamma.”
”Så vad? Det finns väl ändå ingen som vill bli min allierade.” suckar jag och äter upp det sista som ligger på tallriken. Jag trodde att jag var mätt, men det var inte fören jag började äta som jag insåg hur hungrig jag var.
”Jo, jag. Och jag tror att det finns många människor här med dolda talanger som inte har någon att slå ihop sig med heller. Titta dig omkring bara.”

Jag himlar med ögonen och vänder mig om. Det första bordet jag ser är karriäristernas, sedan ett bord med en mindre grupp av människor från lite andra distrikt, och sedan är det mest enstaka personer eller folk från samma distrikt som sitter och äter. För exempel vis flickorna från 9:an och 5:an och pojken från 10:an som inte ser ut att vara mer än 12-13 sitter alldeles själva i ett hörn. Det biter i magen. Min blick sveper över rummet. Där sitter den vackra flickan från 7:an – också ensam. Pojken från 6:an, flickan från 8:an, pojken från 12:an, utspridda över matsalen. Jag vet ju inte vad dem tänker men härifrån ser de rätt bedrövliga ut. Det är ett smörgåsbord. Jag inser att de flesta skulle svara ja om jag frågade dem. Min blick sveper tillbaka mot småttingarna.
”Vad heter dem?” frågar jag halvt intresserat. Will ser ut som om han tänker efter.
”Hon till vänster, 5:an, det är Nicha. Han i mitten från 10:an heter Jay och flickan till höger heter Bree. Alla är 12 år.”
Jag nickar sakta på huvudet. Men jag får inte börja bli sentimental. Blödig. Det går inte för sig.
Efter lunchen går alla tillbaka till träningsrummet. Det finns många saker jag vill hinna med, men Will påminner mig om att vi har en till dag efter det här. Vi börjar med att gå tillbaka till hinderbanan. Vi kör om den några gånger. Även om jag är övertygad om att arenan inte kommer vara full av däck och klätterväggar. Taktik, säger Will. Taktik. Lätt för honom att säga. Han har ju tränat, jag har ingen taktik. Sen kommer jag på en sak.
”Will. Varför är inte du med karriäristerna?” frågar jag och lutar mig mot väggen intill stationen med korsade armar. Han ställer sig framför mig.
”Jag är inte sån.”
”Sån?”
”Du vet, låt oss döda alla och sedan döda varandra. Förresten är jag hellre med lite schystare människor. Om jag nu ska dö.” Han nickar mot mig. Jag rodnar inte.
”Du? Dö? Inte en chans. Du kommer ju ro hem det här.” Will svarar inte, utan säger:
”Och jag vet att Cady är där, men hon har lovat våra föräldrar att inte döda mig om det inte kommer ner till oss två.” Det blir en paus.
”Har du en syster, Kylee?” frågar han.
”Nej. Inga föräldrar heller. Jag bor hos min moster.” svarar jag uttryckslöst.
”Hur kommer det sig?” frågar han, en aning tystare.
”Jag vill inte prata om det.” säger jag fort.
”Jag förstår.” säger Will och därmed är samtalet avslutat.

Vi fortsätter på hinderbanan, och därefter beger vi oss till stationerna där man renar vatten(vilket visar sig vara lättare än jag trott) och där man gör upp eld. Jag visade honom Finnicks tre eld knep, det visade sig att han var rätt dålig i sånt här. Man kan ju tro att han är en mästare på alla slags grenar. Efter det beger vi oss också till knoparna, eftersom jag flätat rep med moster är jag redan bra på sånt här. Finnick sa åt mig att öva så lite på sånt jag redan kan som möjligt. Jag hjälper Will göra ett par olika knopar, och sedan visar det sig att träningsdagen är slut. Vi skiljs åt, och det är inte fören jag går ut genom den stora, svarta dörren som jag inser att jag blivit lurad.
I morse sa han att han skulle lämna mig ifred om jag ville det. Men istället har vi gått ihop hela dagen, hjälpt varandra och tränat. Varför gick jag inte? Vad var det som fick mig att glömma att jag var upprörd? Vad var det som fick mig att stanna kvar?

Ja, ett nytt kapitel! Det verkar ju som om Wills styrkor är Kylees svagheter, och hennes styrkor är hans svagheter. Så de skulle nog bli ett jättebra team! Fast hoppas bara att Will är ärlig och inte kommer döda henne i sömnen första natten...

Tack! Muhahahaha >:3

"Varför gick jag inte? Vad var det som fick mig att glömma att jag var upprörd? Vad var det som fick mig att stanna kvar?"

Because of Will, Kylee, trus me! Åh, det känns som om det artar sig bra haha, shippar Wyllee/ Kill (lol vilket passande namn haha XP) ♥

Jag har tänkt det många ggr förut, men ändå; stackars 12-åringar (även fast jag nt är så mkt äldre), hur kan de vara så obarmhärtiga?! *arg* jag tycker att de kan alliera m Kylee (och Will ofc, räknar med honom xp)

Älskar hur du skriver, jg får verkligen bilder uppmålade 8} So keep going, mini-Rowling ;P ♥

Super, jag chippar dem jättemycket, Kill var ett jättebra namn för dem haha

Meeer!

Maaaaaa tack :3 ^^ Haha, Kill. Wilee, Kylill, Willky- jag kommer inte på något bra namn X3 Kill var nog bäst. cx

Jaaa

wonderful!

bäst

I'm back!