Beastly friendship. (PRS)

(( Borttagen-buggen spökar... o_o Come baaaack... ))

"Hur långt är alfabetet?" Frågar Crystal nyfiket och ser på pappret. Hon är rätt säker på att hon kan skriva sitt namn. Hon vet hur det stavas, hon tror att hon vet iallafall, åtminstone om hon säger det. Samt att hon känner igen några få bokstäver i boken som... troligen är från hennes namn.

(Jag är här, oroa dig inte. Jag överger dig inte ♥)

"Det består av tjugonio bokstäver, men de är alla används olika mycket" sa han och tog pennan och skrev sitt egna namn.
"Så här stavar du Wesker" sa han och skrev sedan Crystals namn "och sp här stavar du ditt namn. Försök skriva dem själv nu" sa han uppmuntrande. Han mindes hur svårt han haft när han skulle lära sig läsa och skriva, kanske för att han inte haft någon som kunde lära honom.

Crystal känner sig ärligt talat bestört av att höra att hon måste lära sig tjugonio bokstäver. Men det visar hon inte när hon gör sitt bästa för att kopiera det han skrivit, vilket troligen syns då det inte tycks ta någon större ansträngning förutom att det kanske ser lite spretigt och vint ut. Hon är mer van med att rita och raka linjer är inte hennes grej. Dessutom tycker hon att hennes namn ser konstigt ut med den konstiga bågen framför resten av det som då troligen är bokstäver.

Wesker studerade Crystal när hon övade på att skriva. Han fann sig själv med att tycka att hon såg söt ut där hon satt cv försökte vänja sig vid bokstäverna. Han lutade huvudet emot handen och suckade för sig själv.
Du har gått igenom det här, Wesker. Du måste sluta tänka så. Hon känner inte lika dant. Tänkte han för sig själv. Han undrar varför han hade så svårt att komma över just Crystal.

"Varför suckar du?" Frågar Crystal av automatik, samtidigt lite oroat fundersam, och tittar upp på Wesker. Hon har typ skrivit sitt namn och beslutat sig för att den konstiga bågen som är först i hennes namn måste vara det som är det korta K-ljudet. Så det är helt enkelt logiskt att det är så.

Wesker hade knappt varit medveten om att han suckat. Han vände huvudet åt Crystal.
"Det var inte min avsikt" sa han och log svagt "Jag tänkte inte ens på det" sa han och tittade i stället ner på pappret där hon skrivit sitt namn.
"du börjar få kläm på det" sa han uppmuntrande.

"Jasså?" Svarar Crystal en smula tvivlande med en gest mot pappret. Hon har fortfarande bara liksom ritat av. Vilket faktiskt gick rätt bra. "Är det där ett K?" Frågar hon fundersamt och pekar med pennan på den konstiga bågen som börjar hennes namn.