PRS (Matizze)

Viktoria spärrade upp ögonen. Vilka vad det här männen? Hon hade aldrig sätt dem förut, men de verkade var bekanta med Devon eftersom det anföll honom med sådant ursinne. Hennes ögon blev om möjligt större och förskräcktare då sågbladen sjönk ner i Devons kropp, och svärdet ner i hans hand.

------------------------------------

Nathan flinade då demonen fick alla tre vapen mot sig samtidigt. Och de gjorde skada. På något sätt kände han sig ännu nöjdare då han såg flickan bara stå bakom honom som förstenad. Han hade hört att demoner kunde göra nästan vad som helst, klara sig ur vad som helst bara deras mästare sat åt dem dem.
Han drog tillbaka svärdet en aning och hög igen.

Lutscher andas tungt genom munnen, mer av upprördhet än av riktigt utmattning. Han drar tillbaka sitt dödsvapen och höjer det sedan för att hugga ytterligare en gång men låter det vanliga sågbladet stanna djupt inne i ohyrans midja samtidigt som han pressar på i hopp om att dela demonen på hälften.

----------------

Smärta.
Devon hör den låga dunsen av hans underarm som slår i marken och känner hur sågblad nummer två snurrar djupare och djupare in genom hans inre organ. Mer smärta. Jodå, ont gör det, men smärta är inget skäl till att visa sig svag. Utan att visa en enda min greppar han hårdare tag i det smala svärd som hans enda fungerande hand fått tag i när han känner hur Reapern försöker dra tillbaka det för att . Han har lyckats få tag i överdelen av den och aktar sig nog för att måtta ett nytt hugg. Det var det enda övertag han hade för närvarande och han tänkte inte låta sin underarm och inre organ ha blivit uppoffrade för inget. Hans blod ska inte ha skvätt överallt utan att han lyckats med någonting.
Devon kastar en snabb blick på sin misstress trots att han vet att han inte har råd att ödsla någon tid på någonting sådant. Hon verkar inte vara skadad vad Devon kan se, men av hennes stora förskräckta ögon inser Devon att hon knappast är i form att ge några order. Så han beordrar själv sitt ena ben att fara ut mot den bastante mannen. Tekniskt sett skulle han inte kunna fullfölja sitt löfte om att se till att hans misstress överlevde om han lät sig själv degraderas till en klump inälvor på marken framför henne.

Viktoria försökte samla såg då sågbladen bara gled djupare och djupare ner i Devons kropp. Hon kunde knappt tänka sig smärtan. Eller vad som skulle hända ifall de dödade honom, hon visste inte riktigt om han kunde dö, men han var inte i speciellt god form nu.
Vad kunde hon göra? Tanken slog henne plötsligt, och det var värt ett försök. "Devon" sa hon snabbt. "Ta oss ut ur det här och ta oss...." längre hann hon inte fören hon snabbt fick hoppa undan.
----------------------------------------
Nathan svor till, så den lilla ungen kom att tänka på det tillslut, men han tänkte inte låta henne fullfölja sin mening. Med ett kraftigt ryck, drog han loss sitt dödsvapen från demonen och tog ett snabbt steg åt sidan och högg mot flickan, de kanske kunde ta demonen om hon var så snäll och var tyst.

Den hårda sparken träffar Lutscher hårt i magen och han avbryter sitt anfall och tar ett steg bakåt för att försöka få sina chockade lungor att arbeta igen. Smärtan pulserar i partiet strax ovanför hans abdomen samtidigt som han snabbt försöker gå från att kippa luft som en fisk på torra land till att kunna andas normalt och kunna återuppta anfallet och därmed assistera Moss i kampen mot ondskan själv. Något som mer än väl behövs nu när flickan tydligen fått talförmågan tillbaka.
Lutscher kan inte låta bli att ge scenen framför sig en gillande blick då Moss riktar in sig mer på flickan bakom demonen för att försöka hindra henne från att ge ut order. Han drar ett sista, darrande andetag innan han höjer sina båda sågbladsprydda händer och återigen springer rätt in i stridens hetta.

----------------

Devon hör hur hans misstress tvingas avbryta sig själv i en väl efterlängtad order ser hur det smala svärdet tycks ha tappat lite av sitt intresse för honom och istället upptäckt hans misstress. Devon följer Reaperns sidosteg på samma sätt som en dam följer den som för i pardans och blockerar de vägar som svärdet skulle kunna falla mot hans misstress i med sin stympade överarm. Samtidigt försöker han med en anakondas snabbhet komma åt de tryckpunkter som förlamar armen strax ovanför Reaperns armhålor med den hand som fortfarande sitter fast på resten av kroppen.
I ögonvrån ser Devon hur den andra Reapern verkar ha återhämtat sig från smällen och är på väg för att hjälpa sin vän... Devons ben skjuter snabbt ut mot den bastante mannen igen.

Nathan såg ilsket på flickan, att hon var tvungen att hoppa undan! Men han antog att så länge hon inte försökte med några nya order var det bra. Men han hann inte dra tillbaka sitt vapen innan demonen blockerat, och lyckats komma åt några mycket känsliga punkter. Han tappade inte sin katana, men det var nära då armen föll ner till sidan. Men så snabbt som möjligt tog hans andra hand svärdet och fortsatte attackera. Han försökte återigen glida undan några steg och gjorde ett utfall mot flickan.
--------------------------------------
Viktoria försökte igen med sin order, men hon hann inte ens till den punkt hon varit på förut då hon var tvungen att återigen ducka undan. Katanan gled farligt nära över hennes huvud och skar av en lock av hennes hår.
Nu var hon tvungen att försöka göra klart sin order! "Devon" sa hon snabbt och backade några steg ifrån mannen med svärdet tills hon slog emot huset. "Ta oss härifrån, det är en order!".

Den här gången ser Lutscher foten komma och tar ledigt ett steg åt sidan innan han fortsätter framåt. Bortsett från att något har greppat tag i hans vrist. När Lutscher sänker blicken ser han ohyrans avhuggna hands fingrar hårt slutna om hans högra vrist, som om den försökte pressa ut allt blod ur foten. Vedervärdigt. Lutscher stampar med avsmak på armen, men trots att blod rinner ur den avhuggna änden som om det vore vatten släpper handen inte taget. Det svaga skenet från en gatlykta får handen att se ut som en tentakel... Lutscher hoppas i alla fall att det är på grund av ljuset.
Med känslan av att ha en extra, morfinpåverkad fot hängande bredvid sina två andra lyfter Lutscher foten och gör sitt bästa för att ignorera smärtan från de långa naglar som gräver sig in i köttet.

------------------

När den bastante mannen duckade för Devons fot drar Devon snabbt tillbaka den. Foten har knappt hunnit slå i marken förrän hans andra ben gör ett utfall mot svärdsmannens knäveck som han varit så hövlig och visat för Devon genom att glida undan några steg. Bara det faktum att han tvingat svärdsmannen att byta arm är på något sätt en vinst med tanke på att han antagligen var ovan vid att hålla svärdet i den handen.
När mannen gör ett nästan helt oförutsägbart utfall mot Devons misstress är Devon dock inte lika säker på den saken längre. Men en rörelse som påminner om en man som just halkat på ett bananskal skjuter Devons ena ben upp mot mannens underarm i ett försök att avvärja anfallet. När foten återigen vidrör marken tar Devon några snabba steg närmare svärdsmannen för att blockera resterna av eller hela utfallet, Devon har redan planerat att göra det vare sig sparken träffar eller inte. Det var alltid ett övertag att planera i förväg...
"Ta oss härifrån, det är en order!" Devon kan inte låta bli att le. Ett leende som blir spydigt riktat mot svärdsmannen framför honom. Ett snabbt steg och han är sida vid sida med sin misstress. En snabb handrörelse och han har sin arm runt hennes midja. En vanlig demons hastighet var inget övertag mot en Reaper, men Devons hastighet är inte den av en vanlig demon. Ormar specialiserade på snabba attacker, en snabbhet som även kunde användas när man retirerade.
I en blinkning befann sig Devon och hans misstress inne i huset igen, bredvid det bord som den medvetslösa kvinnan låg på. Han slängde henne åt de båda Reapersarnas håll och med henne som sköld hoppade han ut genom fönstret på andra sidan rummet, tillsammans med sin misstress och en väldig massa glassplitter.

Nathan började tappa tålamodet en del, flickan hoppade undan igen! Men han fick ett belåtet leende då han såg hennes rygg slå i huset bakom dem. Nu kunde hon inte fly lika lätt....Precis då han högt katanan igen för ett hugg som troligtvis skulle träffa henne i axeln. Men han hann inte längre än att höja då demonen träffade hans knäveck, han darrade till och tappade för tillfället sin attack. Och när han samlat sig igen så slog demonen upp mot hans arm. Han tappade inte svärdet, men armen for bakåt.
Nathan passade på att använda det till sin fördel, då armen fort bakåt drog han den framåt med full kraft för ett anfall. Men återigen misslyckades hans anfall, för flickan hade uttalat sin order, och demonen försvann med henne in.
"Fan!" svor Nathan och försökte ta sig in då en kvinna kastades mot dem. Han tog emot henne och slängde henne vårdslöst åt sidan och tog sig in.

----------------------------

Viktoria lättnad blev stor då de befann sig inne i huset igen, trots att hon nästan blivit strypt där en stund tidigare. Men lättnaden varade inte länge innan mannen med svärdet tog sig in. Men bara någon sekund senare for hon och Devon ut genom fönstret, hon brydde sig inte om glassplittret även om hon kände någon bit som skar mot hennes arm.

Lutscher nästan kastar sig fram för att få tag på kvinnan som hans kollega vårdslöst slänger åt sidan och två irritationsrynkor dyker upp mellan hans ögonbryn då hennes lealösa huvud rullar från den ena sidan till den andra i hans armar. Man slänger bara inte medvetslösa kvinnor åt sidan när de råkar vara i vägen - en Reapers jobb var att samla in minnena från redan skedda dödsfall, inte att själva vara orsaken till ett dödsfall!
"Kom tillbaka din fega stackare!" vrålar Lutscher för full hals efter demonens ynkliga flykt genom ett fönster. Inte bara hade ohyran flytt från dem, han hade även använt en stackars försvarslös kvinna som skydd! Med det i åtanke lägger Lutscher försiktigt ner demonens offer på marken och känner hur smärtan ökar runt hans vrist när han böjer sig ner.
"Men det var då... HELVETE!!" Lutschers rasande röst ekar genom den sånär på tomma gatan och en tynnre man som just varit på väg att vika in på den hopa häftigt bakåt in i sidogatan han kommit från och vänder på klacken.

--------------------

Glassplittret från det redan sköra fönstret yr i små bitar runt Devon, men Devon tänker inte låta sin storstilade sorti få ett abrupt avslut i en tidskrävande landning. Istället låter han ett av sina långa ben med ännu längre byxben skjuta ut och med ett knarrande ljud sparka ifrån mot fönsterkarmen, på precis den del där delar av glaset ännu hade lyckats klamra sig fast. Med den sparken försvann de sista bitarna glas från fönstret och Devon och hans misstress ändrade riktning från ner till framåt – två flugor i en smäll.
För girig på sitt lilla försprång för att vilja stanna cirklar Devon kvarter efter kvarter i hopp om att hitta någon bra plats att stanna på så gömt från Reaperserna som möjligt. En plötslig insikt får honom dock att stanna upp i en mörkare gränd en bra bit bort från huset vid floden.
”Milady”, börjar Devon och tittar ner på sin misstress i sina armar. ”Önskar ni avsluta er order?”

Nathan såg bakåt. Att Lutcher alltid skulle ta sig tid för sådant! De hade kunnat fångat demonen, men han var borta nu...Tillsammans med flickan. Demonen hade gjort mycket för henne, till och med låtit sin arm skäras av..Men han antog att kontraktet verkligen var så bindande.
"Fan" svor Nathan till igen då han såg ut genom det krossade fönstret. Han såg demonen försvinna längre och längre bort. Han stoppade tillbaka sitt dödsvapen i skidan igen och såg bak mot Lutcher.

--------------------------------------

Viktoria såg med lättnad huset bakom dem försvinna längre och längre bort. Nu när faran var över för tillfället dök de upp frågor i hennes huvud. Vilka hade männen varit? Varför ahde de försökt döda dem?
"Det tänker jag" sa hon sedan till Devon och såg upp på honom med sina gröna ögon. Vinden gjorde så att sigillet i hennes panna syntes tydligt. "Men först vill jag veta vilka männen var och varför de attackerade oss".