Gladiatorskolan (Privat)

Bellona såg på flaskan, hans hand och kände värmen från den. Den var stor och omslöt hela hennes i ett fast grepp för att hindra henne ta en klunk till.
"Du dricker ju." sa hon till svar och mötte hans blick om än ofokuserad men hon försökte hålla blicken stadigt, vilket misslyckades. Sedan suckade hon och lutade sig bakåt mot väggen.
"Jag vet vad alkoholen gör jag har druckit länge." sa hon och darrade nu på handen i ansträngningen att hålla flaskan kvar, hålla den enda saken i världen hon ville ha nu.
"Jag gör värre saker annars och det vill jag inte." mumlade hon men nu var blicken och ansiktet bortvridet från honom. Det var hon som gjort fel och här sitter han och hjälper henne, hon hatade sig själv för det.

Gaius nickade åt anklagandet. Han hade nga ord för att försvara det, även om han visste att han inte borde gjorde han det ändå, och nu försökte han övertyga Bellona att inte supa.
"Du gjorde bara vad som förväntades av dig", sade han lågt. Varje rörelse han gjorde var långsam, som för att ge Bellona tid att registrera dem och för att inte skrämma iväg henne. Nu lyfte han den fria handen och strök tummen över hennes kind, strök bort tårarna på samma.
"Om du mår illa kan du komma och tala med mig, men förstör inte ditt liv med det här." Allvaret var tydligt i Gaius röst, trotts att han behöll den mjuk. Bellona hade ju sagt att han hade gett henne lov. Då borde hon inte gråta, för hon hade haft rätt till det. Han borde endast skylla sig själv om han fått henne att tro något annat.

"Men jag sårade dig." sa hon tyst och följde hans hand. Hans gest gjorde henne förvånad, ganska mycket egentligen men hennes omtöcknade hjärna kunde knappt registera detta. Då han strök henne över kinden stelnade hon lätt till innan hon slappnade av. Saken var den att hon aldrig varit nära en människa som nu. Om man inte räknade Mars, men det var inte samma sak, de var bror och syster. Hennes far som förgripit sig på henne sen hon blivit kvinna, hade tagit från henne det mesta av vad känslor hon hade haft. Det var egentligen bara alkoholen som fick ut dem. Hon drog hårt efter andan och nickade, även fast det kändes konstigt. Tala med honom, det var ju honom hon gjort illa, men allvaret i hans röst.....
Sakta oändligt sakta lutade hon sig mot honom, hennes huvud mot hans axel och deras händer var fortfarande samman om flaskan.

"Tänk inte på det nu", viskade Gaius och försökte följa sitt råd. Då hon lutade sig mot honom lade han ena armen försiktigt om henne som tröst. Han var glad att hon inte såg hans ansikte, för han fick kämpa mot tårarna just då. Bilder från kvällen spolades upp i hans huvud, och han hatade sig själv för den falska närheten de haft. Hur hade han kunnat göra så mot Bellona, mot Cornelia?
Gaius höll blicken på himlen och tänkte bittert på sin far, som antagligen var nöjd just nu. Det måste vara likadant med Bellonas far, med för många fädrer. Gaius far skulle vara stolt över att inte en enda tår hade fallit nerför hans kind än.
"Förlåt för igår, Bellona", sade han slutligen lågt. "Jag lät dig tro att jag ville det, men-". Gaius suckade lågt, för Bellona måste få veta sanningen, även om ingen annan visste. Han hade lovat Cornelia, men om hon förlät det som hänt igår skulle hon förlåta det här. "Några år sedan träffade jag Cornelia. Hon var så olik från allt jag känt, och jag älskade henne. Jag älskar henne än." Gaius tystnade, för han visste inte hur han skulle berätta om hoppet som höll honom vid liv.

Bellona lyssnade tyst utan att säga något. Konstigt nog kände hon sig besviken, men inte hade väl hon trott att det var något? Det var väl samma sak som att dela säng med vem som helst, eller ja för det mesta var det hennes far som bestämt. För att hon skulle lära sig olika konster i sängen för att få sponsorer i skolan, och för han egen skull....
"När träffade du henne senast?" var det enda hon fick fram med en mumlande röst som mest lät trött och slut. Hans hand om hennes och hans arm om hennes axlar värmde även om hans ord inte gjort det. Han hade säkert träffat henne vart sommarlov, om inte tjejen gick här ville säga.

Gaius suckade djupt, och stängde ögonen de han åter mindes den sista gången han hade sett Cornelia.
"Sommarlovet innan jag började här", svarade han, och försökte hålla saknaden ur sin röst, även om det värkte i hans hjärta då han tänkte på det. "Hennes far är av adeln så vi var tvungna att hålla vårt förhållande hemligt. Men hon lovade att hämta mig. Vi skulle, ska, rymma tillsammans. Det är därför jag håller mig vid liv, och... dödar." Gaius strup snörptes ihop vid de sista rden, och han släppte hennes hand för att trycka sin mot sina ögon, för att hålla tårarna inne. Han hade aldrig talat om det här med någon.
"Fölåt, jag vet inte varför jag berättar det här åt dig, du behöver inte bry dig. Jag vill bara inte såra dig mer." Jag behöver tala om det för att fortsätta tro. Det var något Gaius inte medgav åt sig själv, att Cornelia kanske inte skulle återvända. Hon hade ju älskat honom.

Bellona lyssnar och då han släpper henne håller hon fortfarande krampaktigt tag i flaskan men hon hade glömt den för tillfället då hon enbart lyssnat på Gaius. Vad skulle hon säga? Det hela var ganska uppenbart, men hon ville inte såra honom, det hade hon redan gjort.
"Gaius....." började hon men avslutade inte meningen utan rynkade på pannan i ansträngningen av att tänka, hon vände sig sakta mot honom och såg vad han försökte med. Sakta tog hon hans hand, "Släpp ut tårarna då du är här." sa hon mjukt och sa inget om det andra, men hon fortsatte ändå.
"Gaius, det var år sedan, om ni inte hörts?...." hon tystnade då hon egentligen inte borde lägga sig i.

Gaius kämpade inte imot då hon tog undan hans hand, och han öppnade ögonen med ett svagt leende för att möta hennes blick. Leendet bleknade då hon fortsatte tala, och då han insåg vad hon försökte säga skakade han bestämt på huvudet.
"Nej", var det enda han fick ur sig. Han hade inte glömt bort henne, och hon kunde inte ha glömt bort honom. "Det här året kommer hon, jag är alldeles säker på det." Hans ton gav inte utrymme åt motargument, och Gaius tog flaskan ur Bellonas hand och förde den till sina läppar. Vilken bra förebild han var.
"I morgon meddelar de vem som har lottats ut till de första kamperna under veckoslutet", sade han i stället för att byta samtalsämne. En turnering hölls alltid under det första veckoslutet efter att skolorna hade börjat, för att få varenda människa framför tv-rutan.

Bellona tvekade, "Men har du gjort efterforskningar på henne? Är hon adlig borde det finns mycket skvaller och fakta om henne på internet." sa hon och fortsatte tveksamt och valde trots sitt påverkade tillstånd orden, "Så kanske du kan se vart hon befinner sig så du vet när hon kommer. Så kanske du kan ordna något till henne." sa Bellona men egentligen menade hon om hon skaffat någon annan, gift sig, ja hela köret.
"Men kolla efter veckoslutet." sa hon allvarligt då hon inte ville att han skulle bli så pass deprimerad att han skulle skadas. Då han tog hennes flaska höjde hon ögonbrynet men sa inget utan tog bara en annan och drack själv.
Hennes humör sjönk ännu vid hans ord, "Får se till att vara nykter i kampen då." sa hon suckandes och halsade i sig flaskan, mest för att.

Gaius övervägde Bellonas förslag. Han hade aldrig tänkt på det själv, och fast han inte visste Cornelas efternamn kunde han kanske hitta henne om han letade. Hon hade trotts allt sagt att hennes far var mäktig och hade en viktig position i samhället. Gaius bestämde sig för att göra det, genast då han fick tid för det.
"Du kan inte vara säker på att du kommer att väljas", svarade han och ansträngde sig för att låta uppmuntrande. Såklart de skulle välja Bellona, sätta henne i eldprovet så snabbt som möjligt. Det första veckoslutet hade de två olika serier, en för de nya eleverna och en för de äldre. Unga som inte kunde något dog snabbt genast i början, och de andra fick en chans att visa vad de gick för.
För de äldre eleverna var det bara en normal turnering, de fortsatte där de slutat föregående året. Men sponsorerna fick också se vem som hållit sig i form under sommaren, och spelledarna som "lottade" ut deltagarna hade en god chans att göra sig av med opopulära elever och bråkstakare.