(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Adam försökte att kämpa emot men snart satt han fast på en stol repet var så hårt fast att det skar in i huden han försökte få luft men det var rätt svårt.

Då Alice hals var ren började Hannah smeka henne över håret. Sakta och lugnade. Och precis då smärtan avtagit lite bet Hannah henne hårt.
Alice skrek ännu en gång. Brendon viskade i Adams öra "Åh, är inte hennes söta små smärtfyllda skrik som musik för öronen?".

Adam försökte att inte lyssna men det var omöilight hennes skrik ekade i öronen
" Snälla sluta försökte han men magistern tog tag om hans axlar

"Seså" hyschade Hannah henne och strök henne över håret igen. "Om du lovar att vara en duktig flicka så ska jag inte behandla dig lika hårdhänt....". Alice nickade darrigt, hon skulle lova...hon skulle vara en duktig flicka.
Utan att hon själv märkt det hade Hannah nästan tagit kontrollen över henne med smärtan. "Duktig flicka" mumlade Hannah och fortsatte stryka henne över håret.

" Varför inte få den lilla fröken att skada pojken här sa magistern och hån log medans hans klor borrade sig in i Adams axlar han försökte uthärda smärtan

"Utmärkt ide" sa Hannah och log. Hon vände sig sedan och sa med mjuk röst till Alice. "Din vän....han har varit mycket stygg, du ska straffa honom, annars blir du straffad". Alice nickade nästan cyniskt och tog sig upp och fram till Adam med darriga steg.
Men väl där darrade hon ännu mer och såg ut att brottas med något. Hon ville inte straffas....men om hon inte gjorde det så skulle hon bli tvungen att göra illa Adam....
"Skynda på" sa Hannah lite irriterat.

" Gör det bara sa Adam i en röst som tydde på att han hade gett upp han skulle nu inte kämpa emot han skulle låta dom skada honom hur mycket dom ville. Han kände att det inte fanns någon utväg

"Jag vill inte..." viskade Alice. Men så hördes Hannahs röst bakom henne och orden hypnotiserade henne nästan. "Men du vill väl inte vara en stygg flicka? Du vill väl inte straffas?".
Mia nickade, hon höjde handen och gav honom en örfil med allt hon kunde. Därefter sjönk hon ner på knä och viskade "Förlåt mig....förlåt mig".
Hannah kom fram igen och smekte henne över håret. "Duktig flicka, nu får du inget straff" viskade hon.
Brendom hade lett under hela scenen. "Är det inte roande? Att se hur Hannah tagit kontrollen över lilla Alice med smärta som bestraffning?" viskade han till Adam.
Han såg sedan uppåt. "Hm, dags för oss att lämna er nu, lektioner och så förstår ni, vi kommer om några timmar....". Lärarna försvann och låste efter sig.
Alice knöt darrande upp Adams rep innan hon föll ihop i en liten hög på golvet. "Förlåt....". Hon hade inte kunnat styra sig själv då rädlsan för smärta varit stor.

Adam föll ner på golvet
" gör inget sa Adam tyst och torkade bort näsblodet som droppade ner från en nästan krossad näsa. Han brydde sig inte så mycket om den smärtan han fick uthärda. Han kunde själv nästan inte uthärda känslan han fick av att se Alice sådär.

"Jag hoppas de dödar mig nästa gång" viskade Alice. "Jag står inte ut med att skada dig och all den här smärtan...det är för mycket". Och hon ville inte att Hannah skulle använda henne som någon slags docka.
"Hon...hon gjorde så att jag inte kunde låta bli...hon försöker styra mig". Alice la armarna hårt om sig själv nere på golvet och slöt ögonen.