Rollspel fantasy the Mitrino world

Arido såg en flicka längre bort han var färdig med mötet med sin nya ledare. Han gick mot flickan och hånlog

(Det är Fellrendións karaktär som min går mot)

"River?" Frågar Ogreh försiktigt när han öppnar dörren till hennes lilla lya, han har aldrig förstått hur River fungerar egentligen. Men han vet att lyan inte var hennes från början - lyan ligger förresten inuti en gränd, under marken vilket bara gör det ännu mer konstigt varför River ens valt den här platsen som lya. Ogreh är mer en strykare än någon som faktiskt skaffar sig ett ställe att stanna på. Men River brukar släppa in honom om natten så det är bra, det är lugnt.

River dyker upp vid dörren till sin lya när hon hör Ogrehs välkänt mjuka steg i. River själv var längre in men dök upp vid dörren.
"Ogreh." Säger hon med ljus röst, elakt hotfull undeton och Ogreh hoppar till, River själv börjar skratta.
"Jag hatar när du gör sådär." Suckar Ogreh och försöker tappert dölja att han blivit skrämd och River fortsätter bara skratta.

Miranda ser en pojke närma sig henne med ett hånfullt leende.
De får ögonkontakt.

Arido ser rakt in i tjejens ögon
" Och vad kan en sån liten person som du vara på väg? frågade han elakt

(Min är i 20-årsåldern så det är väl inte LITEN person?)

"Jag söker hjälp", sa Miranda kort. "Min bror är tillfångatagen av demoner och jag behöver hjälp att ta tillbaka honom".

(Min är lite retsam av sig LITE retsam )

" Vågar du verkligen utmana ondskan för att ta tillbaka din så kallade bror ?? sa Arido frågande på ett elakt sätt

(Jag förstod det )

"Jag skulle riskera mitt liv för att ta tillbaka honom", sa Miranda irriterat och slog bort honom för att gå framåt.

" jösses att tjejer ska vara så irriterande sa Arido irriterat han viste att hon start skulle förstå att han typ kommit från tomheten

En av dem fångade Mayas uppmärksamhet mer än de andra. Kvinnan med det ljusröda håret som lockade sig i små, små lockar ned till hennes axlar verkade vara otroligt frustrerad över något. Hon talade till några män som enbart skrattade rätt åt henne. Kvinnan var klädd i trasor om man jämförde med Maya, det fanns en hel del fördelar med att vara det hon var. Aldrig hade hon haft några problem med att få det hon ville ha och om sanningen skulle fram så gillade hon att vara det hon var. Hon ansåg se vara mycket bättre än människorna, ansåg att hennes sort stod över dem men det fanns de som inte delade hennes åsikt.
Då kvinnan vände sig flämtade Maya till. Där hennes ögon borde suttit fanns inget mer än något som liknande ihop sydda ögonlock. Trotts det verkade hennes blick väldigt målmedveten, nästan som hon såg mycket klarare även om hon var blind. Kvinnan begav sig till nästa bord och nyfiken som Maya var begav hon sig närmare och slog sig ned med de högljudda män som kvinnan precis lämnat.
”Som ifall det skulle komma monster ifrån tomheten. Vi är ju monstena”, sade en av dem och skratta ljudligt.
De flesta andra föll in i skrattet även om några avstod.
”Du vet att vad du gjorde emot Niko inte är tillåtet va?” frågade en röst nästintill Maya.
Hon vände på huvudet och mötte ett par klargröna ögon. Istället för att svara ignorerade hon den unga mannen med det svarta håret.
”Detta är en fristad, ingen använder sina gåvor här”, fortsatte han.
Maya log emot honom.
”Jasså”, sade hon lågt och lutade sig något emot honom. ”Det säger du.”
Hon lät sin hand smeka hans och hon kände hungern inom sig. Det var nästan som om hon drogs till honom. Hennes ögon började glöda blått så som de alltid gjorde då hon åt eller var tillräckligt hungrig, nästan desperat. Sakta lutade hon sig fram och kysste honom girigt där mitt ibland alla andra varelser.
Ifall hennes mor hade sett henne nu skulle hon dött av en hjärtinfarkt. Maya betedde sig allt mindre och mindre än vad en ung kvinna borde. Omslingrande tog de sig ut ur baren till den mörka gränden och Maya distraherades av något. Den unga mannen kysste hennes hals då hon såg upp emot himmeln som tidigare varit mörk hade blivit mörkare. Det var som om energin hade blivit kallare på något sätt. Mannen stannade upp likt henne.
”Vad?” frågade han men i nästa stund så kom ett dussin mörkklädda demoner emot dem.
Några liknade vilka som helst även ifall deras energier var förvridna medan andra hade allt ifrån horn till svans. Maya duckade då en av dem stötte med ett svärd emot henne som istället träffade den unga mannen som slutade att existera.

Alice flög upp mot himlen och snurrade runt ett moln det blev ett hjärta hon suckade varför måste det alltid bli hjärtan allt hon försökte forma? Hon kände sig irriterad och lite arg hon sparkade till en molnbit av hjärtat som flög iväg och försvann snabbt