[RS] På en ö i Bermuda triangle

"Ja", nickar jag. "Vart ska jag sikta?" frågar jag och räcker honom saxen. "Jag har inte lärt mig att ta sönder saker", förklarar jag.

Doug tog åter igen emot saxen. Kastade en något skamsen blick på Matt. Han hade aldrig velat avslöja kniven för vilken dåre gick runt med en kniv. Dessutom ville han slippa frågorna men då det stod klart att han inte hade styrkan att dra isär saxen så visste han att det bästa sättet var att skruva upp skruven.
Mödosamt drog han fram kniven som satt innanför hans byxlinning baktill på hans byxor. Drog ur den ur dess slida. Bladet var gjort av stål och laserbehandlat så att den inte behövdes slipas. Skaftet var svart likt slidan. Samtidigt som han skruvade upp saxen med knivbladet kastade han åter igen en blick på Matt.
”Jag har ingen aning vart du borde sikta men vad vi än ska göra borde vi göra det mer eller mindre nu, innan vi försvinner längre bort ifrån stranden.”

"Visst, lätt för dig att säga", muttrar jag när jag ser kniven. Fan ta honom. "Hur ska jag nu kunna sikta? Vad fan ska jag sikta på? En haj som har gått upp i rök? Vi vet inte ens om den är kvar", säger jag och råkar höja rösten lite. Han hade fan kniven hela tiden! Om han bara hade gett den till mig så skulle det finnas en haj mindre i världen nu, och jag skulle ha simmat och hämtat kniven. Han skulle ha fått tillbaka den, om än lite blodig, men han skulle fan ha fått tillbaka den!

Doug ryckte enbart på axlarna det fanns inget direkt att säga som skulle få Matt som verkligen verkade upprörd att lugna ned sig. Varför han var upprörd var dock en annan femma, var det för att han inte gett honom kniven eller fanns det någon annan anledning?
”Kan en brandsläckare flyta?” frågade han istället för han hade absolut ingen aning.

"Ja", muttrar jag. "Vad ska du med en brandsläckare till? Och var skulle vi kunna hitta en? Eller, rättare sagt du, jag har ingen aning om vad du ska med den till."

[Kan de inte bara bege sig av det förbannade flygplanet nu? Typ kasta i kroppen och simma. Och skita i hajen? ^^]

Doug sken upp lite igen.
”Det finns en under ett av sätena där borta och ifall de kan flyta så kan vi använda oss av den på färden till stranden. Det skulle inte bli lika jobbigt.”

"Ta den då", muttrar jag och tröttnar som fan på det här. Jag reser mig upp, puttar på Melissas kropp så att det ramlar i vattnet, tar saxbitarna från Doug och hoppar sedan i vattnet.
"Fan ta kroppen, fan ta allt", muttrar jag med saxbitarna i handen. "Hoppa i för i helvete innan haj jäveln kommer tillbaka!" ropar jag till honom. Saxbitarna kommer vara bra att ha till hands.

”Du behöver ju inte bli så jäkla butter”, sade Doug till honom och släpade sig mödosamt till sättet.
Han hade dock inte styrkan att få loss brandsläckaren och lät den vara. Då vattnet nådde hans kropp sved det till ordentligt. Åter igen smärtsamt började han att sakta simma även om varje simtag gjorde ont. Doug var envis och hade ingen lust att få mer hjälp av någon som bara tjurade ihop.

Jag tar tag i honom utan ett ord.
"Sprattla inte", säger jag bara och simmar med honom mot stranden.

Doug slutade att sprattla och hoppades på att Matt visste vad han höll på med för Doug gjorde allt för att enbart försöka sig hålla sig ovanför ytan. Det enda positiva Doug kunde säga var att vattnet inte var särskilt kallt.
Då de äntligen nådde stranden utan något drama så föll den första regndroppen. Inte för att Doug eller Matt kunde bli blötare än var de var. Doug kontrollerade att väskan befann sig fortfarande över hans axel och la sig sedan utmattad ner på stranden. Trotts att han inte hade gjort något speciellt så var han utmattad och han såg att såret åter igen börjat blöda.
”Är du okej?” frågade han Matt efter han legat och flämtat en stund.