Pirates, Ahoy! (Rollspel)

"Åh, nu när jag faktiskt minns deras namn." Säger Rose som om det var en extremt bra påminnelse att hon alltid känner sig tvungen att presentera folk för varandra. Endast för att komma ihåg namn. "Det här är Sam." Presenterar Rose Sam. "Han har aldrig varit på ett skepp förut, där är Dante som är vår nya kock, där är Leo vårt nya utkik och det där är Lucy, matros." För varje namn pekar hon på en ny person. "Och ja, alla vars namn jag just sa, det här är Trip! Han är styrman." Fortsätter hon sin presentation och hoppas på att hon lyckades med alla namn, det borde hon ha gjort. Hon kastar bara en blick på mannen som just kommit fram till bordet men vinkar irriterat bort honom. Han var stupfull, sluddrande och inte ens i bra form så hon ids inte ens försöka tala med honom.

Rollare: 5_lollipop_5
Namn: Jack Smith
Kön: Man
Ålder: 14
Utseende: Rött rufsigt hår och bruna ögon, fräknar. Höga kindben och stora utstickande öron. Inte lång men inte kort och är rätt så spinkig efter livet på gatan.
Bakgrund&Familj: Han hade en gång en far som han älskade mer än allt annat i världen. Hans far älskade att upptäcka öar och leta efter skatter. En dag reste han iväg för att leta efter kartan till det som ingen riktigt vet vad det är och han kom aldrig tillbaka. Ett år senare blev resten av familjen, Jack, hans mor och hans tvillingsyster Jill, kidnappade av pirater. De togs ombord på piraternas skepp och hade de fångna där i tre månader. Jack och Jill fick se piraterna dränka deras mor och piraterna tvingade barnen, som då bara var 11 år, att arbeta som slavar. Jill struntade de i, men de försökte uppfostra Jack till att bli en pirat, vilket de misslyckades totalt med. En dag när de stod i hamn skickade de iväg Jack att köpa saltad fisk. När han kom tillbaka hade skeppet åkt iväg och han var ensam kvar. Han har levt som gatupojke i hamnen sedan dess och Jill har han aldrig sett igen.
Ev.Vapen: En liten kniv. Har aldrig använt ett skjutvapen.
Yrke: Typ skeppsråtta, ingen roll precis...
Övrigt: Är väldigt klumpig. Mer rollaz.

[AWESOME! 8D]

Trip följde nog med i beskrivningen av alla människor. Han brydde sig inte särskilt mycket om deras namn, ute till havs kallade man ändå varann bara efter deras yrke, om man inte var någons förtrolige. Trip nöjde sig med att hålla relationen med Rose stark och bra, och orkade inte ta hand om några nya. Han skulle inte ha problem med dem, men var inte säker på att han skulle prata mycket med dem.
"Goddag. Trevligt att se några nya ansikten." Sade han och nickade artigt åt nykomlingarnas håll. Sedan återgick han till att vässa sin kniv och sjönk in i sig själv igen.

För ögonblicket jobbade Jack som servetris på ett värdshus och när han gick med två stora glas till två herrar i hörnet av värdshuset uppsnappade han ett samtal. Det verkade som en kapten sökte en besättning. Om det inte hade varit för piraterna och hans mors död så hade han älskat livet till sjöss och han hoppades att han skulle få vara med i en riktig besättning någon gång. Han bestämde sig för att ta chansen och styrde stegen mot bordet där kaptenen satt. På grund av hans klumpighet snubblade han såklart och spillde ut öl över hela golvet. Värdshusvärden blev rasande och gick fram till Jack och gav honom en örfil.

Annabell hade redan snappat upp namnen då var och en presenterat sig själva tidigare men gav dem varken något leende eller någon hälsning av något slag utan kollade istället åt ett av de andra hållen.
Annabell kom på att hon inte ens visste vart skeppet skulle segla. De andra kanske inte brydde sig men det gjorde definitivt Annabell men hon avbröts då hon såg en pojke snubbla över sina fötter. Tillsammans med flera andra började Annabell skratta men hennes skratt drunknade i en annans högljudd sång. Det var verkligen något av ett kaos på värdhuset men samtidigt så var det ett ordnat kaos.

Ljudnivån höjdes plötsligt avsevärt och Trip tittade förstrött upp för att mötas av en mycket roande syn. En ung pojke kravlade runt på golvet, till synes förödmjukad, och försökte rensa ihop det han spillt ut. Bilden bringade fram minnen djupt ingrodda i honom. Minnen från hans barndom. Ett hugg av smärta fick hans bröstkorg att snörpas igen när hans mamma dök upp i huvudet. Hon var suddig, det var så länge sedan han träffat henne, men de havsgröna, kloka ögonen var lika skarpa som om hon stått framför honom. Trip rynkade pannan och fokuserade på sin kniv, och sakta men säkert sjönk tankarna tillbaka i glömska.

Kön tunnas ut med knappt häften, vilket rynkar Alines panna, då hon fortfarande inte har någon aning om vad hon ska jobba som på skeppet. Och varför hon ska får göra det. Kaoset och alla druckna människor i denna gudsförgätna bar hjälper henne inte direkt att tänka. Hon fingrar på den bibel som befinner sig djupt begraven i en av rockens fickor och ber en tyst bön om råd. Mannen framför henne flyttar sig åt sidan med ostadiga steg, och Aline finner sig öga mot öga med den ökända kapten Pelter. Hon får en oändlig lust att slå ned blicken och grundligt betrakta sina fötter, men avstår. Hon får inte visa sig rädd om hon ska ha någon som helst chans.
"Hej. Jag heter Aline Meliandri".

Rose betraktar den smått bisarra scenen som sker framför henne och skrattar. Inte för att pojken ifråga ramlar, utan för att värden anser det nödvändigt att faktiskt slå någon alls. Gud det är riktigt skrattretande. Aja, vem bryr sig? Så är världen, så kommer den förbli. Men, den här pojken verkade vilja henne något innan han snubblade. Men hon hinner inte riktigt reflektera över det innan en kvinna - hon utgår från namnet - med en riktigt neddragen huva.
"Vill du också ha en plats på skeppet?" Frågar Rose småleende.

I samma stund som Aline yttrar sitt namn inser hon sitt misstag. Naturligtvis kan inget tvinga tillbaka orden i munnen på henne, men hon önskar att det var möjligt. Det är den läxan som borde suttit sig hårdast sedan hon lämnade sitt barndomshem. Tänk innan du talar.
Den läxan har dock aldrig lyckats gå in i hennes huvud, så nu står hon alltså där, med en helt meningslös förklädnad, och tvingar sig att se in i kaptenens ögon.
"Ja."
Det verkar inte fungera att tänka efter heller. Åtminstone inte när hennes huvud är fyllt av ångad sprit, och alla planer just gått i stöpet.