Sjunde året på Hogwarts

Nicoline reste sig upp och promenerade runt. Hon mötte Cara och Draco på vägen. Hon lyfte blicken men sänkte den snart igen. Hon hade aldrig direkt känt någon dem.

"Så Solara, jag har aldrig, ja vad ska jag säga märkt dig förr." säger Blaise och ser på henne och Solara skrattar lätt,
"Hade blivit förvånad om du märkt mig, jag är inte en person man märker." sa hon och ryckte på axlarna. Hennes fattiga situation med saker köpta i andra hand och knappt råd med mat hade gjort att ingen särskilt tog notis om henne. Även om det var annorlunda nu tack vare att fadern åter fått tjänst hos Voldemort. Sen var hon så till sättet, hopkuren och med näsan över en bok och det långa håret som en mur kring hennes ansikte och skydd mot världen. Hon var helt enkelt ingen som man tog notis om trots hennes insatser på lektionerna.

Lewina kom fram till Quidditchplanen precis i tid. Hon var expert på att behöva stressa sig till saker och hon förstod inte hur det gick till att hon faktiskt kom i tid de flesta gånger.
Hon tog sin kvast och flög upp i luften. Där fick hon ett slagträ av en av sina lagkamrater och hon började sin slagmansträning med att slå lite bollar över planen.
Quidditch var ett av det hon älskade mest, och tröttheten hon känt under dagen var som bortblåst!

Cara tittade på Nicoline, hon gick i deras årskurs, men de hade aldrig pratat. Inte för att Cara direkt pratade med sina klasskompisar. De flesta hade undvikit henne utan att veta vem hon var. Men hon hade inget emot det, hennes bästa vänner var Draco och Blaise och hon visste att hon kunde lita på dem. Draco tittade bort mot Blaise som satt med tjejen.
"Vet du vad hon heter nu?" frågade Draco och Cara skakade på huvudet, hon hade fortfarande inte kommit på det, något som störde henne.
"Låt dem vara" sa Cara när Draco började gå emot dem.
"Jag är nyfiken" sa han och Cara skrattade.
"Det var Blaise med när vi började gå ut, men inte såg du honom svassa runt oss. Vi lägger oss helt enkelt inte i varandras kärleksliv, även om jag inte kan kalla Blaise sexliv, kärleksliv" skrattade Cara och Draco himlade med ögonen.
"Ibland tröttnar han för fort" sa Draco nästan sorgset och Cara såg på honom.
"Vem hade trott att du var en sån romantiker?" sa hon roat och log sedan "Kom nu Cassanova" sa Cara och drog in Draco i slottet.

"Men jag borde märkt dig." envisas Blaise och Solara skakar på huvudet och ser på Cara och Draco som tycks komma emot dem men sen gå in i slottet.
"Nej, för du ser bara vackra tjejer du kan få i säng, sådana som syns och hörs." sa Solara och mötte hans blick rättframt och packar sedan ner böckerna i hennes väska.
"Kanske inte alla är så och vissa kanske vill ha något mer. Som sagt man behöver inte vara som sina föräldrar bara för man är deras barn." sa hon menande och gick sedan därifrån. Mest för att göra det klart vad hon stod i det hela och att hon visste om hans mor. Hon visste egentligen ganska mycket när allt kom omkring. Hon passerar Draco och Cara i entrehallen och tar sig till Clawarnas bord för middag, det såg ut att bara bli mindre och mindre med folk, var verkligen skolan så hemsk nu?

Cara höjde ett ögonbryn när tjejen passerade dem.
"Jag tror Blaise har hittat den enda tjej som inte är villig att hoppa i säng med honom för att han ler vänligt" skrattade Cara.
"Inte den enda" sa Draco och såg på henne.
"Okej jag är den första hon den andra. Men jag är hans vän så det räknas inte riktigt" sa hon leende när de gick in i matsalen.
"Nej du är inte den tjejen som hoppar i säng med folk för att de är snygga, du är den som får andra i din säng" sa Draco och Cara såg på honom och låtsades sårad.
"Nu tar jag nästan illa upp mr Malfoy" sa hon och såg på Draco som log.
"Men man skall inte kasta sten när man sitter i glashus" sa hon och Draco log. De båda visste att de inte var några änglar, de hade krossat många hjärtan innan de blev tillsammans. Ingen av dem hade varit utan efter ett förhållande bara lite roligt, så när de gjorde slut blev alltid den andra människan sorgsen. Cara tittade ner i tallriken och petade på spagettin. Hon undrade hur det ibland blev så att hon och Draco faktiskt blev tillsammans. Cara tittade upp när Blaise slog sig ner mitt emot henne men log bara, utan att säga något.

Nicoline gick och satte sig vid kanten av Slytherins bord.

Solara slog sig ner vid bordet, hon gillade det faktum att de blev färre och färre. Nu behövde hon inte sitta och trängas med folk och kunde sitta själv med boken uppslagen mot en kanna med pumpajuice. Dock var det faktum att de blev färre plus lärarnas fjäskande för det enda elevhemmet som var nära på fult ett bevis på att de skulle ha svårt att få poäng i år hur hårt hon än strävade skulle dem alltid ligga före.
Hon mumlade något ohörbart och tog för sig av maten och försjönk sedan i boken medans hon frånvarnade åt och var lika tyst och försynt som vanligt.

"Går det inget bra Blaise?" sa Draco lite roat.
"Äh hål klaffen Draco" sa Blaise surt och Cara log roat.
"Pojkar" muttrade hon och de såg på henne.
"Bara för att du ler och alla gör som du vill" sa Blaise och Cara himlade med ögonen.
"Du ser bara vad du vill se Blaise" sa Cara enkelt och tog en tugga spagetti.
"Äh, du har ju den far du har så du kan ju få allt, det är inget att förneka" sa Blaise och Cara suckade.
"Blaise jag vill inte bråka med dig, men jag varnar dig du är ute på tunn is" sa hon enkelt och såg på honom. Hon visste att Blaise inte var arg på henne, det var något tjejen hade sagt som hade träffat honom, något som gjort honom sorgsen. Blaise blev bara sån här när han egentligen var sorgsen.
"Vad skall du göra? Skvallra för din far? Spring hem till honom prinsessan och be honom ta hand om mig. Be honom lösa alla dina problem" spottade han fram och Cara reste sig upp.
"Jag tänker låtsas att jag inte hörde det där. Jag vet att du är ledsen Blaise, men ta inte ut det på mig" sa hon vasst "Jag behöver inte hans hjälp, jag kan gott och väl ta hand om dig själv" sa hon och såg på Draco som tänkte resa sig upp.
"Han behöver dig mer" sa hon utan att se på Blaise. Cara gick bara ut ur stora salen. Hon suckade när hon kom ut i entréhallen. Det var längesedan Blaise hade varit sån här, hon undrade vad som hänt?

Solara la undan boken då hon ätit klart, hon måste gå till biblioteket och låna nya det här funkade ju inte. Hon såg upp och eftersom hon både vart blind och döv för vad som hänt runtomkring henne såg hon bara Blaises ryggtavla och han såg inte glad ut. Och Cara lämnade dem, hade detta något med henne att göra? Hade hon gjort eller sagt något fel? Inte vad hon visste, eller hade hon påpekat något som sårade honom? Helvette, hon hade inte menat det så, mer att det var så eller något. Långsamt hänger hon väskan över axeln och lämnar matsalen bakom sig.