PRS TildeW och Zendaya

En av karriärist killarna stirrade på mig. Då kände jag mig liten när jag tänkte på hans muskulösa monsterkropp som hur lätt som helst kunde spöa skiten ur mig (enkelt talat: dödat mig med ett finger).
Svävaren stannade och vi alla fick gå iväg till olika rum, där bara vi fick vara med vår mentor eller den som drog vår lott. Alltså Blender för mig.

Jag gick in i rummet.
Jag tänkte på mina tränings poäng.
Ta karriäristerna först om det går.

Blender gick fram till mig och kramade mig.
"Låt distrikt 9 ta hem vinsten i år" sa hon genom tårar "Försök att överleva, även i de mörkaste stunderna"
Även om jag visste att hon inte var så smart så lät hon som en typisk smart person från distrikt 3.
"Tack" svarade jag henne "Jag ska göra mitt bästa"

Cinna stod där inne.
Jag sprang fram och kramade honom.
"Önska mig lycka till!" sa jag.
"Och det gör jag!, försök ta Karriäristerna först!" sa Cinna
30 sekunder !" sa högtalarna.

När en maskin-kvinnoröst började räkna ner så gick jag in i ett glasrör. Dörren stängdes. Jag fick nästan panik och kunde nästan inte andas. När plattan jag stod på började hissas sakta upp så kollade jag på Blender. Hon var nog det sista jag skulle få se innan arenan.
I några minuter hissades jag upp i total mörker, till sist kom jag upp ovanför marken och bländades av solen. När ögonen hade vänjt sig vid ljuset så såg jag ymninghetstornet och alla andra deltagarna. Men så såg jag arenan. Jag ville nästan gråta.

Jag såg arenan.
Den var uppdelad i fyra delar.
En del gräs och träd.
En annan Tort och sol.
Den tredje snö upp till knäna.
Och den fjärde en höst skog.
Själv stod jag i höst skogen.

Jag stod i en del som liknade öken. Olyckligtvis så hade väl spelledarna vetat att jag skulle sikta in mig på höstskogen - som låg på andra sidan arenan. De visste att jag skulle bli tvungen att springa genom blodbadet för att komma dit. Troligtvis bli dödad. Men om jag var tvungen att springa genom blodbadet så skulle jag inte gå ut tomhänt.
Saker låg utspridda på marken. Ryggsäckar man inte kunde se vad som fanns i, mat, vapen - några yxor nära ymnighetstornet. Då skulle jag väl försöka ta en yxa och förhoppningsvis något annat som kunde vara bra, som en ryggsäck eller en brödlimpa. Hoppas bara inte att jag får stenar i ryggan. Ett år när jag var liten var det en kille som fick en full med stenar.
Snart hade en minut gått. Den mekaniska rösten ropade upp siffrorna.
30...
29...
28...
27...
Jag försökte bara att ha ögon för yxorna. Men då hörde jag ett högt "BOM". Jag var rädd för en kedjereaktion av landminorna, men på något sätt så kunde spelledarna förhindra det. Jag tittade efter vem som fattades och såg med fasa vem det var. Tjejen från mitt distrikt. Det kändes tomt i mig. Hon var ingen jag kände - men om jag hade dött så kunde hon i alla fall kunnat ta hem vinsten och det skulle vara bättre för min familj...
En sista blick på det fruktansvärda blodet och de äckliga kroppsdelarna, sedan tittade jag iväg för att kunna få en bra start.
15...
14...
13...

13...
12...
11...
10...
Jag tittade mig runt och spärrade ögonen i en båge.
Jag gned mina händer mot varandra.
"Vinn nu Laura, för Cinna, för Effie, för Haymitch, för District 12!" tänkte jag.
9...
8...
7...
6...
Snart så började det, snart så skulle gångången ljuda, snart så skulle hur många ungdomar dö.
5...
4...
3...
2...
1.
Gångångången ljöd och spelan hade börjat.
Jag rusade mot bågen och fick tag i den.
På vägen tillbaka till höstskogen så plockade jag med mig en ryggsäck.
Jag sprang in i skogen.
Utan att någon såg mig, det trodde jag i alla fall.
Eftersom ingen var efter mig.

Det värsta som kan tänkas hända mig hade hänt. Jag var fast i bladbadet.
Någon sköt en pil mot mig, som fastnade i min högerarm. Eftersom jag var vänsterhänt så kunde jag fortsätta att svinga den stora yxan samtidigt som jag försökte hitta en utväg ur blodbadet. Det låg döda kroppar på marken och jag nästan snubblade över de. Man blev så trött. Alla verkade ha andra tankar på dödandet än mig för de sprang hejvilt omkring och högg halsen av varandra, kastade pilar genom varandra och jag vet inte vad mer. När jag var på väg in i skogen så kom en tjej, troligen från distrikt 8 efter mig. Hon hade inget speciellt farligt vapen, det såg ut som ett rör och så hade hon några pilar. Hon tänkte skjuta mig.
Då gjorde jag något som jag aldrig trodde att jag skulle göra i hela mitt liv. Jag kastade iväg yxan mot henne och den fastnade mitt i hennes huvud, som delats i två delar.
Eftersom jag bara hade tagit en yxa så sprang jag fram till henne och drog ut den från hennes huvud. Den var alldeles blodig och jag tillät mig en titt på hennes ansikte. Om den inte hade varit i två delar, blodig och man såg hjärnan som troligtvis skulle åka ur henne huvud, så såg hon snäll ut. Hon var inte så stor, kanske lika gammal som mig. Troligtvis så hade hon bara velat göra en allians med mig... Fan också.
Efter det fortsatte jag in i skogen. Jag skulle hitta Laura.

Jag satte mg ner för att vila