PRS mellan Hermione 1234 och fairy tale

-Va?! Det har jag inte gjort!?

-jo imorse! , men jag kanske är det oxå sa jag och kollade ner

-Jag har inte sagt det!! Jag sa bara det till Linn... Svarade jag lite surt och fortsätter att stirra på hennes huvud

-jo du viskade det imorse! Och jag vill inte skolka sa jag och gick tillbaka in på toan. Sen kom jag ut och satte mig.

Jag orkade inte mer. Jag sprang bara in i skogen och satte mig under ett träd.

Hela skoldagen gick och ingen Alex kom. Nu började jag bli orolig..

Jag undrade hur det var med Andromeda. Längtade hon efter mig? Tänk om hon dog? Jag undrade hur det skulle bli då. Ensamt. Jag skulle inte orka. Skulle jag begå självmord? Nej... Kanske inte... Men mamma då? Skulle hon bli värre? Jag började gråta tyst. Jag visste inte varför. Allt var bara så jobbigt. Erica, mamma och Andromeda. Jag orkade inte...
Jag satte händerna för ansiktet.

Jag gick in i skogen.. Då hörde jag snyftningar, jag gick mot dem..

Jag slutade gråta. Efter ett litet tag hörde jag steg. Det var någon som kom mot mig. Jag funderade på att springa iväg, men förstog att jag inte skulle hinna.

Jag såg Alex.. Vänta.. Alex!?
Jag sprang fram till honom och kramade honom..