Rolla. Nu. Spenc. >:3

Jag skulle precis till att hugga
efter en man när en tanke slog
mig. "Shina!" skrek jag genom
stridslarmet och grep tag om
hennes midja med ena tassen.
Sedan klängde jag mig snabbt
upp och hängde mig fast med
klorna i taket. "Tänk om hon
inte är ute efter att döda mig!"
Mitt flämtande höll på att
spränga bröstkorgen på mig.
"Tänk om hon vill åt källan!"
I samma sekund som jag
uttalade orden stack det till i
mitt lår. "Och för det behöver
hon en drake...", viskade jag
innan jag tappade taget och svimmade.

Jag var fortfarande i drakens grepp när hon svimmade och föll till marken. Med en duns for vi mot marken och jag kravlade mig ur tassen.
Nästa grupp människor närmade sig, med pilbågar i händerna. Jag undvek den första pilen, och när den landade i sanden bredvid mig insåg jag att det inte var vanliga pilar, utan sövningspilar.
Jag svalde. Hoppade åt sidan för att väja för nästa pil. Men sedan hade jag inte lika mycket tur. För medan jag fokuserade på att inte bli träffad, smög en kvinna fram bakom mig och knuffade mig till marken. Hon slängde sig över mig och höll fast mig riktigt hårt. Jag vred och vände mig, men det hade ingen nytta.
"Ligg still", fräste kvinnan och tog ett hårdare grepp. Det gjorde ont!

( *Är medvetslös* Cx )

(I always forgot. cx Sårri!)

Jag lugnade ner mig då jag insåg att de inte skulle söva mig. Istället band de fast drakens ben och vingar, samtidigt som en röst ropade ut i 'högtalare':
"På grund av detta... barn, har vi nu beslutat att avbryta matchen och istället genomföra den om några dagar."
Jag såg upp i kvinnans ansikte. Hon höll blicken uppåt, med ögonen fokuserad på någon. Men även om hon inte var koncentrerad på mig hade jag fortfarande ingen chans att ta mig loss.

(Mehe, hinner inte skriva längre just nu. cx Men du kan skriva när du vaknar upp igen!)

(Okidoki ^.^)

Jag försökte vrida mig så att jag såg vad kvinnan kollade på. Det var borgmästaren, som med rak rygg och huvudet högt stegade ut på arenan. Hon var ståtlig, elegant.
"Ta ut henne", sa hon kort och knyckte menande huvudet mot mig.
Då kvinnan skuttade av mig försökte jag ännu en gång att ta mig loss, men fick istället flera mannar på mig. De höll mina händer hårt bakom ryggen och kvinnan hade även en hand om min nacke. Så med böjd rygg var jag tvungen att gå ut ur arenan. Jag försökte titta bakom axeln efter Wounded, försökte se vad de gjorde med henne. Men det gick inge vidare och snart nog hade jag kommit ut ur arenan. Portarna stängdes bakom mig.

(Nu kan du rolla vad som händer när Wounded vaknar. ^^)

(Japp ^-^)

Jag stönade djupt och pustade.
Jag hade börjat tröttna på att
bli övermannad nu. Med en
snabb blick på omgivningen
kunde jag besviket konstatera
att vi var utanför gruvan och
jag var omgiven av soldater
och undersåtar till borgmästaren.
Jag själv låg fastbunden på en
enorm kärra dragen av hästarna
jag såg innan när jag blev
skjuten och tagen till arenan.
Utanför lägereldarnas sken
såg jag hur hennes ögon
glittrade av triumf. Borgmästaren...

~ Borgmästaren

Ett brett flin prydde mina läppar då jag tittade på draken som sakta väcktes av medlet vi gett henne. Chuck stod alldeles intill mig, väntade spänt på order. Han var en lojal undersåte.
"Goddag", hånlog jag mot draken, borrade in min blick i hennes mycket större ögon, "Jag tror allt du förstår vad du gör här."
Det var helt knäpptyst omkring oss. Det var bara lägerelden som gav ifrån sig ett sprakande ljud när den sakta slukade i sig veden.

~ Shina
Skulle det vara försent att ge sig efter Wounded nu? Antagligen var de redan långt in i grottan och snart vid Ungdomens källa. Stackars Wounded, hur behandlade de henne? Hon kanske led av deras magi och knivar...
Jag ryckte till då dörren in till rummet for upp med en smäll. Miranda.
"Vad gör du?" frågade jag, men Miranda svarade inte, utan drog upp mig på fötter och skyndade sig ut ur huset med mig släpande bakom sig. "Vad håller du på med?" upprepade jag, och Miranda stannade kvickt och vände sig ännu kvickare om.
"Du vill rädda draken, inte sant?" sa hon raskt.
"D-Det är klart jag vill, men...", stammade jag.
"Men skynda på då!" klippte hon av och började gå i hög fart igen. Lite senare sa hon: "Vi har hittat Grantus. Du kan ta honom så letar jag upp en annan häst och rider ikapp dig. För du vet vart grottan ligger va?"
"Ja", svarade jag nickade. Och lite senare såg jag Grantus stå framför oss, utan skador eller liknande.
"Han har fått mat och allt sådant där, och är klar för att ridas", meddelade Miranda innan hon sprang mot stallet.
Jag gick fram till hästen och klappade honom på halsen. Han frustade till då jag svingade mig upp i sadeln.
Med rusande hjärta galopperade jag ut i staden. Ett hopp hade tänts i min bröstkorg. Hur hade Miranda tillbringat sin tid medan jag hade suttit på mitt rum? Antagligen med beslutångest på sitt rum.

Jag morrade djupt nere i
strupen medan jag mötte
borgmästarens blick med
hatiska ögon. Jag hade inte
lust att prata med henne,
inte ens om det var för att
fräsa åt henne. Så jag lade
motvilligt ned huvudet på
kärran och slöt ögonen för
att försöka stänga ute henne
och hennes män.

~ Borgmästaren
Jag slutade le och kollade bort mot mina undersåtar. De hade tänt sina magier i händerna och jag nickade åt dem. Tillsammans gick de fram till draken och knöt försiktigt upp repen medan vissa stod beredda med att lamslå henne om det skulle behövas.
Vakterna riktade sina spjut och pilbågar mot draken.

~ Shina
Mitt hår fladdrade i vinden då vi red fram genom skogen. Grantus ben var starka och det kändes att han tog i för varje språng.
"Shina!" ropade Miranda efter mig och jag kastade en blick bakom axeln. Hennes kolsvarta sto var lättare än Grantus och mycket snabbt.
"Vi är förbi den brända delen av skogen, så det är inte så långt kvar", flämtade Miranda.