~PRS mellan dillen99 och AlexZz~

((Yeah, sure, drama is awesome. 83))

Grell vet inte riktigt om han borde prioritera hennes skador eller gåvan, men sponsorgåvor är ju alltid välkomna. Grell lägger ned henne på en sten som verkar rätt bra och öppnar gåvan. Det visar sig vara flera olika saker. Bandage, fast det är liksom dränkt i något otroligt illaluktande. Säkert medicin eller desinfektion. Det finns även en fylld vattenflaska och något som ser ut som en kompass.
"Vi hade väl tur." Säger Grell och vet inte riktigt hur mycket de här prylarna kan komma till användning.

Jag nickar svagt. Mina läppar är torra och halsen värker. Precis som armen och magen. Jag tittar på Grell, hans gråaktiga ögon.
Det syns att han gör det här emot hans egen vilja, men det bryr jag mig inte om.

((Agnes skrev också! ♥ luna99 ))

"Jag har ingen erfarenhet inom medicin alls. Bara en varning." Säger Grell som inte vill skada henne mer än nödvändigt... än. Så han plockar upp henne, gåvan lägger han i sin fallskärm igen och han fortsätter gå. Till sin stora förvåning, och glädje hittar han en grotta som han tar sig friheten att göra till deras bas. Inte permanent men ett tag åtminstone. Han går in och lägger varsamt ned henne på marken.

Jag nickar svagt. Jag var väldigt tacksam för at han hjälper mig, han skulle lika järna kunnat ha lämnat mig att dö där borta.
"Här" säger jag svagt och tar vattnet ur min famn när han lakt mig ned. Jag häller det på såren och biter ihop så hårt jag kan för att inte skrika rakt ut.
Det svider och gör ont men jag fortsätter att hälla.
När det är lite kvar så ställer jag ned flaskan på marken och tar tag i bandaget. Jag lyfter tungt på armen och håller det i riktning mot Grell.
"Snälla" säger jag bedjande.

Grell ser ändå tvekande ut innan han tar bandaget och hjälper henne med att bandagera om hennes skador. Han hoppas på att han gör rätt, han hade hört någonstans att det inte fick vara för hårt för de kunde strypa blodtillförseln... eller något liknande. Kanske var det tvärtom. För säkerhetens skull drar han åt lite grann om såren som blöder, för blodet måste ändå stoppas från att rinna ut.

((Skriver om! kommer inte på något just nu! ♥ ))

((Ahkej.))

Jag spänner mig när han lindar om bandagen, det gör ont men det måste göras.
När han gjort klart slappnar jag av en aning och känner mig äntligen lugn, som om allt skulle bli bra igen.
Men jag vet ändå att mina skador kommer vara livet ut, även om det är kort eller långt så kommer de vara i vägen för mig. Det känns skönt att blodet slutat rinna och att det är så tyst känns också skönt på något sätt.
Jag hasar mig upp i sittandes ställning och ser in i Grells djupa ögon för några sekunder.
De visar mystik och tveksamhet.

Grell möter hennes blick men trots att han i princip förlorar sig i dem så vänder han ändå bort med en tillbakatvingad suck och betraktar kompassen som ändå inte tycks peka mot norr, varför ge någon en trasig kompass? Grell läger ned den i fickan och hoppas på att de kan hitta mer vatten snart, det är trots allt livsnödvändigt.

Jag försvinner i hans blick, då plötsligt vänder han bort ansiktet som om det vore något fel.
Jag ser att han tar upp en kompass, men den värkar inte funka, jag vet inte vad jag ska säga om den saken. Otur? Kanske?
"Du kan gå nu om du vill gå ut och vinna det här, jag klarar mig antingen eller så dör jag bara" säger jag så försiktigt jag kan. Det låter både elakt och hårt på sama gång.
Jag vänder bort blicken från honom och ser in i grottan, den ser kall och ogästvänlig ut. Jag ryser till med tanke på att jag bara har ett tunt linne på mig. Jag fryser.
Jag kommer dö av svält och av kylan. Men det kan jag såklart inte erkänna.
Jag strycker mig om armarna och kurar ihop mig liten såren värker emot varandra och svider.
Mer en den här värmen jag får just nu kan jag ju direkt inte hoppas på. Jag har ingen tröja och jag är kall av stenen jag legat på tidigare, plus att grottgolvet är kallt.
Det blir mörkare i grottan och jag förstår med ens att det blir kväll.