Albus Dumbledores dotter

Åh! Hoppas att de blir tillsammans, de känns som det perfekta paret! ♥

luna lovegood 21 Inte riktigt ännu, men håll i dig, jag har redan funderat ut hur!

________________________________

Vi båda satt och stirrade mot Gryffindors bord en stund, innan Cho reste sig upp.
"Kom, vi ska tillbaka till Rawenclaws torn!" Sa hon och började gå.
Även jag reste mig strax, men förstod inte riktigt vad vi skulle göra. "Varför?" Frågade jag därför.
"Jag tycker att vi borde svara på Ronalds uggla - om det nu var han!" Sa hon och ökade på stegen.
Vi skyndade oss upp för trapporna, någon hade precis kommit på svaret till gåtan så vi kunde bara slinka in efter honom.
När vi kommit upp till vårat rum drog Cho fram en penna och ett pergament och började skriva.
När hon var klar räkte hon över brevet till mig och jag läste igenom det;

Kära anonym
Jag kom till trofé rummet i går, men du var inte där... Fegis! Om du verkligen gillar mig, bevisa det och kom till trofé rummet i kväll - samma tid som förra gången!

Mvh Sara Parker

Jag rynkade pannan "tycker du inte att det är en aning... okänsligt?" Sa jag. Hon himlade med ögonen. "Om det var någon som var okänslig så var det han som inte kom i tid!" Sa hon "men om du inte gillar det, här" sa hon och räckte mig pennan. Jag ville inte vara elak, men brevet kändes inte ens som jag, så jag började skriva igen.

Kära

... Och sen då? Anonym? Ron? Ronald Weasley? Vad skulle jag skriva för att inte verka jätte veird?

Kära anonym

(Jag kom fram till att detta var den lättaste lösningen)

Jag såg dig aldrig i går natt, och hoppas att du i stället vill göra mig sällskap denna natten. Samma tid, samma plats.

Mvh Sara Parker

Jag läste igenom det några gånger innan jag lät Cho läsa det. Hon nickade. "Det funkar" Sa hon, innan hon reste sig upp.
Vi började snabbt gå mot ugglesalen, då ingen av oss ägde en uggla.
Jag valde ut en liten vit uggla, och fäste brevet vid dess ben.
Den flög ut genom det närmaste fönstret och jag tittade på den när den försvann runt hördet.
Jag och Cho gick långsamt tillbaka mot uppehållsrummet, men jag stannade utanför biblioteket.
Lite längre in, vid ett av borden, satt Hermione, Harry och Ron. Jag ville gärna gå in och säga hej, men Cho drog med mig därifrån. "Minns du inte vad som hände här om dagen?! Jag vill inte ha någon ursäkt från Ron eller någon av dem just nu, och jag vill särkillt inte prata med Harry efter vad Ginny berättade för honom - för alla" tillade hon.
"Just det, förlåt mig" sa jag och tog hennes hand.
Vi gick tyst upp för trapporna till sovsalarna för att hämta våra skolböcker till dagens lektioner.

Några veckor senare

Jag kände hur mitt mynt brände i fickan och tog upp det.
"Cho, det första mötet ska hållas idag!" Sa jag tyst till Cho. "Jag vet, kom så lämnar vi våra grejer innan vi går dit!" Sa hon.
En stund senare stog vi på den sjunde våningen, utanför Vid Behov Rummet. Cho sköt försiktigt upp dörren. Flera personer hade redan kommit och gick nu runt och kollade på allt.
När alla hade kommit blåste Harry i en visselpipa och alla blev tysta och satte sig på en kuddring.

Det första mötet gick perfekt, de bestämde sig för att döpa "klubben" till Dumbledores Armé, och tränade på Expelliarmus resten av timmenl. När det var dags att gå ville alla stanna kvar, men för de yngre elevernas skull var de tvungna att avsluta.
Cho och jag gick upp till vår sovsal och Cho bytte om.
Jag satte upp håret i en hög tofs och väntade på att klockan skulle slå 09.45.
Till slut gjorde den det och jag sa hej då till Cho.
Tyst smög jag ner till Trofé rummet.
Jag lät blicken glida över rummet och stannade vid ett av fönstrena. I andra änden av salen kunde jag skymta en mörk gestalt.

Meeeera!
PS. Så nyfiken på hur hon ska veta vem hon är... Bara lite konstigt att dumbledore fick ett barn när han var (räknar)
Han blev 125 år, det här var ett år innan han dog, så han var 124, 124-14=110, så han fick ett barn när han var 109... Lite gammal?

Haha! men du vet, det är Dumby vi pratar om...
Aja jättebraaow!

Bra!

Omg du är awsome!! mer??

Jätte bra!!

Super!!!
Håller med men som sag...det ärDumledore som vi snackar om här ♥♥♥♥

Jag tog några försiktiga steg framåt. Han gjorde inga tecken av att ha märkt att jag kommit.
"... Hej" Sa jag försiktigt. Han vände sig långsamt om. Sedan tittade han på mig, jag kunde inte urskilja hans ansikte i skoggorna.
När vi stått så en stund orkade jag inte vänta längre "vem är du?!" Sa jag därför och tog ännu ett steg framåt.
"Förlåt mig" sa han, och det lät precis som personen som pratat med Ginny... Ron!? "Nu förstår jag ingenting! Jag borde sova just nu, men i stället står jag här och pratar med någon vars namn jag inte vet! Kan du inte bara sluta med alla gåtor och kliva fram ur mörkret - bokstavligt talat" Sa jag och vände bort blicken. Han suckade, sedan gick han snabbt fram till mig och kysste mig - mitt på munnen. Jag vred mig loss "ursäkta!?" sa jag och stirrade på honom. Vi hade gissat rätt, det var Ron Weasley. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, så i stället skakade jag på huvudet.
"Jag måste gå" sa jag och vände mig om.
Hur kunde allt sluta så här!?

Det sista DA mötet innan jul närmade sig och jag visste inte om jag skulle gå eller inte. Cho tänkte i alla fall gå, så länge Harry var där var hon där... Hon försökte övertala mig om att gå, och sa att det är glömt nu, men jag kunde inte glömma.
vad hade jag förvänat mig egentligen? Jag förbannades över mig själv för att jag varit så nyfiken och inte bara struntat i det och varit en bra flickvän...
"Så, tänker du gå?" Sa Cho vid frukosten och väckte mig från mina funderingar.
"Jag antar det" sa jag, jag tänkte helt enkelt låtsas som om det aldrig hade hänt, det var trots allt lättast så för båda av oss.
"Vad bra" sa hon, sedan tittade hon på sin klocka "oj! Matchen börjar snart, vi måste skynda oss!" Sa hon, trots att hon inte alls var lika intresserad av gryffindors matcher nu när Harry blivit bannad.
Vi reste oss upp och började gå mot quiddich planen, vi kom dit i sista stund och spelarna kom ut precis efter att vi satt oss.
En stund in i matchen hade mina tankar flugit i väg och jag kunde i bakrunden höra slytherins låt om Ron, trots vad han gjort natten innan tyckte jag lite synd om honom.
Men efter ett tag försvann Slytherins röster och ersattes av Gryffindors. "Leder Gryffindor?" Fågade jag Cho, hon nickade bara till svar samtidigt som hon sjöng med de andra.
Gryffindor vann matchen och Ron bars ut av jublande Gryffindorare. Cho tittade sig omkring, men kunde inte se Harry någonstans. Hon antog att han var en av de som gick närmast Ron i klungan och ryckte på axlarna.
Min och Rons blickar möttes och jag log, trots att jag inte gillade honom på det sätter kunde vi fortfarande vara vänner. Han log tillbaka innan han bars bort.

Bra!

Oj! Ron.....? ;O