Sista året på Hogwarts

Fai vände bort blicken från kvinnan i baren som hade gett honom information om Hogwarts. Det var inte mycket hon hade sagt men han hade fått reda på lite. Han undrade om någon av dem på skolan hade starkare krafter en hans egna. Han hoppades inte det. Han tittade ner i glaset, han önskade att han haft kvar sin tatuering. Fai tittade på Aravis och Zuko, han log mot dem innan han tittade ut genom fönstret. Det snöade utanför och han undrade hur långt norr ut de var? Han var van vid kyla. Seruso var ett kallt land trotts allt. Han tittade mot mannen i hörnet.
"Fyra ungdomar från olika länder" sa mannen ointressant. Fai undrade vilka de var?

Aravis såg på männen och hon gillade dem inte alls, deras blickar på dem fick henne att rysa. Och särskilt vissa av dem blickade på henne med begär i blicken och hon gissade här klädde man sig inte så avklätt som hon var van vid. "Aravis, från Egypten." svarar hon utan en darrning på rösten och lägger handen på svärdet, försvarslös var hon inte.
"Era stavar?" sa mannen som kallade sig Avery, "Och vilken blodstatus har ni?" frågade han nu hotfullt, "Smuttskallar har vi inte till övers gör, eller rent av mugglare, ni är väll inte mugglare." säger han hotfullt med pinnen höjd mot dem.

Zuko kände inte till orden de använde. Menade han stav som i pinne? De enda stavar Zuko tidigare hade stött på var vandringstavar och pinnarna var absolut inte det men detta var en ny värld och de hade tydligen pinnarna till något. Han började känna på sig i fickorna, kanske kunde han fejka att han glömt den i sin packning men så kände han något hårt och avlångt i sin ficka. Sakta drog han fram den och höll den i ena handen och försökte härma mannens grepp. Nu behövde han bara klura ut vad han menade med blodstatus.
"Vad tror du, ser jag ut att vara en smuttskalle?" frågade han bryskt utan att veta vad det betydde. "Jag skulle mer vara orolig över ungdomarna där borta."
Zuko nickade emot ett gäng ungdomar som precis kommit in. Han antog att de menade bråkstakar och de som kom in såg verkligen ut som sådana.

Fai tittade bort mot männen och sedan Aravis. Han tog av sin kappa och la runt henne och log svagt. Han log sedan mot Zuko, han var bra på att hantera sådant här.
"Fai D Flourite, Ryssland" sa han och log vänligt. Mannen kom av sig en stund.
"Är du från Durmstrang?" frågade mannen.
"Nej jag är hem undervisad. Mina föräldrar tyckte inte Durmstrang var fint nog" sa han.
"Vad gör du då på Hogwarts?" sa mannen och Fai log.
"Voldemort styr den här skolan, det är skillnaden" sa han och log sedan varmt. Och tog fram sin stav från handen. Mannen kollade förvånat på honom. Fais stav var lika lång som honom och den gick ut i olika grenar högst upp och hade en diamant i mitten. Det var sällan Fai använde den så han brukade förvara den i huden.
"Hur? Hur gjorde du det där?" sa kvinnan bakom disken och Fai log.
"Jag bara gjorde" sa Fai och log oskyldigt.
"Ja inte är du smuttskalle" sa mannen och Fai log.
"Inte mina vänner heller så som Zuko precis sa. Jag umgås bara med den rätta sorten" sa han och mannen nickade.
"Vi för er till skolan" sa mannen och Fai nickade.
"Det vore väldigt vänligt av er"

Shino talar inte ens med människan som försöker förhöra honom, och den personen tycks tro att det är för att Shino är för fin för att svara. Ärligt talat så tyckte Shino bara att mannen verkade lite blåst. Lite som Ino Yamanaka - den blondinen skulle man ibland kunna tro inte tänkte på annat än killar och att hon skulle vara bättre. Nu säger Shino inte att det sistnämnda är något fel men Ino är inte lika stilfull som Shino. Han vänder sig om mot mannen som pladdrar i hans öra.
"Kan du snälla hålla snattran, min gode herre?" Säger Shino tröttsamt men en hotfull underton. Det får åtminstone tyst på mannen och som en bonus backar han också. Trevligt, trevligt.

Aravis log tacksamt mot Fai, männens blickar tänkte inte få henne att byta stil. Men samtidigt kände hon igen blickarna och det var inget hon ville vara med om. Aravis sa inget under hela Smutsskalle pratet, vad det än var så kom de tydligen fram till att de inte var det. Tack vare Zukos duktiga skådespeleri och Fais imponerande stav. Även hon kände något och i en av hennes fickor drog hon fram en stav, en som de andra hade, dock en svart, svart som hennes hår och ögon. "Nöjd?" sa hon med ög.dragen prinsessröst, och log ett självsäkert leende, "Självklart är vi inga smutsskallar och inte umgås vi med några heller." sa Aravis med ett äckligat ansiktsuttryck så som hon ville bara spy vid blotta tanken.
Men sedan log hon mot männen som erbjöd dem eskort, "Tackar" sa hon till dem.

Fai följde mannen ut genom dörren och log när snön yrde emot honom. Det var inte kallt. Han var van vid mycket kallare. Han tog in staven i handen igen och tittade på Aravis.
"Behåll kappan tills vi kommer fram" sa han. Fai misstänkte att hon skulle fyra i dem kläder hon hade. Fai tittade på byn. Den var förfallen, men han hade sett värre ställen. Efter attacker på byar i Seruso. Han tänkte på Ashura, han sov fortfarande. Han undrade vad som skulle hända om Ashura fann honom när han var här? De gick längs den snöiga stigen och Fai började se ett slott längre fram. Det var länge sedan han besökte ett slott.

Zuko följde efter dem andra. Det kändes nästan som om de gjort något fel. Blickarna de fick av de få människor som befann sig på gatan var inte särskilt välvilliga. Han funderade lite över vad det egentligen var för en skola. Om de lärde sig använda magi där skulle de inte dröja länge innan de blev avslöjade. Vad Zuko förstod så var det enbart Fai, den mystiska Fai som kunde använda sig av magi. De följde en lerig väg som börjat täckas utav snöfallet. Han kände missnöjet av att skita ner sina nyputsade stövlar, ibland betedde han sig verkligen som en prins vilket han också en gång varit.

Shino ser på folket genom sina glasögon, han är glad över att kappan som skydd. Både mot folket och den bitande kylan, han borde väl skaffa något bättre. Hinata har tjatat om det i månader och tänka sig att hon skulle ha rätt när han magiskt teleporterats till en helt annan värld. Absurt? Helt klart. Shino tittar upp och ser slottet torna upp sig över dem och... han blir väl lite paff.

Mannen framför dem puttade upp den stora porten
"Whoo" sa Fai och såg sig omkring. Det var stort och vackert. Mannen tittade ogillande på honom men Fai log bara. De få elever som var runt dem stirrade på dem.
"hej, hej" sa Fai och vinkade mot dem. Eleverna tittade konstigt på dem men sa inget.
"Jag skall föra er till ett rum där ni kan sova i natt. Vi får ta hand om er i morgon" sa mannen trött och Fai log.
"Vad vänligt, jag börjar bli lite trött" sa Fai och sträckte på sig. Mannen gick upp för trapporna och Fai kände den kraftiga magin i slottet. Det var stark magi, inte starkare en hans. Inte för att det spelade någon roll. Han behövde inte oroa sig för en byggnad.
"Här" sa mannen och öppnade en dörr som uppenbarat sig efter att mannen gått förbi den tre gånger. Fai gick in och såg på rummet. Det var ganska mysigt. Han gick fram till en säng och slängde sig i den. Han vände sig in mot väggen och stirrade rakt in. Han erkände för sig själv att han saknade dem andra, han trodde inte att han skulle sakna dem. Han undrade om de saknade honom?