Det sista året

Awesome! Fattar inte att jag inte sett att du uppdaterat förrän nu..? Aja, underbart, älskar det, älskar dig ocg din talang, love you ♥

Vad roligt att du gillade kapitlet

Tack så himla mycket, du är väl för söt ♥

Det var ett super bra kapitel

Tack så mycket

*Kommenterar så att du aldrig ska behöva ha skrivit den sista kommentaren, så att du alltid kan lägga upp ett nytt kapitel*

Sådär nu kommer äntligen nästa kapitel
Det är lite kort men jag hoppas ni uppskattar det ändå ^^

Scorpius stirrade upp i taket, han låg i sängen och försökte sova, bredvid honom låg Albus och sov. Scorpius undrade hur han kunde sova? Trotts att det hade gått ett tag hade Albus fortfarande inte känt någon ånger, eller var det bara vad han sa till honom? Kanske ville han inte oroa honom, kanske var han rädd för att Scorpius skulle känna sig skyldig till att han fick sin vän göra något sådant, men hur kunde ha i så fall sova utan bekymmer. Scorpius reste sig försiktigt upp och lämnade sovsalen, han gick ner och satte sig framför brasan. Uppehållsrummet var tomt och han kände en sorts lugn, han kunde andas ut, ingen behövde få veta att han hade problem med att sova.
”Kan du inte sova?” sa Fai och Scorpius skakade på huvudet.
”Jag är orolig för Albus, han ångrar sig fortfarande inte. Tänk om han inte kan känna ånger. Tänk om han blir som min far!” Scorpius rös till, han ville aldrig möta en människa som var som sin far.
”Din far var en människa som fann njutning i andra människors lidande, en sadist. En man som endast ville skada andra. Albus är inte sådan. Han vill se dig lycklig och han har inte skadat något annan, han vet antagligen inte vad han skall ta sig till. Han försöker komma framtill hur han skall hantera allt.” Sa Cara och Scorpius nickade, han kände sig lättade, de hade antagligen rätt.
”Vi har alltid rätt” sa Jezebel och Scorpius himlade med ögonen, men de visste allt som skedde och han litade på dem. Scorpius vände på huvudet när han hörde steg i trappan, någon var på väg ner, antagligen Albus som kom för att leta efter honom. Men snart uppenbarade sig en svarthårig tjej på trappan, Jillian, hon gick en klass under honom och var dotter till Victor Krum. Scorpius var inte säker på varför den forna quidditchspelaren hade bestämt sig för att flytta till England, men han hade gjort det och då hade hanns dotter fått börja här. Jillian tittade på honom och gick fram emot honom.
”Kunde du inte heller sova?” frågade ho och slog sig ner i andra änden av soffan.
”Nej” svarade han bara och hon hoppade lite närmare och såg p honom.
”Jag tycker det är otäckt med en mördare på slottet, det kan ju vara vem som helst” sa hon och rös till.
”Ändå sätter du dig hos mig! Hur vet du att jag inte är mördaren? De flesta verkar tro det.” svarade Scorpius och Jillian log.
”Jag är inte de flesta, och jag kan se det i dina ögon, du skulle aldrig kunna döda någon” sa hon och Scorpius motstod impulsen att skratta, om hon bara visste. Men hon var antagligen inte allt för insatt i hans familjehistoria, de flesta som kände till den var människor som hade känt hans föräldrar och Krum hade inte direkt varit vänner med dem, känt till ja, men inte vänner.
”Du verkar godtrogen” svarade Scorpius bara och tittade på henne när hon hoppade ännu närmare, han kände strax hennes hand på sitt lår, han spärrade upp ögonen och hon log roat när hon började smeka insidan av hans lår.
”Vad gör du?” frågade han och försökte få bort henne men hon bara skrattade.
”Jag utforskar” svarade hon fnittrigt och lutade sig fram emot honom för att kyssa henne, Scorpius vände bort huvudet för att slippa bemöta kyssen. Han kände strax hur hennes hand försvann ifrån hans lår och han tittade åt hennes håll och såg att Albus hade dragit undan henne.
”Är du okej?” frågade han honom och Scorpius nickade, han var fortfarande lite skärrad över att hon försökt förföra honom men han var inte skadad.
”Jag skall lära dig att inte röra det som inte är ditt!” sa Albus allvarligt och drog i Jillians hår, han la en hand över hennes mun så hon inte skulle skrika.
”Albus!” sa Scorpius och den andra mannen såg på honom med svarta ögon, en blick som Scorpius aldrig hade sett innan, han fick en obehaglig läxa.
”Det är ingen fara” sa han och log emot honom. Scorpius såg hur Albus tog fram en kniv han hade haft innanför morgonrocken, ljusskenet från eldstaden reflekterades på kniven. Scorpius vände bort blicken, han ville inte se vad som hände, han var inte säker på varför han inte stoppade Albus, men det var något som hindrade honom, kanske var det den mörka blicken.
”Du är rädd för honom” konstaterade Fai.
”Nej jag är rädd för hur han är nu! Jag älskar honom fortfarande. Men hans handlande skrämmer mig!” sa Scorpius bestämt.
”Du måste hindra honom. Säg åt honom att han skrämmer dig” Sa Fai men Scorpius skakade på huvudet.
”Jag skulle råda dig att lämna honom medans du kan” sa Sirius och Scorpius kände ilskan stiga.
”Du vet ingenting! Det vet inte någon av er! Försvinn, jag vill inte prata med er!” Scorpius hörde sin egen röst eka, men sedan blev det tyst. De andras röster försvann och skulle vara försvunna tills han åter tilltalade dem. Han vände åter blicken emot Albus som log emot honom. Jillian låg på golvet, hennes vita nattlinne hade färjas rött av blodet och hennes blick var kall och livlös. Scorpius kunde se att Albus hade huggit kvinnan i underlivet och i brösten.
”Det skall lära henne och alla andra hyndor att de skall låta dig vara!” sa han bestämt och Scorpius tittade förskräckt på honom.
”Kan det här länkas tillbaka till oss?” frågade han och Albus skakade på huvudet.
”Självklart inte, det var bara bildligt talat” sa Albus och gick fram och strök Scorpius över kinden med den blodiga handen. ”Inget kommer någonsin kunna spåras till oss, och framför allt aldrig till dig!” sa ha och slickade bort blodet som hamnat på hans kind innan han kysste Scorpius.
”Kom så går vi och lägger oss igen, vi vill sova när hon hittas” sa Albus och drog med Scorpius till sovsalen igen. ”Lägg dig så länge, jag skall bara skölja av mig” sa han och försvann in i badrummet. Scorpius la sig darrande ner i sängen, han kände inte igen Albus, han var inte säker på vad det var för man som han hade mött nere i uppehållsrummet, men det var inte hans Albus. Den svarthåriga mannen kom tillbaka ifrån toaletten och la sig ner bredvid honom och höll om honom.
”Jag älskar dig Scorpius” sa han viskande i hans öra och strök honom över håret, den ömheten och kärleken han visade, det var den Albus Scorpius kände igen.
”Jag älskar dig Albus” svarade han och kramade den andra mannens hand innan han föll in i en orolig sömn, bredvid sin pojkvän och bredvid en mördare.

Oj! Albus jag mördat en person...

Jättebra för övrigt!!

Superbraigt!

Tack så mycket
Vad kul att ni uppskattade det

BRA! Jag gillar faktiskt den nya Albus...