Tredje världskriget

"Hej, sötnosar." säger Freja glatt då hon och Max kommer och sätter sig vid samma bord som Vera och Kim. Sedan ser hon på den gråa klumpen som förmodligen skulle föreställa gröt och gör en äcklad grimas. "Får vi cement till mat eller?" säger hon smått förnärmat, visste de inte hur man lagade mat?

"Hej." Säger Vera leende åt kommentar och hälsning. Kim skrattar mer än faktiskt talar. Fast maten ifråga måste hon däremot hålla med om.
"Snabbtorkande ser det ut som." Håller Vera med och tar upp en sked av den redan stelnade gröten.

Freja skrattar roat, "Och till lunch får ni nöja er med dålig skalad potatis." sa hon med ett skämtsamt tonfall även om hon inte gillar det hela. Men läkaren hade sagt åt henne att ta det lugnt och det här var väl vad generalen tyckte hon kunde göra då.

"Jag tar nog den hellre." Svarar Vera och försöker äta av gröten så den inte torkar ut innan hon får i sig lite, lite näring. Att klara av träningen är nog en väldigt bra prioritering just nu.

"Men kommer jag inte med på träningarna kommer jag halka efter alla." sa Freja en aningen bekymrat och börjar tugga i sig den klumpen de kallade gröt. "Men visst jag skulle nog inte klarat av det nu, men ändå." sa hon och försökte se det positiva i det hela.

"Fast du är starkare än de flesta." Säger Vera uppmuntrande, hon är åtminstone starkare än Vera. Fast nu så har Vera aldrig varit den starkaste... någonsin. Kanske kommer hon bli starkare här, sådär riktigt stark som killarna på idrotten var ibland när de lyfte hur mycket som helst och hur lätt som helst.

Freja log halvt mot Vera, så det hade hon märkt? Ja, hon var stark och tränad med, inte för att hon någonsin satt sin fot på ett gym men hon hade vart i skogen och arbetat på gården.
"Jo, jag är kanske det." säger hon fundersamt och ler sedan till Vera, "Men det kommer du också bli, tro mig, det är det de vill." säger hon för att göra henne gladare.

"Ja, kanske. Eller så visar det sig att jag är ett sånt där hopplöst fall." Flinar Vera med en fundersam glimt i ögonen. "Undrar just hur de skulle hantera ett sånt..." Hon ryser till när hon får... rätt avskräckande exempel på vad som skulle kunna hända med dem. Särskilt om de är en tjej.

"Det vet du nog och det är inget du vill." säger Freja allvarligt till henne. Hellre dog hon i strid och tränades som än att utsätta sig för de hårdförda och brutala männen som säkerligen inte hade något emot att göra det med dem. Hon var redan blånypen som det var och hon tänkte inte uthärda mer av den varan.

"Du har rätt." Svarar Vera och vilar huvudet i handen när gröten... typ är slut. Egentligen inte men Vera vågar faktiskt inte äta mer av det här när de torkat ihop till klumpar som troligtvis kommer trasa sönder hennes tänder.