Tillbaaka (privat)

Hon såg på honom och nickade och log. "ja det har jag." Hon sträckte på sig och reste sig. "Tack att jag får sova här."

Han log snett tillbaka och tog ett par steg närmre henne. "Ingen orsak. Sovit gott då?" Frågade han sen och brydde dog faktiskt.

"Jag sa ju att jag sovit gott?" Hon såg på honom och såg sedan ner. "Ehm.." Hon satte sig ner på sängen. "hur ofta brukar du få sånna här besök?"

"Jo det vet jag, jag menade bara om du har sovit gott hela tiden." Svarade Alexis med ett svagt leende och skruvade lite på sig när han hörde den andra frågan. "Det beror på. Ibland hundra år. Inte så ofta med andra ord"

Hon såg ledsen ut. "men varför inte då? hur kommer det sig det?" Hon kände på sin hals och suckade. "men jag är nöjd att vara här ändå." Hon ler mjukt

"Det är väl helt enkelt så att folk inte trivs här. De är ju rädda för sådana som jag. Och på det sättet som du kom är inte vanligt det heller. Det är inte många som hittar till "platsen" så att säga" svarade han, lite nedslaget, och tittade upp på henne igen. Sedan log han mjukt tillbaka. "Vad bra att du känner så. Säg till om det är något du vill ha ändrat på, angående mig, dig, ditt boende eller vad som helst egentligen.

"Hur kan du ändra på mig?" Hon såg på honom med oroade ögon och bet sig i läppen. "strunta i det jag vill inte veta. inte nu iallafall." Hon skrattade och nickade. "Så var är det jag kan göra nu då?"

Han log lite och blinkade med ena ögat. Det ansågs ofta som ohyfsat men han brydde sig inte.
"I princip vad du vill vad känner du för att höra då?"

Hon såg på honom och såg ner och blev röd i ansiktet. "Ehh höra vadå?" Hon ser sedan på honom och sedan vänder bort blicken. "Var jag god?" hon smeker sin hals.

"Ojdå, höra eller göra menade jag. Och som svar på din fråga, ja, du var väldigt god" svarade han och började även han att rodna. Det uppstod en pinsam tystnad innan han försiktigt tittade upp igen.