Kollo

[Frukost från 8 (för de som vaknar tidigt) fram till 9. Men kom ihåg att Michaela måste vakna halv 8... ]

Josefine log mot Michaela och reste sig upp. Hon gick in till sitt rum och kastade sig på sängen. Lite senare kom Anna och Ruth in. De började genast diskutera smink och killar. Anna vände sig till Josefine.
"Vill du hänga med och bada på första fritiden imorgon?" frågade hon.
"Ok..." svarade Josefine.
"Bra!" avbröt Anna. "Jag ska hoppa från hopptornet."
"Jag med!" sa Ruth.
Josefine svalde. Hon hade höjdskräck och det här skulle säkert sluta med att de tvingade henne att hoppa. Hon tog sin neccesär och gick in till badrummet, för att vara först vid handfatet.

Jesper log lite. Han var en morgonmänniska som oftast vaknade då solen första strålar visade sig på skyn eller iallafall nästan. För det mesta vaknade han runt sex. Han såg hur flickorna försvann. Jesper kollade en stund efter dem för att sedan försvinna ned emot sjön igen. Det var ännu för tidigt för honom att sova. Badvakten var lite överdrivet tyckte han. Visst fanns det något yngre personer på lägret men de var ju inte direkt tio. Jesper gick ned till bryggan och satte sig där ännu en gång. Lyssnade till skogens ljud och rösterna, skratten som kom ifrån brasan. Han kände sig rastlös, han var orolig. Ännu en gång kollade han mobilen men han hade ännu inte fått några meddelanden. Så såg han att han inte hade någon teckning. Jesper slog sig själv i huvudet. Han hatade det här stället. Hur skulle någon få tag på honom om de behövde honom. Hur skulle hans mor kunna få tag på honom, hur skulle sjukhuset få tag på honom? I sin ilska kastade han mobilen i bryggan allt vad han hade. Den slog i med en hård smäll för att sedan studsa några gånger. Han tog upp den igen och med lättnad insåg att den var oskadd.
Natten var på väg. Om han hade tur så skulle de andra två redan ha somnat men han tvivlade på det.

Josefine kollade sig i spegeln och rättade till en hårslinga som hade fallit ner över ögonen. Hon suckade. Hon hade varit för romantisk när hon hade tänkt på kollo. Hon hade tänkt sig ett kompisgäng och en snygg kille som bjöd upp henne på discot sista kvällen. Men, det var ju bara första kvällen. Vem vet vad som kunde hände de följande dagarna. Hon ryckte på axlarna och gick in till rummet för att byta om till en kväll-mysdress.

Michaela Kollade inte på Anna när hon och Josefin gick in i rummet. Hon bytte till en stor t-shirt att sova i, tvättade bort sminket, sa godnatt till Josefin och tog fram sina hörlurar. Hon satte på en låt av Sofijah som hon redan kan utantill och funderade lite. -Det finns inga normala killar här. Möjligen Jesper men han tycker nog jag var lite väl impulsiv när jag "försvarade honom" förut. Asså, någon schysst som går att snacka med. Varför kunde inte Fredrik följt med? Han rappar ju också. OCH spelar elbas, nej han var fan för fin för att gå på kollo. Det kanske finns någon här som är som Fredrik. Eller det går nog inte att komma i närheten.. Nej, han är för go. Men någon som åtminstånde kan hänga med tjejer utan att tro att man vill något mer. Den där Sebastian kanske som skulle vara i deras matgrupp imorgon? Nej föresten han var ju shippad med Josefin. Vid den sista meningen log hon för sig själv och funderade på hur Josefins ansitktsuttryck skulle sett ut om hon sagt det högt. Hon blev avbruten av att någon knacka på hennes rygg. Det var Ruth. Gud så förvånad hon blev. Hon tog av sig hörlurarna och tittade på henne med en blick som sa: Ja vad är det? Det är din låt, svarade Ruth lite lågmält och kollade sig över axeln. -Anna skulle bli galen om hon visste, hon är skitarg över hur du mosade henne förut idag och... Ruth min ängel! sa hon och omfamnade henne hårt. Ruth stelnade till lite vid den berörningen men slappnade av sen och kramade tillbaka. Michaela tittade på texten och insåg att den helt enkelt var fantastisk. -Ruth det här är den bästa texten någonsin! Tack tack tack! Kul att du tycker om den, svarar hon och rodnar lite. -melodin får du komma på själv för jag fick inte till det riktigt. De hörde Annas steg och Ruth gick genast upp i överslafen på andra sidan och blinkade åt henne när Michaela satte på sig hörlurarna. En varm känsla spred sig genom kroppen.

Josefine kände inte för att sova, så hon gick ut till samlingsrummet och la sig i en soffa. Det hade varit en lång dag och hennes hjärna arbetade för hårt för att kunna slappna av. Hon plockade fram sitt block igen och vände blad. Hon funderade ett tag och började sedan teckna.

Jesper vandrade upp till huset och då han passerade sällskapsrummet såg han Josefine sitta där ensam och allena. Ännu en gång hade hon det där blocket i handen men han antog att hon inte ville visa någon annan då hon innan gömt det så fort hon visade sig. Nyfikenheten tog över och eftersom han kommit in bakom henne hade hon inte sett honom ännu. Han smög sig fram och sneglade över hennes axel.
"Du är duktig, riktigt duktig", utbrast han imponerad.
Han kände sig själv rodna en aning, hade han verkligen smugit sig upp på någon? Sakta började han ta sig runt soffan så han skulle komma framför Josefine. Handen for genom det orediga håret.

[Hon satt i en soffa. Förlåt om jag är petig! ]

Josefine hoppade till när hon hörde Jespers röst. Hon tänkte gömma undan blocket, men antog att det var försent.
"Det är bara en skiss..." mumlade hon generat, men så log hon. "Kul att du gillar den!"
Hon stoppade undan blocket. Inte för att hon inte ville visa sina skisser, men för att hon kände sig osocial när Jesper satt bredvid.
"Ska vi spela kort?" frågade hon och tog fram en kortlek från ett skåp med spel i.

[Haha, det gör absolut ingenting. Och Jesper satte sig aldrig ned. ]

Jesper kastade en blick nedåt emot korridoren. Allt verkade stilla vilket Jesper tyckte var konstig. De befann sig på ett läger med en massa ungdomar och ingen gjorde något som de inte borde göra, vad han kunde säga. I och för sig hade lägerledarna inte gett dem några direkta regler och det var kanske därför de flesta verkade ligga tills sängs.
"Visst", sade han och satte sig ned mittemot henne i fåtöljen så att de lilla bordet hamnade mellan dem.
"Vad vill du spela?"

[Bra, då är vi kvitt! ]

"Kan du Vänd tia?" frågade Josefine. "Eller Stress?"
Hon tog upp kortleken och började blanda korten.

"Båda", sade han och log lite. "Ska vi värma upp med vändtia och sedan köra stress?"
Jesper var urdålig på kortspel, hur och varför förstod han inte men han förlorade nästan alltid.

[ ]