Gatubarnens överlevnad

"Jag brukar inte presentera mig." Svarar Ashton simpelt. "Men jag antar att det vore användbart." Fortsätter han och drar den slitna koftan närmare runt kroppen när en stark vind blåser förbi, det spelar ingen större roll var den kommer ifrån. Det är fortfarande kallt. Ashton flinar en aning och nickar när Fred påpekar det där om hans skor igen, han har ju trots allt en poäng.

"Det är det, jag lovar, jag vet det." säger Fredrika men vänder tvärt om för att inte visa att hon precis sagt något som kunde avslöja henne. "Kom då Askan." säger hon och tar sig vidare bland gränderna och de trånga och smuttsiga bakgatorna, allt för att komma till den plats där man kunde göra riktigt bra affärer på stöldgods och annat.

Ashton ser misstänksamt på honom, hur skulle han veta det? Men han säger inget, låter bli och följer bara efter. Även om han låtsas vara flicka kommer det inte vara till någon större användning för honom med tanke på hur många störda människor de finns därute. Fast kanske ska han inte bry sig i det. Ashton är rätt snabbfotad, trots de stora kängorna. Men han rör sig bra klumpigt i dem, han hoppas på att ingen känner igen honom på svarta marknaden, de är nog inte särskilt förtjusta i honom.

De kommer slutligen fram till det ställe där alla från den undre världen håller till. Tjuvar, lagare, horor, ja alla möjliga. De var alla smuttsiga och det syntes att de vart med ett och ett annat och vissa eller ja de flesta var fulla med och skrålade och domderade. Ett slagsmål verkade vara i full gång längre ner åt gatan och i gatutrång och gränder kunde man höra hororna göra sina affärer. Det var ljust det ljudet, stönandet från fulla män över kvinnor, det enda ljudet som rubbade hennes självsäkra spelade Fred. De otaliaga slagen från den fulla fadern hade hon stått ut med i år och att han våldförde sig på henne med, men när han slutligen låna ut henne till andra män som hon fått nog och rymmmt hemmifrån förklädd till pojke.

Ashton ler ett snett leende när någon skriker längre ned på gatan, det är en kvinna som skriker. Leendet är egentligen besvärat men det är väl det han försöker dölja genom att se någorlunda kaxig ut. Häromkring är det rent utav farligt att gå runt som flicka, men ändå är han här. Om man nu skulle kunna kalla honom en "han" längre. Ashton fortsätter framåt, man märker nog på honom att det här området inte är totalt okänt för honom, men han har inte varit här på ett tag så lite har det ändrats. Det är ändringarna han försöker snappa upp för tillfället.

"Håll dig närheten av mig och om vi kommer bort från varandra skrik på mig. En ja...." hon tvekar. ""En flicka ska inte gå ensam här, det kan vara farligt." sa hon till honom. Att bli våldtagen var inget hon önskade sin värsta fiende, det var hemskt, avskyvärt, ja orden gick inte att beskriva vad det var.
Sedan ser hon på honom, "Så ska vi börja med dina skor så tar vi mitt stöldgods sedan." sa hon och försökte ignorera kvinnans skrik och impulsen från att springa därifrån, omedvetet hade hon bleknat och knytit näven för att hålla sig kvar.

Antoinette har tagit sig ner till skumraskkvarteren där slödder och andra underlägsna varelser befann sig. Hon hörde en kvinna skrika och rös till. Hon kunde fortfarande inte höra det ljudet utan att uppleva vad hon själv gått igenom en gång till.
"Har du sett Kaptenen?" Frågade hon en liten pojke med barsk röst. Han skakade på sitt smutsiga huvud.
"Nej miss, han har ännu inte synts till. Vill ni att jag ska informera honom om er önskan att se honom då han anländer?" Frågade han artigt. Hon tittade granskande på honom. Han var en riktig liten gentleman.
"Nej, bry dig inte om det. Jag kommer tillbaka." Hon svepte sedan nedför gatan med ett snobbigt uttryck i ansiktet.
"Goddag Hertiginnan." Hördes det från vissa håll. Hon rörde inte en min utan fortsatte bara framåt. Hertiginnan kallades hon bara av folk som hört av henne ryktesvägen.

Anna hade tagit beslutet att bege sig ner emot torget och se om hon kunde finna något att äta. Redan på väg nerför trappan så snubblade hon över sina egna fötter och flög ner. Tur väl landade hon på en stor mjölpåse, oturligt nog befann sig mannen som sålde påsarna i närheten.
”Ungjävel.” Skrek han till henne och höjde sin hand.
Anna var för chockad för att flytta på sig och med en hög smäll träffade den hennes kind. Tårarna brände innanför hennes ögonlock men hon tänkte inte gråta då mannen såg henne. Så svämmade dem över innan hon ens hunnit springa där ifrån.
”Du är skyldigt mig...” Skrek mannen efter Anna då hon satte av och sprang.
Anna var rädd att han skulle springa efter henne och höll sin blick bakåt. PANG!! Hon hade sprungit rakt in i ett annat av stånden och ner över henne ramlade det flera apelsiner. När hon väl rest sig upp gjorde de ont överallt. Kvinnan som sålde apelsinerna tittade ursinnig på henne men innan kvinnan hann säga eller göra något var Anna på fötterna igen och full fart bort ifrån torget. Hon hade i alla fall lyckats haffa en apelsin.

((Fan. Jävla bevakningsknapp! Den borde straffas för sin olydnad! Okej, jag har skummat igenom allt, men vilket tycker in att det bästa sättet för min karaktär att komma in i rollet? O.o))

Du kan ju alltid vara vid marknaden och göra något.....vad nu hon gör xD
Eller så bland gränderna...eller jag vet inte xD