Vampire lady (privat)

Han kunde inte låta bli att skratta och han såg på henne. "Då ska jag göra dig så lycklig. Du ska få mat varje kväll och sova i en ännumjukare säng. Bära vackra klänningar och lära dig läsa och skriva."

Hon såg på honom och drog loss händerna. "jag vet inte om jag vågar säga det." Hon gick ut från köket.

"Det låter underbart." säger hon och ler lite lätt, "Jag är hungrig nu, eller inte hungrig, törstig." säger hon och ser på honom, var det vad hon trodde hon kände? törst efter blod.

Han följer efter henne, "Törstig?" ler han mjukt åt henne.

"Så ska det låta min flicka." Han såg på klockan. "Men inte än inte än." Han smekte hennes hår och såg på de två som kom in och Kendra vände sig om. "Jag 'r törstig. Hur visste du?"

"Finns det tider när man skall äta?" sa hon smått förvånat. Det här med att bo i hus, bo med andra, familjelivet ja allt var nytt för henne. En som levt på gatan hela sitt liv var det inte lätt att veta. Adriana ser upp och ser när Kendra och mannen kommer in, "Enkelt, det blir man, det är din natur nu." sa han leende och droge henne med sig till fotöljern där de andra satt.

"Det kan man säga. Vi vill inte skada din hy. Den är mycket skörare nu än förut." Han pekade på en bokstav. "Det där är a." Han såg på Kendra och log. "Klart det är din natur det är våran med." Hon såg på mannen och ramlade ner i hans famn.

Adriana nickade och petade på sin arm, den verkade inte mer annorlunda än förr, "Vad menar du?" frågar hon osäkert och ser sedan ner på tecknet som tydligen var ett A vad det nu var, "Vad ska man med den till då?" sa hon det här verkade ju krånglit.

"Du ville lära dig läsa. Så man måste lära sig alfabetet sötnos." Han log. "Hur tror du vi läser?" Han såg upp på sin vän.

(Sorry missade att hon svimmade xD)

Adriana nickar, "Okej." säger hon och undrar vad det där alfabetet var, men det listade hon väll ut så småningom. Hon ser sedan på Kendra och mannen, "Vad hände?" sa hon osäkert och såg på dem. Mannen la Kendra i soffan, hon verkade ha svimmat av. "Hon svimmade." sa mannen och Adriana kunde inte låta bli att himmla med ögonen, för just detta var ju uppenbart.

Hon muttrade. "Jag svimmade inte. Han knuffade mig." Hon reste sig och såg på mannen. "Han knuffade mig:" Hon såg sedan på Elden och satte sig närmare och suckade.

"Jasså? Varför?" sa Adriana smått undrande och såg på mannen som bara ryckte på axlarna till svar.