I en förändrad värld (Roll för alla)

((Vildvittra alla skulle ju kunna försöka ta sig till skogen elr nåt.. xD ))

(( Luna99 , Vildvittra skogen är väl det bästa, eller? ))

( Yepp, vi kör på skogen )

Sonia såg en som hon själv, en vanlig person, i skogen. Hon svalde och ropade högt. Personen kanske var hennes enda chans och hon hade inte råd att låta den glida henne ur händerna.
"Hjälp! Hallå!" Skrek hon det högsta hon kunde. Hon kände hur rösten bröts och hon hostade uppgivet.
"Snälla, hjälp mig!" Var det sista hon hann skrika innan hennes röst övergav henne. Hon var inte ens säker på att personen hört henne, än mindre om människan skulle hjälpa henne. Då utsatte personen sig själv för fara också, och här fanns inget utrymme för medlidande.

Ska jaguggla mallen eller?
Men här är den iallafall
Namn: rose Ericsson
Ålder:17
Utseende:
Kläder: alltid ett par slitna jeans med hål och en rosa hoodie.
Ett par svarta kängor med bruna snören.
Vapen/packning: en kniv i fickan , en liten matlåda med korv och frystorkat kött, tre liter vatten?
Hon är smidig och tidigare gymnast, lite vig.
Kommer ifrån: ett flycktingläger i söder
Fairy Tale om rollare
Blir det bra?

Yepp ^^ bra

Tack!

Jessi nickade och var tyst som en mus. Pojken som hon krockat i var i hennes ålder och också på flykt. Hon gick sedan fram när han visade att kusten var klar.
"Jessi" viskade hon tillbaka och besvarade leendet. Hon såg att han var lite dammig, men frågade inte varför. Hon rättade istället till sin ryggsäck och jackan och såg till att alla pilar var kvar i kogret.

Nu! Nu äntligen kom jag fram till en halvt uttorkat litet vattenfall och började fylla på min tomma flaska med det klara vattnet.
Jag hade inte druckit på mer än tre dagar och drack på en gång upp halva flaskan och fyllde på den igen.
Det började att bli mörkt så jag bestämde mig för att hitta en sovplats för natten.
Eftersom det var sommar? Så behövde jag inte sovsäcken som låg i min väska utan bara min lilla filt.
Trädet jag sov i var högt och jag var dold av alla löven.
Det dröjde inte länge föräns jag somnade och drömde konstiga drömmar.
Bra eller är jag ute och cyklar??

Jenna hörde någons desperata rop och hennes första instinkt var att fly. En lukt av ruttnande kadaver hade fyllt hennes näsa och hon hade svårt att hålla frukosten nere. Kvickhet hade aldrig varit hennes starka sida utan att använda list för att aldrig bli funnen hade varit hennes främsta vapen. Egentligen borde hon låta personen som ropat efter henne vara men det jäkla Hundskrället hade andra planer. Han for emot rösten och inte kunde Jenna lämna honom. En flicka som hade ramlat låg ibland ett gäng djurlik och bakom henne hade den första soldaten ifrån en patrull dykt upp. Resten av patrullen var inte långt efter och Jenna hörde hur de kom brakande genom skogen. Hundskrället som var stor och svart som natten kastade sig emot mannens strupe medan Jenna drog in sig själv och den andra flickan under det närmsta ruttnande köttstycket.