Lily Potters första år [SV]

bra bea! ♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!

Kapitel 7


Resten av dagen var Alexander mer isolerad än vanligt. Han var tyst och sade ingenting förrän om han var absolut, absolut tvungen. Han verkade vara djupare i sina tankar och funderingar.
Men inte på ett bra sätt. Hans panna var rynkad och hans ögon var nervösa och rädda.
Lily förstod ingenting.
Hon satt i Sällskapsrummet och gjorde sina läxor (Trolldryckskonst och Trollformellära) tillsammans med Esther.
Albus och Rose satt bredvid med dem, fast med andra läxor, och Albus beklagade sig.
"Vi har för många läxor!" stönade han. "Rose, hjälp mig."
Rose tittade upp från sin Mugglarstudie läxa och log retsamt.
"Varför skulle jag?"
"Snääääälla?"
"Okej då!" Rose flyttade sin stol närmare Albus och tittade på hans läxa.
Efter en kvart var Lily klar med dem läxor som skulle lämnas in dagen efter och hon plockade undan sina grejor och satte sig i soffan framför elden.
Lågorna slickade träet och dess orangea färger lyste upp och värmde Lilys ansikte, fast hon satt minst två meter ifrån.
Hon såg sig omkring i rummet och fick syn på Alexander som just då reste sig upp från sin plats intill fönstret. Han samlade ihop sina anteckningar och böcker och lade dem i sin väska.
Lily granskade hans ansikte.
Han såg stressad ut och Lily kunde skymta några svettpärlor på hans panna. Det bruna håret var spretigt och hans blick flackade lätt.
Lily rynkade pannan. Vad var det med honom?
Han såg ut som om han var på väg att göra sitt slutprov utan att ha övat på läxan.
"Ny pojkvän?"
Lily vände sig snabbt om.
James stod framför henne med ett retsamt flin och bakom honom stod Adam Rey, en av James bästa vänner.
"Absolut inte!" sade Lily och blängde surt på James. Varför var han alltid tvungen att komma och skoja eller reta henne? Hade han inga läxor? Det hade han, men han brydde sig nog inte om dem.
"Varför tycker du då att han är så intressant?" James kastade en blick på Alexander som nu började gå upp för trapporna till sin sovsal. Klockan var ju mycket.
"Det gör jag ju inte!" snäste Lily. Hon kunde inte hejda sig.
James leende blev bredare.
"Du gillar honom, eller hur?"
"Nej, det gör jag inte. Jag känner ju honom inte ens!"
James tänkte precis säga något när någon sade hans namn.
Claire Hawkes kom gående mot dem och James gick genast för att möta henne.
Han vill nog inte att jag börjar prata med henne tänkte Lily och log nöjt. Sedan återvände hon till att titta in i elden och rensade sitt huvud på tankar.

Sällskapsrummet tömdes sakta på elever som gick upp till sina sovsalar. Klockan närmade sig midnatt och Lily vaknade med ett ryck. Hon låg i soffan i Sällskapsrummet och hon tänkte att hon måste ha slumrat till. Rummet var mörkt, förutom elden som fortfarande brann energiskt i eldstaden. Hon tänkte precis resa sig upp då hon hörde ett ljud som fick henne att ligga kvar.
Det var ett dovt ljud, som om någon gått in i en fåtölj, som följdes av arga grymtningar.
En människa kom ut ur skuggorna och in i skenet från elden. Lily slöt snabbt sina ögon.
Hon hörde hur någon andades tungt och steg som närmade sig.
Någon skymde ljuset från elden från att lysa upp hennes ansikte och Lily kände hur personen lutade sig fram emot henne. Hon kände doften av jord och den friska lukten av skog. Också en svag lukt av rök. Inte rök från cigaretter utan från en eld. Och inte ifrån elden i rummet.
Personen var nära och Lily gjorde allt hon kunde för att hålla sina andetag lugna och djupa, som om hon sov. Men det var inte det lättaste.
Det kändes som om personen stod där i evigheter och hon önskade att den skulle försvinna.
Efter ytterliggare någon minut så rätade sig äntligen personen på sig och gick ut ur porträtt hålet.
Så fort Lily hörde det åka igen så pustade hon ut och öppnade ögonen. Hon funderade på om hon skulle gå upp och följa efter vem-det-nu-var, men kom fram till att det inte var värt risken. Visst var hon nyfiken, men lärare och spöken vandrade omkring i slottet och hon tvivlade på att personen skulle komma så långt. Och hon ville inte åka fast själv.
Lily gick sakta upp för trappan till sin sovsal och lade sig i sin säng, utan att ta av sig sina kläder. Klockan var över midnatt och hon var väldigt trött.
Efter en liten stund föll hon in i en drömlös sömn.

jättebra!! Vill veta vem det är!

JÄTTEBRA!

Super bra!

Hehe spännande, du skriver jätte bra!

Tack så jättemycket

Du förtjänar det!

Ja, jättemycket!

Supermycket!