Eragon [privat]

Jag springer efter Sildak. ''Vänta!'' ropar Murtagh. Jag stannar. ''det du sa var inte snällt. varför skulle han inte kunna döda dig'' frågar han småsurt. ''För at... han älskar mig''

Jag är nu ganska nära Shea.
"Håll dig undan." Hon låter rädd och ledsen.
"Shea jag... jag ville inte..."
"FÖRSVINN!"
Det gör ont att min egen drake är räd för mig.

Murtagh tittar på mig. Jag börjar springa. när jag är framme vid Sildak och Shea ser Shea rädd ut. ''Vad är det?'' frågar jag Sildak

Jag vänder bort huvudet från Enya och svarar inte. Jag är så ledsen för det jag gjort mot min underbara vackra drake att jag gråter, och jag vill inte att alven ska märka det. Istället fortsätter jag kommunicera med Shea via sinnet.

''Sildak?''

Jag fortsätter ignorera henne och går långsamt fram till Shea. Hon backar.
"Sildak, jag är leden, men efter att du var nära att döda mig klarar jag inte att vara nära dig. Låt mig ara ensam så jag kan tänka över det som har hänt. Och sen, kanske så löser det sig."
Sheas röst låter bruten.

Jag går fram till honom. ''Sildak, vad är det?''

Shea lyfter och flyger iväg igen. Jag känner att det är svårt för henne att lämna mig ensam när jag har så dåligt samvete, så jag berättar för henne att jag klarar mig bra.
"Jag dödade henne nästan!"

''Jag vet... men det var inte du. ingen människa skulle klara av att motstå en skugga''

"Då måste jag lära mig att göra det.Min drake ska inte behöva lida för att jag är så svag."