Litet coolt PRIVATROLL mellan mig (Majis) och luna99!!!

Haha, okej ♥

((Roligt att du gillar vårt roll ♥))

Amelia gäspar och stänger av musiken. Hon kanske inte ska låta sin ilska på Fred förstöra grannarnas kväll helt. Det måste höras ganska bra när hon har på högsta...
Hon låser upp dörren till sitt rum och går mot toaletten. För att komma dit måste hon gå genom vardagsrummet där Fred sitter och tittar på tv. Han tittar på henne, i hopp om att hon ska sätta sig så att de kan prata. Men hon går raka vägen in på toan och låser om sig.
Hon borstar tänderna och går sedan ut igen.
"Vill du sätta dig ett tag?" försöker Fred mjukt.
"Jag ska gå och lägga mig" säger Amelia och är snart inne på sitt rum igen. Hon lutar sig mot den stängda dörren och sjunker ner på golvet. En tår rinner ner för hennes kind och i spegeln som är mittemot henne ser hon hur sminket smetas ut lite.
"Fan..." mumlar hon och ställer sig upp innan hon går fram till spegeln. Blåtiran, som hon fick av chefen. Om Fred skulle se det. Oh, Gud vet vad han skulle göra. Han skulle bli rasande.
Hon letar fram ett papper och tar bort allt smink från kinden. Sedan tar hon på nytt och snart ser det ut precis som vanligt igen.

(sanna1324567: Ingen kommentar?? O.o )

Jag hade satt mig framför datorn och spelat ett tag tills jag blev trött på det och la mig i sängen. Jag startade stereon och Nirvana började dunka i högtalarna.
Jag tog efter ett tag upp min mobil. Jag fick då precis ett SMS. Det var från mamma.

Bobbie, ring mig är du snäll! ♥

Jag suckade men stängde av stereon och letade fram henne bland kontakter, sedan tryckte jag på "Ring"-knappen.
"Hallå?" sa hon lite andfått när hon svarade.
"Hej, mamma! Det är jag..." sa jag.
"Oh, Bobbie! Hej!" sa hon glatt. "Du..."
"Vad ville du?" frågade jag innan hon hann säga nåt mer.
"Kan du hämta mig från jobbet, älskling? Med din moped...?"
"Öh... Varför?"
"Jag vill och får sluta tidigare och jag vill helst inte gå nu när det är mörkt... Inte denna gången... Snälla du? Kan du göra detta för mig?" sa mamma med silkeslen röst.
"Visst..." mumlade jag. Såklart vill jag hjälpa mamma och så vidare, men jag vill helst inte komma till just hennes jobb...
"Oh! Tack så mycket, älskling! Adressen står på lappen med nummer på kylskåpet! Ses!" sa hon och la på.

[Nää Nämen haha, har inte sett att det kommit nytt ^^
Det är väldigt bra hur ni beskriver. Och nu måste jag logga ut -.-]

((Tack ^^ ♥))

Amelia byter om till sin stora tunna tröja som hon brukar sova i och granskar sitt ansikte en sista gång i spegeln innan hon kryper ner under täcket. Hon ligger ett tag och stirrar upp i taket. Lyssnar på det avlägsna ljudet från tv:n och hur någon går ovanför henne. Hon suckar och lägger sig på höger sida och stänger ögonen. Snart somnar hon...

Jag tog med lappen som mamma snackat om och började försiktigt köra till adressen som stod på lappen. Det var mörkt ute och jag trivdes inte med att behöva köra dit...
Jag var först lite osäker på om jag skulle hitta rätt, men när jag kom till den stora byggnaden med en stor neonskylt på, förstod jag att jag hade kommit rätt...

Amelia sover lugnt den natten.
Fred stänger snart av tv:n och lägger sig. Fast han har svårt att somna.

Jag stannade moppen och gick av. Jag gick med försiktiga steg mot dörren, men precis innan jag gick in tog jag upp min mobil. Jag bläddrade fram till mammas nummer och ringde upp.
Efter fem signaler svarade hon.
"Ja, hallå?" sa hon. Jag hörde att mycket musik spelades i bakgrunden.
"Hej, mamma! Det jag jag, Bobbie! Kan du vara snäll och gå ut och möta mig?" sa jag ganska högt så hon skulle höra.
"Öh... Visst!" sa mamam och innan jag hann säga nåt mer hade hon lagt på.

Amelia sätter sig upp och skakar i hela kroppen. Hon är kallsvettig.
Just som hon trodde att det var en lugn natt så vaknar hon ur en hemsk mardröm. Aldrig ville de ta slut, drömmarna kom alltid tillbaka.
Hon kryper ur sängen och går till fönstret. Hon hade nästan kunnat dödat för att få det här rummet när hon och Fred flyttade in i lägenheten. Det var det enda rum med fin utsikt.
Hon öppnar fönstret och svingar ut benen över kanten. Hon blickar ut över den belysta staden med neonskyltar till klubbar och andra saker. Sedan ser hon skogen och bergen i fjärran. Landet, hon har alltid drömt om att bo på landet. Bort från all stress i staden. Men hon är fast här tills hon går ut skolan. Hon måste jobba och plugga. Hon har inte tid med landet...

Jag fingrade nervöst på handtaget på dörren. Skulle jag gå in? Mamma kom aldrig, den jäkeln!
Jag tvekade länge innan jag tillslut tog modet till mig att testa gå in. Jag drog långsamt ner handtaget och öppnade dörren.
All musik knockade mig. Det var extremt hög volym och det var inte ens bra musik! Bara för modern musik med äcklig text. Nu var det "In My Head" med Jason Derulo.
Det stank sprit och svett. Massvis med karlar trängdes framför den lilla scenen som fanns där. Jag ville inte se vad som var på scenen och om jag skulle velat så skulle jag ändå inte kunnat se det på grund av alla karlars ryggar täckte scenen.
Jag stod bara vid dörren, mer hade jag inte rört på mig. Jag tittade besvärat omkring. Var var mamma?
Musiken fortsatte dona och jag bara stod tyst och stilla. Plötsligt knackade någon på min högra axel. Jag vände mig om och fick se in i ett väldigt påmålat kvinnoansikte.
"Hejsan! Står du här själv? Du som är så stilig... Vill du ha sällskap?" frågade hon och log.
"Öh... Nej tack!" sa jag och tog ett steg bakåt.
"Är du säker?" frågade hon och dog sin hand nerför min arm.
"Ja!" sa jag och såg mig omkring. "Jag väntar på en speciell person..."
"MEn du, jag kan vara vem du vill..." viskade kvinnan i mitt öra.
"Öh..."
Jag fick inte fram mer förrän mamma kom.
"Regina! Vad gör du med min son!?" frågade mamma anklagande och gav mig en snabb blick.
"Vänta lite... Är detta din son, Alice!?" frågade kvinnan och hade genast släppt taget om min arm och stirrade nu på mamma.
"Ja! Och han är världens ängel och har kommit hit för att hämta mig, inte någonting annat! Så låt honom vara! Jag vill inte att mitt jobb ska fördärva honom!"
"Oh, ursäkta! Men gud... Jag trodde du bara överdrev när du sa att han var snygg... Oh... Men okej, fö-förlåt! Ehe... Ska gå nu...!"
Kvinnan tassade iväg och mamma vände sig sedan mot mig..
"Förlåt mig Bobbie! Förlåt att du fick vänta så länge och förlåt att Regina kom och störde... Jag lovar, jag ska göra jättegod mat till dig imorgon som ursäkt! Men kom så åker vi!"
Jag nickade och vi gick ut. Vi satte oss på moppen och körde iväg.