Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

((Jag menar hela grejen XD Med att han jobbar som skurk och allt det där ))

Gräset var gult. Träden var ihopsjunkna med sjukligt gula löv, fast det var sommar. Blommorna var vissna. Luften luktade inte sött och friskt som resten av skogen.
"Det är något som är fel." berättade en av dryaderna och vände sig mot Deianeira. "Någon ond kraft suger ut livet härifrån."
"Och det här är en viktig plats!" fortsatte en annan dryad. "En av Artemis heliga platser. Det var här hon frammanade Skorpionen till att döda Orion. Du känner väl till myten?"
Dryadens stora, klorofyllgröna ögon tittade intensivt på mig.
Visst kände jag till den. Orion hade varit en självisk, elak jägare som inte tog hänsyn till Artemis jaktlagar. Till slut hade Artemis skickat en skorpion till att döda honom. Det var ju de två som var stjärnbilderna Skorpionen och Orion.

((Jaha! XD Också brist på fantasi... lol. ))

Alexis ser på Athena och suckar.
"Jag antar att du vill fråga om Arachne." Säger gudinnan och Alexis nickar respektfullt till svar på uttalandet.
"Arachne har inte varit ovanför jord på väldigt länge, men att hon kommer för att söka upp dig är ingen överraskning. Även på Olympen har du ett rykte för att vara kallad Spindeln. Men att hon kommer upp till ytan är oroväckande. Jag råder dig att försöka kontakta Deianeira igen. Ni har ett sammanflätat öde och måste utföra det sammanlänkat. Men se upp för fler faror på din väg, det här är bara början." Säger gudinnan allvarligt. Dramatiskt nog, när gudinnan lämnat Alexis ensam, blir det kallt och Alexis påminns om att Katten bara väntar på att ta hans liv. Inte för att hon kommer lyckas.

((DONT STOP BELIEVING, ALEXIS.

Lol, lyssnar på den låten... XD))



"Men... Vad kan vara så kraftfullt att det suger ut kraften från en gudinnas heliga plats?" frågade Deianeira långsamt.
Dryaderna vred sina händer och såg rädda ut. En med blont hår uppsatt i två tofsar, steg fram.
"Gift. Gift från... Från..." Varifrån giftet än kom ifrån, verkade som om det var så hemskt att de inte vågade nämna det.
Dryaden som lett Deianeira till gläntan började prata.
"Det är gift från avgrundsskorpionen. Den lever i-" Hon kastade en blick på dryaden med blodna tofsar, "i Tartarus. Det finns inget motgift. Det finns bara två personer som kan bota våran glänta..."

((Haha! XD))

Alexis går ut ur templet med sänkt gard, iallafall är det så det ser ut när han har händerna ledigt längs med sidorna. Vad man inte ser är att de oförstörbara handskarna håller i varsin tråd. Gift förstås. Kattens nionde liv tar slut här om hon inte lämnar honom ifred. Men Katten syns inte till men han tror inte en sekund på att hon skulle gett upp så lätt.

((Oh-oh.
WARNING! MORDFÖRSÖK PÅGÅR!))


"Vilka?" frågade Deianeira.
"Asclepious, gud av medicin och läkemedel. och kentauren Keiron, som lärde upp Asclepious." svarade en nervös dryad. "Men utan de är gläntan dömd. Och giftet sprider sig. Snart kommer hela skogen vara smittad, och om våra träd dör..."
Hennes röst bröts.
Deianeira kände sig kall inombords. Dessa dryaders liv hängde på en skör tråd. Hon inbillade sig att hon såg hur giftet smittade resten av ängen, hur sjukdomen kröp vidare och färgade allt sjukligt gult.
"Jag-jag är ledsen. Jag kan inte läkekonst." svarade Deianeira med en klump i halsen. Sedan fick hon en idé.
"Har ni prövat att be till Asclepious då?" frågade hon hoppfullt.
"BE?! Det är klart vi gjort!" skrek en nymf förtvivlat. "Varje dag! Varje timme! Offrena tar snart slut! Men ingen hjälp har kommit!"

Alexis vet exakt var knivarna befinner sig. Men plötsligt hoppar något - någon - ned på honom och tvingar honom mot stenen under honom. Med tanke på tekniken och sättet hur det är bröstkorgen som pressas ned som mest vittnar om att det är Katten som överrumplat honom.
"Katter har klor, minns du?" Frågar hennes mjuka stämma i viskande ton intill han öra innan han får fem sylvassa naglar in i kinden och sedan så drar hon. I själva rörelsen tappar hon några sekunder greppet och han kanske blöder från kind samt en del från munnen då hon fått in en nagel i läppen också, men han lyckas ändå får bort henne innan han kastar en välriktad dolk rakt mot hennes mage. Hon undviker den precis men Alexis tar upp nästa kniv, vilken är förgiftad, och kastar den också. Precis som han hoppats fångar hon den med handen. Giftet borde tränga in i porerna närsomhelst nu.

((Sorry att jag är seg, var och åt X3))

Deianeira ville knappt möta någon av dryadernas blickar. Deras ögon var fulla av rädsla, förtvivlan, och de hoppades alla att hon skulle kunna ställa allt till rätta. Men hon bemästrade inte läkekonst. Hon var bara en dum flicka som trodde hon kunde äventyra med sin far letandes överallt efetr henne.
En hand lades på hennes ena axel. Hon vände sig om och såg en leende kvinna.
Kvinnan var vacker, med svart böljande hår och visa stormgrå ögon. Just då var de varma, men Deianeira hade en känsla av att de kunde bli väldigt seriösa om det behövdes. Hon var klädd i en lång, vacker, vit chiton och i hennes hår var guldband inflätade. På hennes axel satt en uggla med visa ögon.
Med andra ord, såg det ut som en äldre Deianeira, förutom ögonen och ugglan.
"Mor?" frågade Deianeira häpet. Athena hade aldrig visat sig för henne innan.

"Gah!" Halvskriker katten chockat och släpper snabbt kniven som till synes trängt in i köttet på ett par ställen. Spindeln tar till flykten och drar snabbt tillbaka kniven, hämtar den han kastat och kilar kvickt som bara den bort från templet och bort från där han senast sett Arachne. Hur skulle han kontakta Deianeira? Han kanske kan göra som hon. Möjligtvis. Men nu verkar hela staden vara igång och det finns folk precis överallt. Men sa hon inte att hon var på väg till Thermopyle? Jo, det var något sådant. Alexis undrar om Katten är död nu. Troligen inte.

((Wow. Hoppas Alexis inte blir hatad av gudarna nu. That would be, like, REALLY bad. XD))


Deianeira kunde knappt sluta stirra på gudinnan.
"Mor, vad-"
"Jag är här för att hjälpa till." sa Athena, och hennes ögon förändrades. Hon såg sorgsen ut. "Dryaderna har kortare tid på sig än vad de tror. Och de kommer inte klara sig utan omdelebar hjälp."
Deianeira kastade en blick över axeln, för att se hur dryadgruppen reagerat på gudinnans uppdykande, och hennes ögon vidgades.
Allt var stilla, förutom hon och Athena. Dryaderna var frusna i positionerna de haft en sekund innan gudinnan kom. Allt var tyst. Även vinden var borta: bladen på träden stod helt stilla.
"Hur-"
"Tidfrysning." Athenas ögon glittrade. "De kommer vakna så fort jag gått, utan att ens ha märkt att en enda sekund gått. Ganska bra trick."
Deianeira höjde på ett ögonbryn.
"Men vi har vitkigare saker att diskutera. T.ex. din vän mr Demetriou. Han kan hjälpa den här skogen. Jag ska ta honom hit, men du borde varna honom först. Jag föreslår ett Iris-meddelande. Han är fortfarande i Athen." Athena såg seriös och allvarlig ut. Hennes stålgrå ögon var lika hårda som just stål.
Deianeira darrade. Athena var så kraftfull - hon utstrålade kraft. Hon var vis, strategisk, och stark. Precis var Deianeira ville vara.
"Ta vara på dig, min flicka. Kom ihåg att jag mina ögon följer dig, även från Olympus. Ni har en svår resa framför er, du och Alexis."
Och sedan var hon borta.

((Självförsvar! XD Hon hoppade på honom, inte tvärtom!))

Alexis känner konstiga stick i sig när han försöker komme bort från platsen och stannar till vid en välplacerad brunn. Han känner skuldkänslor. Det vet han att han gör, han har troligen mördat någon och är en hemsk person som bestämt någon annans öde sådär.
Han ser ner i vattnet och först nu märker han det blödande rivmärket på kinden. Det rinner rött, varmt blod ned på hans haka och droppar ned i det klara vattnet. Han lägger handen mot det för att det svider och dunkar i det men plötsligt upphör det och Alexis tar bort handen. Handen är röd, men det gör inte ont. Han tittar ned på sin spegelbild igen och torkar bort lite blod med ärmen.
"Vad hände med såret?" Säger han chockat. Det är inte första gången, men han trodde bara att det var någon skum inbillning. Nu kan det inte ha varit det.