Celest Gaunt - Demonen i Natten

Åh så sjukt bra!

Åh, jag tycker om kritik! Jag är inte alltid bäst på att ta emot den.... Men jag tränar! Jag ska försöka bättre stavfelen... men jag är en typisk sådan som skriver mig fram bara i världens fart och aldrig tänker riktigt på vart jag sätter fingrarna, men de ska nog ordna sig!
Jag lovar, jag ska fixa det andra! Vi får hoppas på det bästa!

Ohh ja! Anledningen är genomtänkt, det är liksom ett litet smakprov på vad som egentligen döljer sig bakom Celest Gaunt... och de faktum att hon i framtiden förmodligen kommer att oroa sig för Dumbledores hälsa... särskilt om jag har ork att skriva ändå till sjätte Harry Potter boken! Men vi får se!

Deathless
Åh vad kul med nya läsare! Tack!

Fantastisk story! Spännande det här med Dumbledores hälsa...

Dock stör jag mig en aning på att det ibland står "de" där de borde stå "det". Det kan vara så att du skriver talspråkligt och att jag är ovan, men det är vad jag lagt märke till
Annars, känn dig stolt.

Åh... Ja, jag kan tänka mig att de mer är jag som är talspråkig...
Jag älskar att skriva lite mer mystik som sitter fast i mitt huvud, jag förstår att ni stör er på det. Men jag har faktiskt aldrig ens tänkt på att jag kan skriva "de" istället för "det"! Så det är jättebra att ni påminner mig!

Ursäkta. MEn helt ärligt tyckte jag inte om denna. Och hoppa inte på mig för det, jag får skriva vad jag vill, och du lär ju behöva lite feedback. Feed her/him with feedback!

Språket förändras ju, det är kanske bara jag som är gammalmodig. Jag har fortfarande svårt för att acceptera "dom" istället för "de" och "dem".

Åh, jag försöker undvika "Dom" också... För jag har lite problem med det också.. Men jag tror inte jag har tagit med något "dom" i min text... vad jag vet alltså!

Jag har inte hittat några. Och det skulle jag nog gjort, en sådan språkperfektionist som jag är

kommer mer idag?

Ur Harrys perspektiv för första gången
Dementorn
Sida: 113


”Proffesor Lupin skickade en Uggla i förväg för att tala om att du blev sjuk på tåget, Potter!”
Innan Harry han svara hördes det en mjuk knackning och madam Pomfrey, föreståndarinnan för sjukavdelningen, trädde in.
Harry kände att han blev röd i ansiktet. Det var illa nog att han hade svimmat, eller vad han nu hade gjort, utan att alla skulle göra en massa väsen av det.
”Jag mår utmärkt.” sade han. ”jag behöver ingenting...”
”Å, jaså, är det du?” sade madam Pomfrey utan att låtsas om vad han hade sagt. Hon böjde sig ner för att se närmare på honom.
”Du har väl gjort något farligt igen, antar jag?”

”Det var en dementor, Poppy”, sade professor Mcgonagall.
De utbytte dystra blickar och madam Pomfrey skrockade ogillande.
”Tänk att sätta dementorer på vakt runt en skola”, muttrade hon medon hon strök undan Harrys hår och kände på pannan.
”Han kommer inte bli den förste att ramla ihop. Ja, han är alldeles svettig. Hemska varelser, det är vad de är. Och de har en ohygglig effekt på folk som redan är ömtåliga...”
”Jag är inte ömtålig!” Sade Harry ilsket.
Just då avbröts de av en knackning på dörren. Den var hårdare än madam Pomfreys och dörren öppnades stracks efter ljudet av knackningen. En kvinna steg in i rummet.
Hon hade chokladbrunt långt hår och en lång trasig safirblå kappa. När Harry tittade på henne tyckte han att han kände igen henne. Som om han sett henne någonstans förut men inte kunde minnas var...

Harry hörde hur Mcgonagall dorg efter andan och kollade på kvinnan som kom in i rummet. Harry hade aldrig sett Mcgonagall förvånad förut. De var en underlig syn. Efter kvinnan steg Dumbledore in i rummet.
”Minerva, Ms Gaunt ska vara här hos oss i år som kurator åt eleverna!” han vände blicken mot madam Pomfrey ”Åh Poppy, bra att du är här! Du får ledigt som de lilla kuratorjobb du gör och får sammarbeta med Ms Gaunt här!” Harry såg att madam Pomfrey såg lika förvånad ut som professor Mcgonagall.

”Självklart, Albus.” Sade Mcgongall och madam Pomfrey nickade. Harry slängde en blick på kvinnan, som måste vara MsGaunt, och märkte att hela hennes uppmärksamhet var vänd mot honom. När hon märkte att Harry mötte hennes blick så log hon ett leende mot honom.
”Jag ville bara meddela det! Vi går tillbaka till eleverna nu!” Sade Dumbledore och gick ut genom dörren med Ms Gaunt i hälarna.
”Potter, har du fått någon choklad....”