I will never forget you[SV]

Sure! xD

^ Tack ♥

~~~

REKLAMINSLAG:
Om du gillar Hungerspelen, kan du väll vara snäll och kika på min lilla fanfiction som du hittar
HÄR!
Tack så mycket i förväg!

Jag måste bara säga det en gång till för att... Ja...:
JAG ÄLSKAR ER ALLIHOPA, OCH NI GÖR SÅ ATT JAG KAN SÖLA MIG FRAM TILL DATORN!!! ♥

Varsågod♥

Kommer det mer?

Ja! NUU...

Kapitel 9 - Berättandet

Kommer hem klockan tre inatt! Vänta inte på mig! Jag slängde lappen på bordet igen och suckade. Mamma jobbar länge idag.
Sedan gick jag in på i badrummet och iakttog mig i spegeln. Jag såg inte ut som innan Marcy dog.
Jag iaktog främlingen och klev sedan in i dushen. Jag satte på det varamste vattnet och lät strålarna rinna på mig.
Det känndes... Bättre. Jag log och stängde snabbt av duchen, fast jag nyss hade klivit in i den. Jag kände mig ensam.
Jag torkade mitt långa hår och satte på mig mjukiskläder. Jag sprang ner för trappan och öppnade ytterdörren. Jag småjoggade runt huset några gånger. Jag var inte Elvira längre. Nu var jag Ellie, den tuffa men snälla. Hon som hade den döda systern.

"Hej!" jag ryckte till och fick syn på Hanna som hållde på att gå in igenom grinden in till vår trädgård. "Får jag komma in?"
Hon gav mig ett bländande leende och jag öppnade grinden åt henne. Vi började gå in i huset och jag lyssnade på min andfådda andetag.
"Hur är det?" frågade Hanna och jag ryckte till ännu en gång. "ganska bra, antar jag..." sa jag dröjande och Hanna höjde på ögonbrynen.
"Ganska?" jag nickade och slängde mig ner i soffan. Hon satte sig bredvid mig.
"Du kan berätta allt för mig, Ellie..." sa hon mjukt och tog min hand. Jag visste inte vad som flög in i mig, men jag skakade av mig hennes hand och blängde på henne under min lugg. Hanna rynkade på pannan och såg frågande på mig.
"Varför berättar du inte för mig? Jag vet redan!" klagar jag. Hon stirrar på mig. Hon var rädd.
"Jag vill inte att alla ska dölja saker för mig!" Jag fortsatte att blänga, men honn såg fortfarande undrande ut.
"Du är Marcy!" jag nästan skrek och blev nöjd när jag såg att hon ryckte till. Men seda skrattade hon skärrat.
"Jag är ju Hanna" sa hon och log. Jag skakade på huvudet. "Du är Marcy, sluta låtsas! Jag är ingen småunge" Jag suckade och hon kastade en uppgiven blick på mig. En sorgsen blick.
"Jag ville inte dö..." viskade hon och tårarna droppade ner på hennes kind, ner till våran svarta soffa.
Jag torkade hennes tårar och lutade mig mot henne. Ilskan var som bortblåst, när hon nu hade erkännt.
"Men... Du är ju här?" sa jag tveksamt. Hon nickade sorgset. "Jag valde att komma tillbaka. I en annas kropp." Jag nickade osäkert och hon tittade på mig med sina sorgsna blåa ögon.
"Jag ville inte attt du skulle dö" viskade jag till henne, och hon nickade. "Jag vet, jag vet" suckade hon och kysste mig mjukt på kinden.
"Jag älskar dig, Ellie."
"Och jag älskar dig, Marcy."

AWESOME ♥

Haha, oj det gick snabbt!

Superawesome

TACK! ♥♥