1988/89 – År att minnas

Här kommer kapitlet då! ♥
----------
Kapitel 4

Dagen därpå vaknade Tonks mycket senare än vad hon först planerat. Tydligen funkade inte väckarklockan precis som den skulle. Ellie låg ännu sämre till med tiden, för när Tonks hunnit klä på sig helt upptäckte hon att Ellie fortfarande inte kommit upp ur sängen.
"Ellie!" skrek Tonks panikslaget och tvingade sin vän upp i sittande ställning. "Vi måste gå nu! Lektionen börjar om fem minuter!"
"Va?" Ellie tittade sig sömndrucket omkring. "Vad sa du?"
"UPP!"

Exakt sju minuter senare snubblade de bokstavligt talat in i fängelsehålorna - där deras första lektion skulle äga rum. Andfått kastade de ur sig dåliga ursäkter och förklaringar till professor Snigelhorn.
"Jag förstår", lugnade läraren dem efter att de lyckats skämma ut sig totalt inför hela klassen. Förmodligen var han snäll för att de inte skulle kvävas av sin egen iver. "Det är ju första lektionen och allt."
Tonks kunde inte undgå att se hur professor Snigelhorn blinkade åt henne innan hon satte sig ner vid en ledig bänk, för att lyssna på inledningen. Det var konstigt, men hon glömde snart bort det när han plockade fram en kittel full med grön rinnande sörja.
"Det här är ett elixir som gör den som dricker det orörlig. Det är heller inte nyttigt att få det här på händerna, så jag ber er att använda era handskar när ni försöker framställa det här senare.
Det som händer är att den här gröna brygden försöker sno värme ifrån er, vilket leder till att personen som blir utsatt blir kall och förstenad.
Det här är ett riktigt skadligt elixir. Så snälla, var försiktiga. Beskrivningar hittar ni i boken på sidan 352.
Varsågod och börja brygga!"
Tonks slog upp boken och började skumma igenom ingredienserna. Det här skulle bli intressant att tillverka.
Hastigt tog hon fram sitt material och satte igång med punkt ett.

"En minut kvar!" sa professor Snigelhorn en stund senare med stark röst. "Se till så att lövet från aspen ligger i kitteln nu."
Tonks lät koncentrerat bladet falla ner i hennes mörka blandning. Det dalade sakta ner mot sörjan och förvandlade innehållet till lysande grönt. Kanske hon hade gjort rätt trots allt.
"Strålande, Nymphadora!" utbrast professorn och dunkade henne vänligt i ryggen. "Tio poäng för Hufflepuff. Utmärkt!"
"Tack", sa Tonks och log generat. Hon la märke till att Ellie gjorde tummen upp åt henne efter att professorn avbrutit bryggningen och gått tillbaka till sin kateder. Ellies egna blandning var lila och fräste i protest då lövet försökte omvandla färgen.
Klassen samlades för att inspektera varandras drycker och få en kort sammanfattning över dagens lektion. Det hela gick väldigt bra, ingen kom till skada förrän de kom fram till Ellies kittel. Den var nu så aggressiv att den spottade sörja mot en stackars ravenclawelev som tvingades föras till sjukhusflygeln. Ellie blev tomatröd i ansiktet då hon panikslaget backade bort från sitt verk. Tonks försökte lugna henne, men det gjorde inte saken bättre.
Efter den lilla avslutningen la Tonks tröstande armen om Ellie som hade börjat grunna på om ravenclaweleven verkligen skulle överleva, eller om han rent ut sagt redan var död. Såklart skulle den stackars pojken må fint snart, men när känslorna tar över glömmer man ibland bort hur fel man kan ha.

"Nymphadora och Witringham?" Professor Snigelhorn vinkade till sig Tonks och en annan elev just som hon skulle lämna hålan. Hon släppte taget om sin skuldmedvetna vän och gick tillbaka in.
"Vad är det?" Tonks tittade upp då en stor ravenclaware talat. Hans hår var mörkt och kläderna bleka efter alla gånger de tvättats. Troligtvis var det pojken professorn också kallat på.
"Inget att vara nervösa för", skrattade Snigelhorn då han såg på dem båda. "Snarare tvärtom."
"Jaha?" sa Tonks nyfiket.
"Jo, det är bara så att jag tänkte…" Han hostade reflexmässigt till. "Ni vet, förra året ordnade jag olika tillställningar för vissa utvalda elever. Jag tänkte dra igång klubben igen med en fest! Det skulle vara ytterst trevligt om ni ville komma."
"Åh, det skulle vara en ära", sa Tonks artigt och ravenclawaren instämde.
"Vad roligt att ni tycker så! Om några veckor drar vi då igång direkt med en Halloweenfest!"
"Trevligt", sa de båda eleverna nästan i mun på varann.
Professor Snigelhorn log stolt mot dem båda. Precis som om han förväntat sig att de skulle neka hans förfrågan. "Då kan ni gå då."
"Okej." Tonks besvarade leendet och lämnade rummet före ravenclaweleven.
Ellie syntes inte till någonstans. Förvirrat virrade Tonks runt i skolan för att leta rätt på henne. Lösningen på vart hon höll hus föll henne in efter mycket tvivel. Självklart var hon på sjukhusflygeln.

"Ellie?" Tonks stack in huvudet och kikade in i den upplysta sjuksalen. Hennes bästa vän stod och pratade med den som blivit utsatt för sörjan tidigare.
"Hej Tonks!" sa Ellie lyckligt då hon la märke till henne. "Han mår bra! Madam Pomfrey sa att det inte alls var något farligt!"
Tonks skrattade bara åt henne. "Du är rolig du, men nu är det dags för Trollkonsthistoria."
"Jippi." Ellie himlade uttråkat med ögonen. Det var det ämnet hon tyckte minst om. Det var det ämnet alla tyckte minst om.

Awesome!

Okej. Det var awesome. Det är alltid awesome. Och jag behöver kunna skriva som du* NU.

*alltså, här ska det vara dig. Fuuu saganda.

AWES ME

Jag måste bevaka
I vanliga fall brukar jag inte gilla ff:s som skrivs av två personer samtidigt men eftersom att ni skriver så awsomigt så kan man inte låta bli!!!

Åh tusen tack! Ni är för underbara ♥

Haha upptäckte att jag gjort ett grammatiskt fel i min kommentar. What has happened to me? I takt med att jag lär mig grammatikens regler blir jag visst sämre på att faktiskt följa dem.

SUEPRBRA!!!

AWESOME!!!!

AWESOME !!!