Hogwarts bakom kulisserna: Vänskapsprov & oväntade förhållanden

Awesome men jag tycker synd om Cat, fast hon får inte ta droger!



Men som sagt helt Awesome!

Awesome som vanligt! Love ya!

Kapitel 16- Gwen
Det känns som om tiden bara flyger iväg. Het plötsligt står Halloween och knackar på dörren. Som vanligt är hela slottet doppat i stämningen. Hela stora salen är klädd i spökliga utsmyckningar. Även sällskapsrummen har blivit klätt i en massa fejk damm, magiska fladdermöss som flyger runt och naturligtvis en massa spöken. Men jag kan inte njuta av den här helgen. Jag får snarare panik. Audrey hjälper mig dra upp dragkedjan på min nya klänning. Den är smaragdgrön och räcker mig ner till fotknölarna. Och den är bandlös.
- Är du nervös? frågar Cat och sprejar mitt hår med ännu mer hårspray.
Jag nickar. Hon ler och granskar vad hon gjort med mitt hår. För en gångs skull så är mitt hår uppsatt. Cat har lockat mitt hår och sedan satt upp det med en massa hårnålar och hårspray.
- Det kommer bli bra, säger Audrey.
Varför kan jag inte tro henne? Det knackar på dörren och Will kommer in. Han är klädd i vit skjorta, svarta kostymbyxor och svart kavaj. Will ser ut att tappa hakan när han får se mig.
- Är du klar att gå? frågar han och ler brett.
Jag får min sjal av Cat och nickar. Will tar min hand och jag säger hej då till mina vänner. Hand i hand går vi genom slottet. Folk tittar på oss när vi går förbi. Jag rodnar.
- Alla tittar på oss, viskar jag.
- Nej. Alla tittar på dig, säger Will och lägger en arm runt min midja.
När vi har kommit ner till entrén och är på väg mot McGonagalls kontor kommer det folk upp ifrån fängelsehålorna. Det är Brighton och hans vänner. Brighton och jag får ögonkontakt men jag viker snabbt undan. Ingenting hände mellan oss där ute på bryggan. Inte mer än, ja, det som hände.
- Mr Atkins, Ms Baker. Ni ser riktigt förtjusande ut, säger McGonagall när vi stiger in på hennes kontor.
- Tack professorn och jag tackar för att vi får låna din eldstad som transportmedel, säger Will.
- När ni vill. Hoppas ni får en trevlig kväll och försök att inte väcka någon när ni kommer tillbaka, säger professorn.
Vi nickar och kliver in i elden. Professor McGonagall räcker Will krukan med flampulver och han tar lite i sin hand. Jag klamrar mig fast vid Will.
- The Atkins Mansion! säger han och släpper pulvret.
På vad som känns sekunder landar vi i en ny eldstad. Men istället för professor McGonagalls hemtrevliga kontor står vi i ett hektiskt kök. Vi kliver ur eldstaden och putsar av oss dammkorn. Will hälsar på kökspersonalen och för mig ut genom en dörr. Dörren leder till en stor matsal där ett långt bord är dukat med silverporslin och vit linneduk. Ifrån ett rum längre bort hörs det klassisk musik.
- Är du redo? frågar Will.
Nej!
- Jadå, säger jag och krokar arm med honom.
Vi går igenom matsalen och in i det andra rummet. Där är det fullt av fin klätt folk. I ett hörn spelar en massa instrument och brickor med små aptitretare svävar runt bland gästerna.
- Willbur! Äntligen! säger en äldre kvinna som kommer fram och kramar om Will.
Hon har grått hår som påminner om professor McGonagalls hår, en svart klänning och en massa pärlhalsband runt halsen.
- Farmor, låt mig presentera dig för min flickvän Gwen, säger Will lägger en arm runt min midja.
Hans farmor tittar på mig. Jag kan se hur hennes ögon granskar mig från topp till tå.
- Trevligt att träffa dig Gwen. Willbur har berättat så mycket om dig, säger hon.
- Trevligt att träffa dig Mrs Atkins, säger jag.
- Snälla, säg Barbra, säger Wills farmor och tar två glas från en av brickorna. Champagne?
Jag tar ett av glasen och ler.
- Kan jag få allas uppmärksamhet? frågar Barbra.
Musiken slutar spela och alla gäster riktar sig mot henne.
- Nu när alla gäster är här så kan vi gå till bords, säger hon.
Gästerna går och sätter sig vid det långa bordet. Will för mig till en av platserna närmast Barbra. Jag sätter mig ner och tittar på alla runt bordet. Alla tittar nyfiket på mig när de tror att jag inte märker. När alla har satt sig ner öppnas dörrarna till köket och serveringskupor svävar ut och landar framför varsin gäst. Kupan åker av och alla börjar äta av maten. Det klingar i glasen när mer vin hälls upp. Även mitt och Wills glas fylls. Här verkar de inte bry sig om ålder och det är jag tacksam för. Mina nerver kan behöva blandas med alkohol.
- Så Gwen, hur länge har du och Willbur... umgåtts? frågar Barbra och lyfter på ögonbrynen.
Alla runt bordet lyssnar. Det känns som om jag tappar hakan. Är kvinnan på riktigt? Tänker hon verkligen fråga hur länge vi har haft sex med varandra? Vi har ju inte ens haft det! Hur ska jag ta mig ur den här knipan?
- Umgåtts? Jag och Will har aldrig... umgåtts, säger jag förskräckt.
Tydligen sa jag något fel. Något riktigt fel. Alla tittar förvånat på mig. Även Will.
- Aldrig? Jag trodde att ni var tillsammans, säger Barbra.
Då slår det mig. Hon menade inte sex. Hon menade hur länge vi har varit tillsammans. Fan.
- Åh, du menade du hur länge vi har varit tillsammans. Jag trodde du menade... något annat, säger jag och rodnar.
Jag sveper snabbt innehållet i mitt glas. Stämningen är tryckt i rummet. Alla förstod vad jag pratade om.
- Ursäktar ni oss en sekund, säger Will och drar med mig ur rummet. Vi går upp för en trappa och in i närmsta rum. Så fort han stängt dörren tittar han på mig.
- Vad var det där? Du har precis sagt inför hela min familj. Inför min farmor. Att vi aldrig har haft sex, säger Will.
- Jag vet och jag skäms, säger jag och sätter mig ner på närmsta stol.
Jag tar av mig mina skor och suckar. Nu har jag verkligen ställt till det.
- Gwen, vad är det med dig? Du är riktigt nervös och det är inte första gången. Du har varit sådan i flera veckor, säger Will. Lägg allting på bordet. Inga hemligheter.
Jag suckar.
- Jag vet inte vad som är fel med mig men det känns som om jag inte känner igen mig själv! Jag är helt ut form, säger jag.
- Vad pratar du om? undrar han.
Jag tittar på honom. Det här kommer göra ont.
- Jag har träffat Brighton. Vi har inte gjort någonting men de gånger vi träffats har han fått mig att inse att jag kanske inte är formad för det här. Det vi har, säger jag.
Will tittar på mig. Han förstår inte.
- Jag har inte varit med någon på... månader och det skrämmer mig. Jag brukade vara med någon nästan varenda kväll men nu träffar jag en killes familj. Det är inte jag, säger jag.
- För det första: En kille? Jag trodde att jag var DIN kille. För det andra: Prata med mig. Gå inte till Brighton och prata när det handlar om oss två, säger Will.
- Jag trodde att det skulle pinsamt för dig med tanke på att du är oskuld, säger jag och biter mig i läppen.
- Gwen, jag är inte oskuld, säger han.
Jag får lust att svimma. Kan jag hamna mer i klistret?
- Jag trodde..., säger jag men jag har inget mer att säga.
Will suckar och börjar gå runt i rummet.
- Förlåt. Vi kanske borde gå ut till de andra, säger jag och tar på mig skorna men Will stoppar mig.
- Jag tror det är bäst för dig att åka tillbaka. Vi behöver nog en paus från varandra. Lite tid så att du kan bestämma dig för om du vill vara i ett förhållande eller ligga runt. Du kan använda eldstaden i det här rummet, säger han.
- Vad ska du göra under tiden? frågar jag.
- Försöka förstå hur samma tjej kan såra mig två gånger, säger han och lämnar rummet.
Jag suckar. Med tunga steg går fram till eldstaden och ställer mig i elden. Ett par ord och jag är åter igen på McGonagalls kontor. Under tiden jag lämnar kontoret drar jag ut den ena hårnålen efter den andra och låter den falla till golvet. Nere vid entrén hänger Brighton och hans gäng. Jag går fram till dem. Tar Brighton i handen och drar med honom ner i fängelsehålorna.

ber om ursäkt ifall någon tycker att det blev lite för mycket "sex" i den här men vill bara påminna om att jag har varnat er om att sådana ord kan framkomma!

Åhhhhh vad spännande! Och vad pinsamt för Gwen ^^ hihi

Hihi, älskar att Gwen misstolkade hans farmors fråga xd Men de MÅSTE vara ihop. Det finns ingen annan som passar så bra. Gwen ♥ Will

Åh herre gud Gwen, vad pinsamt! Men nu vet iaf Wills släktingar att hon inte är sådan som... Ja, sådan som hon faktiskt är, och alltid har varit. Grymt kapitel, anyway.

O.O

Awesome as Always!!!

Kapitel 17- Audrey
Frukost. Det brukade vara höjdpunkten på min dag. Till det första brevet kom med uggleposten. Det hade ingen avsändare utan bara mitt namn på framsidan. Jag öppnade det nyfiket men rev sen ihop det. Avsändaren var Charlie. Hans sätt att inte ge upp.
- Ännu ett brev? Det är säkert det sjunde brevet som du struntar i att öppna, säger Susan.
- Jaha, och? undrar jag.
Hon säger inget mer. Cat, som sitter bredvid mig, tittar skuldmedvetet på brevet. Jag vet vad hon tänker och hon tänker rätt Jag må ha förlåtit henne men Charlie är en helt annan historia. Dessutom, om jag skulle ge upp och börja träffa Charlie, vad skulle då Cat säga? Charlie är felet att hon och Mason gjorde slut. Vad skulle Mason säga om jag började dejta killen som låg med hans flickvän. Men i och för sig, varför skulle Mason bry sig? Han har ju ny flickvän. Tydligen. Jag tittar bort mot hans bord. Den jävla idioten berättade inte för mig att han är tillsammans med Felicity. Fort hade det gått också.
- Ursäkta mig, säger jag och går bort till Gryffindorbordet.
Jag tar tag i Masons arm och drar ut honom ur stora salen och in i närmsta rum, som råkar vara en liten skrubb.
- Hörru, jag höll på att äta äggröra, säger han.
Jag låser dörren och slår honom på armen.
- Felicity? Vem går och skaffar sig en ny flickvän två veckor efter att han gjort slut med sin flickvän? undrar jag.
Han suckar.
- Det bara hände, säger Mason och rycker frånvarande på axlarna,
Jag slår honom en gång till.
- Lägg ner skitstövel grejen! Dina vänner kan inte se dig här inne, säger jag.
- Vad vill du att jag ska säga Audrey? Jag insåg att jag inte kunde sörja Cat för alltid så när Felicity kom tillbaka från att ha varit utbytesstudent i Frankrike i ett år så visade det sig att ingenting hade försvunnit mellan oss så vi tog upp där vi slutade, säger han.
- Så du menar att du och Felicity var på g när du blev tillsammans med Cat? Jag menar, har ni haft kontakt under det här året? frågar jag.
Mason harklar sig.
- Å herre gud. Du har alltså haft två förhållanden det senaste året, säger jag.
- Nej! Det var inget sådant. Jag var bara tillsammans med Cat men jag avslutade helt enkelt inte allting med Felicity, säger han.
Jag kan inte tro mina öron. Ännu mer drama.
- Otroligt. Du borde ha medalj i skådespeleri. För ett par veckor sedan så låg du inne på ditt rum och var ledsen över att du kommit på din flickvän i säng med någon annan samtidigt som du visste att du ändå skulle ha en flickvän kvar, säger jag.
- Om du säger det på det viset så är det klart att det låter dumt men huvudsaken är att Cat inte får veta att jag har haft kontakt med Felicity. Så du måste lova att inte säga någonting till henne, säger Mason.
- Du är en så jävla idiot Mason, säger jag.
Han lägger armarna i kors.
- Du är inte precis så oskyldig du heller, säger han.
Jag suckar. Tänker han verkligen ta upp min graviditet?
- Och jag pratar inte om när du blev gravid, säger Mason. Vet Cat att du har känslor för Charlie och att han har känslor för dig?
Hur kan han veta det?
- Jag har inte alls känslor för Charlie, påstår jag.
Mason skrattar. Jag tycker inte om skrattet.
- Om du säger det så. Men kom ihåg syrran, om Cat får veta att jag och Felicity har varit på g hela tiden så tänker jag berätta att hennes bästa vän har känslor för killen som såg till att hennes förhållande förstördes, säger han och låser upp dörren innan han går ut.
Jag tittar efter honom. Om pappa fick reda på det här så skulle han skicka Mason till Durmstrang med en gång. Men vad fan ska jag göra och var fan kommer all drama nu för?

Åh, h*lv*t* vilka j*vl* problem!
Spänd på att få höra hur dom ska lösa dom.