LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Tamara såg nu lungt upp när Damon kom tillbaka. Med kläderna och vapnen följde även säkerhet, och hon kunde gömma känslorna långt bak i medvetandet där hon gömde allt hon inte ville minnas eller det som var svårt.
"Vi äter väll innan vi ger oss av?" säger Tamara och ser på brickan med frukost och de båda knyterna.

"Visst, ta för dig du", svarade Daeron och placerade brickan på sängen. Han nappade åt sig ett äppel och började packa ihop sina saker. Han drog fram staven som han gömt mellan väggen och sängen, och kastade sina sadelväskor över axeln, med äpplet ännu i munnen.
Sedan satte han sig på sängen och väntade på att Tamara skulle vara klar och åt resten av äpplet. Han var på gott humör och tänkte med ett leende på föregående natt.

"Tack" sa Tamara och tog muggen med teet och åt en av de grova bröden till. När hon var klar tog även hon ett äpple för att äta på vägen och hon tog sadelväskorna i handen. Hon såg på Daeron och då hon såg att han var klar, log hon glatt, "Då går vi då." ler hon glatt. Hon var glad att ha på sig sina kläder, sina vapen och vara på väg därifrån, hon ville inte vara kvar här en enda minut till. Och hon gick ner för trappen, genom värdshuset och de morgontrötta gästerna och ut, ut till stallet.

Daeron följde Tamara genom värdshuset ut till stallet med en kort nick mot värden, som böjde sig ner för att skriva ner deras avfärd. Daeron sadlade och betslade sin hingst vant, och även han kände den svagaste glädje över att få lämna värdshuset. Daeron ogillade att resa runt, han skulle gärna ha stannat kvar längre, kanske förevigt. Hitta sig en söt flicka och någon gång få barn. Men han var van vid att resa, han hade gjort det hela sitt liv.
De började resa mot staden, som låg några timmars ritt framför, och på grund av det flata landskapet kunde de se stadsmurarna långt ifrån.

Tamara sadlade Nyx och de satte av, synen av staden långt bort i fjärran dämpade hennes humör något. Skulle det ske samma sak igen? Men nej hon sken åter upp vid hennes nya ide.

När staden närmade sig utan något särskilt som hänt på vägen stannade Tamara Nyx och hoppade av. Hon rotade bland sadelväskorna och fann sedan en bit tyg. Hon såg på Daeron och gav han Nyx tyglar, "Vänta ett ögoblick." sa hon och försvann in i skogen.
Snart var hon åter tillbaka, hon hade bundit om brösten så hon var alldeles platt och satt upp håret i den frisyr männen i Rohan brukada ha.
"Nå vad tycks?" säger Tamara med mörkare röst, tar tyglarna och svingar isg upp på Nyx, nu var det knappt en halvtimmas väg kvar till staden.
"Mitt namn är Temar, riddare av Rohan." sa hon med samma mörka röst och blinkade åt Daeron. Som han sa, hon borde ha blivit skådespelare.

Daeron tog imot Nyx tyglar och försökte hålla sin hingst på plats, då den oroligt steppade på ställe. Då Tamara kom tillbaka såg hon ut som en ung pojkspoling. Daeron skrattade och gav tillbaka tyglarna åt henne.
"Ingen kommer att tro att du är en riddare, så liten som du ser ut", sade han retsamt och lättade på tyglarna, vilket fick hästen at ta några kvicka steg framåt innan den lugnade ner sig. Inte ens Daeron, som var lång och välbyggd, skulle ha tagits för en riddare, och Tamara var så liten, normallängd för en kvinna, men i sin utstyrsel såg hon nu högst ut som en väpnare, en pojke som just nått manligheten.

Tamara suckade, "Jag vet, men hellre det än en kvinna." sa hon och hennes blick mörknade för ett ögonblick. Men log sedan lite, "Inte riddare då, men jag kan bli tränad till en, i alla fall så är jag man av Rohan." sa hon bestämt och svingade sig lätt upp på Nyx. Det var sant som hon sa, hellre vad som helst än en kvinna. Hennes skräckupplevelser satt i, inte för att någon visste det, hon talade aldrig med någon om sina känslor men ändå. Detta gjorde dock att hon var rädd för varje närmande en man gjorde och hade tagit till vana att alltid ha en dolk med sig, även när hon sov. Inte för att någon hade gjort närmande eller försökt, hon hade väll skrämt dem eller annars så tyckte de att hon enbart var konstig och för okvinnlig att vara med.
Hon var något mellanland mellan både man och kvinna där ingen av parterna ville ha henne eller accepterade henne, hon avskydde sin lott att födas till kvinna.

Daeron nickade och kastade en svårtydlig blick mot Tamara innan han vände den mot staden. Hon var olik än någon kvinna han någonsin mött förr. Han fick nästan känslan av att hon inte ville vara en kvinna, och hon gömde definitivt någonting. Daeron kom ihåg rädslan han hade sett i hennes ögon den kvällen de dödade mannen i värdshuset, och kunde inte låta bli att undra vad som hade hänt åt henne.

Tio minuter senare red de upp på huvudvägen, som ledde rakt in i den livliga staden. Andra ryttare, tillsammans med människor till fots eller på vagnar, reste till eller från staden, och Daeron manade på Horus för att komma förbi de långsammare.
Utanför porten var de dock tvungna att stanna, för en kö hade formats då vakterna stannade varje resenär för att fråga om deras namn och ärenden i staden.

Tamara följde strömmen av människor och snart var det deras tur i kön. Hon hade nästan tänkt att vänta i bakrunden och låta Daeron presentera dem då hon mindes att hon var man. Och en man hur liten och obetydlig han än var kunde presentera sig själv. Så hon red fram och hoppade vigt av Nyx när de bad henne.
"Namn." sa vakten. "Temar av Rohan." sa Tamara med en mörk pojkaktig röst och vakten antecknade. "Och ditt ärende, pojk." sa han barskt och Tamara svarade, "Husrum för natten." sa hon och han nickade. "Bra du kan gå," sa han men hindrade henne då hon skulle sitta upp på Nyx. "Vill du spendera en natt med vackra damer och gott öl rekomenderar jag Seeds bort i hörnet." viskade han kompiratoriskt och höjer sedan rösten, "Ett bra sätt att få nya erfarenheter på pöjk!!" flinade han och vakterna stämde in i hans skratt.
Tamara flinade hon med, "Tackar för rådet, får se vad jag och min färdkamrat bestämmer oss för." svarar hon och rider en bit in i staden för att vänta på Daeron.

Daeron flinade då han hörde "rådet" vakten gav Tamara, och skrattade ed de andra vakterna. Då Tamara släpptes igenom red han upp och hoppade av Horus då vakten bad om det.
"Daeron av Gondor, jag söker rum för natten", svarade han på frågorna. Han sade ofta att han kom från Gondor, det fanns så många änniskor där att ingen lade er vikt på det. Dessutom skulle han aldrig passera för en man av Rohan med stt svarta hår och isblåa ögon.
Vakten nickade och släppte igenom honom. Daeron fortsatte in i staden på ryggen av Horus och såg sig om i folkvimlet då han stannade bredvid Tamara.
"Så, Seeds då?" sade han med ett brett flin. "Jag tycker det låg något i det vakten sade, vi måste få en vacker kvinna under dig nästa natt." Daeron skrattade och styrde Horus mot sidovägen utan att vänta på svar. "Eller åtminstone litet öl i strupen."