Privatroll JuliaE och AlexZz

Louise flinade lite smått.
"Jaha så du erkänner alltså? Trevligt trevligt, dock vill nog inte många krama mina animagus form, haha! Åh dom dör ungarna som sprang, fan vad taskig jag kände mig då, men kul som alltid" Log hon snett och kastade en blick mot ingång till stora salen där det började komma in mer och mer folk.

"Skenet bedrar." Svarar Lucas på det att han tydligen ska ha erkänt. "Men det betyder inte att jag visar upp det." Fortsätter han menande. "Enligt mig var det bara underbart. Jag är eländigt less på småungar som tycker att det är okej att låtsas att jag är ett gosedjur. Har du någonsin jagat kaniner? Det är en givande upplevelse. Även om jag aldrig lyckats fångat en." Pratar han vidare, han har faktiskt fångat en... men just då blev han bara tvungen att bli människa utan förvarning och kaninen flydde innan han fick ett bra grepp om den.

Louise rycker lite på axlarna.
"Men nu är ju inte jag någon småunge, kan du inte bli den där lilla räven igen! Gosi go!" Flinade hon.
"Nej men förlåt, Höh, jag har faktiskt inte fångat något djur, försökt har jag väl gjort, dock senaste gången var den jag var närmast, men ja.. Jag sprang in i ett träd..." Log hon lite snett och himlade med ögonen åt sig själv då hon framstod som väldigt klantig.

Lucas himlar med ögonen, han har ju trots allt förvandlat sig till fjällräv för att trösta grannflickan några gånger om den senaste sommaren... och julen. Det är synd om den tjejen. Bråkande föräldrar, fyllo till pappa och mamman bara gormar och skriker. Men det rör inte Lucas i ryggen.
"Jag har lyckats ramla ned i sjön några gånger om, lyckat va?" Säger Lucas skämtsamt och ironiskt.

Louise log lite snett och det rykte lite i henne mungipor.
"Jaså? Får jag fråga hur det gick till?" Hon kastade en blick mot äpplet för att inte visa sitt smile som kom upp på läpparna.

"En hare rusade framför mig och svängde precis innan sjön. Jag hann inte bromsa i tid." Svarar Lucas och rycker på axlarna. "Jag var inte speciellt bra på att svänga i början." Fortsätter han menande.

Louise nickade lite kort och log lite roat.
"Som du såg, jag har inte alls tränat speciellt mycket då jag fortfarande, i alla fall oftast har öronen kvar" Sa hon ironiskt och reste på sig.
"Ska vi gå? Det börjar bli ganska livat här nu"

"Nja, det blir bättre med tiden. Tro mig. Fast gå inte i närheten av katter med svans. Antingen fräser de eller leker med den." Varnar Lucas. Sedan fynderar han på att svara "Ja, kom igen." men han kommer ihåg schemat.
"Måste vi inte vänta på schemat?" Frågar han henne.

Louise små ler lite åt det han sagt och kastar en blick mot porten då Chris kommer in i stora salen.
"Äh, här kommer ju Chris och din kompis, Chris brukar fixa det åt mig" Log hon lite snett och nickade mot som.
"Oh, det där lät lite divigt, höh, men jag måste faktiskt få utnyttja det här lite ändå!" Sa hon lite oskyldigt och ryckte på axlarna lite kort.
"Louise!" Chris hade fått syn på henne och log stort, han gick fort mot dom och krockade med den osynliga väggen. Chris suckade tungt och kastade en ond blick bakåt mot Lucas kompis.
"Haha! Har hänt mig med!" Log Louise som såg det som hade hänt.

Lucas ser hur det rycker i Daniels mungipor och Lucas får nästan lust att skratta när Daniel bibehåller in lugna takt när han får väggen att flytta sig. Lucas undrar om han ryckt upp sig efter igår eller om han insett att det är otroligt roligt att reta den han är fast med för ett år. Lucas är ovanligt snäll. Nästan störande.