Mcgonagalls barndom

börja skraiva

Här kommer nästa kapitel!
___________________________

Kapitel 8 ”Fröken, en till elev har försvunnit”


När Minerva vaknade upp igen var stämningen inte lika dyster som dagen innan.
Stämningen i Stora salen var som vanligt, förutom att det kom ovanligt många ugglor.
Charlie satt återigen och underhöll sig genom att härma en Hippogriff.
”Dom är ståtliga djur, man får inte kränka deras identitet”, babblade Charlie.
Skötsel a magiska djur var Minervas sämsta ämne.
”Charlie, du vet att jag inte förstår ett skit om vad du säger”, sa Minerva och log.
Dom skrattade.
”Kom så går vi till försvar mot svartkonsten”, Charlie struntade i Minervas protester om att stolen var så skön och drog med henne till sjätte våningen.
På lektionen fick de öva på ”Expelliarmus”.
Trollstavar flög hit och dit och tillslut hade till och med Charlie lyckats med att avväpna Minerva.
Deras lärare, Ursula Coconnan, höll ett helt föredrag om hur stolt hon var över alla.
Minerva kunde nästan slå vad om att hennes eldröda page blev ännu rödare.
”Ni behöver inte ens ha någon läxa!”
*knack, knack*, hela klassen vände sig mot dörren och in kom en liten förstaårselev.
”Fröken, en till elev har försvunnit”, flämtade den lilla pojken.
Klassrummet blev helt tyst och alla tittade frågande på varandra.
”Jag tror att ni förstår att jag måste rusa”, sa Professor Coconnan och sprang iväg till lärarrummet.
Kvar lämnade hon en chokad klass.
Alla lektioner var inställda den dagen och eleverna var rådda att inte gå någonstans ensamma.

Charlie och Minerva var på väg till quiddichträningen.
Charlie hade alltid varit jätte dålig på quiddich, men han gillade att titta på och ibland när det saknade en spelare fick han vara med.
Dagens träning gick ut på att dom passade klonken till varandra.
Nästan ingen kunde koncentrera sig och Minerva fick klonken jättehårt på näsan så att hon började blöda näsblod.
För att få laget att koncentrera sig så berättade Lizzie, Gryffindores lagkapten, vem som hade försvunnit, det var en liten Ravenclawelev.
Det funkade inte och Minerva fick klonken i magen denhär gången.
Efter en halvtimma avbröt Lizzie träningen.

AWESOME kapitel!!!

Jättebra kapitel. Undrar vad det är som händer med alla försvunna elever.

Jättebra

Jättebra!!
Jag kan,tyvärr inte,ge konstruktiv krituk nu.

Jätteeeeeee braaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!♥♥♥♥

Åh SHIT vad bra

Jätte BRA!

Nästa kapitel!
______________________

Kapitel 9 ”Mandragororna var i målbrottet”


”Minerva”, Bethany, Minervas Gryffindorekompis stod lutad över henne.
”Vad är det Beth?” frågade Minerva sömnigt.
Minerva jämrade och sträckte på sig.
”Charlie sa att jag skulle väcka dig”, svarade hon och slängde med sitt blonda hår.
”Han ville också att jag skulle hälla vatten på dig, men jag ville inte det”, fortsatte hon med ett leende.
”Tack Beth”¨
Minerva satte upp sitt svarta hår i den vanliga strama hästsvansen och tog på sig sin hogwartsklädnad.
”Hon gjorde det inte, eller hur?” flinade Charlie när hon kom ut ur flickornas sovrum.
”Som du ser”, skrattade hon och gjorde en piruett för att visa honom att hon var helt torr.

Dom gick ut ur porträttet och gick iväg mot stora salen.
”Du borde skicka en uggla och allt det här till dina föräldrar vet du va”
”Jag gör det sen”
”Jag vill bara inte att något ska hända dig”, fortsatte Charlie allvarligt.
Minerva var helt ställd, hon och Charlie hade alltid varit kompisar, men hon hade aldrig trott att Charlie skulle försöka ”ta hand” om henne.
Det hade alltid varit Minerva som hade sagt år Charlie att informera sina föräldrar eller tvingat iväg honom till sjukhusflygeln.
”Minerva?” Charlie tittade misstänksamt på henne.
”Jag tänkte bara på vad jag ska skriva”, ljög hon.
Stolt över att ha åstadkommit något frågade Charlie inte något mer.
”Ni tänker väl inte å ner till tredje våningen?”
Den spända stämningen hade gjort så att dom hade gått fel.
”Nejdå, vi gick fel”, mumlade Minerva ursäktande.
”Gå rätt denhär gången då”, det var Tom Dolder, Slytherins prefekt och förstaprefekt.
Alla tyckte att han var så charmerande och han var så begåvad, för att inte säga stilig.
Alla lärare älskade honom, han var också alltid bjuden på professor Snigelhorns fester.
Men Dumbledore hade aldrig gillat honom, Minerva kunde inte förstå varför, enligt henne var ju Dumbledore dem smartaste läraren.

”Kan du äta din mat och sluta tänka på Dolder”
Minerva rodnade.
”Jag tänkte inte på honom”, ljög hon.
Charlie gav henne en ”jag tror dig inte” -blick.
”Jag tänkte på brevet”
”Du får tänka på honom”, skrattade han och kastade ett bröd på henne.
”Sluta, vi måste gå till örtläran”, skrattade hon och kastade tillbaka brödet.

”Vi ska plantera om Mandragoror”, började professor Wilkinson, lärare i örtlära.
”om skriker väldigt högt när de är uppe ur jorden, de kan till och med döda med sitt skrik”
Hela klassen utbytte livrädda blickar.
”Men ni kommer att ha hörselskydd och dehär är bara i puberteten, så man kan inte dö av dem”, fortsatte professorn.
En lättad suck bröt ut i klassrummet.
De fick varsin Mandragora framför sig.
”Ni drar upp de på tre och glöm inte hörselskydden, ett två tre”
Det lilla man hörde fick halva klassen att bryta ut i gapskratt, mandragororna var i målbrottet.
Det var som om de härmade sirenen på mugglar ambulanser.

Efter en flummig lektion i örtlära var det dubbeltimma i trolldomshistoria och lektion i trollformellära.
Nu satt dom återigen i sällskapsrummet och gjorde läxor.
Dom skulle anteckna Mandragorornas åldersperioder.
”Okej, när de är spädbarn är de känsliga och skriker mycket, vid tre veckors ålder blir de barn och sprattlar mycket, vid tre veckors ålder blir de tonåringar och kommer in i puberteten och blir finniga och kommer in i målbrottet”, Charlie gjorde en paus och dom gapskrattade.
”Vid tre och en halv månads ålder blir de vuxna och då kan deras skrik döda och de är mogna att skörda, när de är åldringar är deras skrik dödigare, för de är gamla jobbiga gubbar”, sammanfattade Charlie.
”Jättebra, som belöning så ska jag skriva brevet”, flinade Minerva.
”Gonatt”, Charlie gick in till sitt sovrum.

Hej Pappa!
Jag måste tyvärr berätta att två elever har försvunnit från Hogwarts.
Oroa dig inte, jag mår jätte bra.
Hur går det med läsandet?
Jag har inte hunnit läsa så mycket p.g.a. alla läxor.
Hälsa Malcolm och mamma, klartslut från Minerva.