Den otippade kärleken [SV]

Oh my... ♥

Du skriver otroligt bra

TACK! Vad glad jag blir ♥

Ska skriva snart, ska bara göra en liten sak först som kan ta några minuter

längtar tills det kommer mer men stressa inte

nmerrrr

Det kommer nog ikväll!

Här är det! 8D





Kap 7
And i don't know what to say, cause you make my heart go crazy

Scorpius
TVÅ DAGAR SENARE

Jag gick ut ur biblioteket med tre böcker i famnen. Jag kände att jag fick blickar i nacken och tittade därför ner i och gick bara snabbt framåt, ingen hade släppt historierna om vad som hände i skogen. Många tror jag och Weasl… Roxanne har någon romantiskt på gång, men vi ignorerar och pratar knappt med varandra, vilket gör att vi inte direkt kan gå åt det romantiska hållet.
Helt plötsligt gick jag in i någon, så att jag ramlade och tappade böckerna.
”Aj!” sa en välbekant röst, jag tittade upp och såg Roxanne ligga framför mig med handen på huvudet, som om hon hade ont där, vilket hon säkert hade. Hon tittade upp på mig tittade sedan upp på den lilla massan av människor som hade samlats ihop runt oss.
Alla stod och väntade på att någon skulle göra något. Jag tittade tillbaka på Roxanne som satt obesvärat och försökte få tag i sina böcker och papper som låg överspridna överallt runt oss.
”Vad händer här?” Det var McGonagalls röst, alla elever flyttade åt sidan som att de förstod att hon ville komma förbi.
”Ehm, jag och Roxanne krockade…” Jag kollade åt Roxannes håll, och när jag såg att hon tittade tillbaka på mig vände jag generat bort huvudet.
”Jaha, i alla fall skulle jag vilja se er två på mitt kontor klockan tre. Jag vill prata med er.” Sa hon snabbt och gick sedan bort mot trapporna.

Roxanne

Jag tittade chockat bort på McGonagall som försvann bakom ett hörn, sedan vände jag mig till den stora samlingen av människor.
”Har ni inte något annat att glo på?!” morrade jag argt och började sedan gå i riktning mot Gryffindors sällskapsrum, Scorpius följde efter. Jag låtsades inte om honom och svarade inte när han ropade mitt namn, jag kände en ilska växa inom mig, men jag visste inte varför.
Efter han ropat ut mitt namn för säkert tionde gången var det minst tio meter kvar till sällskapsrummets dörr, det var då han fick tag i min arm och vände mig så att jag stod mittemot honom. Jag kollade in i hans kalla, förtjusande och vackra gråblåa ögon och kände mig för en sekund förlamad, men väcktes snabbt till liv igen.
”Vad vill du mig?” viskade jag medan min blick föll ner på golvet.
”Jag…” han tvekade.”Jag vet faktiskt inte…” Jag slet mig loss ur hans grepp.
”Och vad är det för svar?” Jag satte mig på golvet mot väggen.
”Ett idiotiskt svar som kommer från en kille som inte har varit säker på vem han är förrän han räddade sitt mobboffer i den förbjudna skogen på en straffkommendering.” sa han och satte sig bredvid mig. Jag tittade på honom.
”Jag vet inte hur man svarar på det där.”
”Inte jag heller.” sa han och tittade tillbaka på mig och jag mötte hans förtrollande ögon igen.
Han log och jag gav ett snett leende tillbaks, han lutade sig framåt mot mig och kysste mig, jag besvarade den direkt, då öppnades dörren och Albus och Fred kom ut.

__________________________

Jag vet att namnet är lite konstigt på det här kapitlet, men kom inte på något annat xD

Vad duktig du är!!

tack!

Mer!

Awesome
Oops, kanske inte bästa läget att kyssa Scorpius