Hunger Games....Sweden (Rollspel)

Sarah smyger tillbaka till lägerplatsen med vattenflaskan lite halvt instoppad i ryggsäcken.
Men innan hon gick förbi buskarna som omringade platsen så stannade hon, skulle hon verkligen lita på Menja? Att hon kunde hjälpa henne med hennes hand och samarbeta med henne? Någon av de skulle behöva dö om de klarade sig till slutet och vem av de skulle dö då?

Sarah gick fram till deras lägerplats, hon kastade vattnet bredvid elden och tittade lite besviket på ekorren "Inget mer?" sa hon med besviken ton i rösten.

Menja tittar upp och ger Sarah en blick som säger, att passar det inte kan hon gå.
Menja säger inget men tar fram bladen hon plockat och ger dem till Sarah. "Lägg dem på såret, det svalkar och det läks förmodligen tills imorgon." säger hon bryskt och kastar åt henne ett par äpplen med.

Jag gick en bit till då jag såg en till hare, jag försöker sikta bättre den här gången, jaa! Tänker jag när jag träffar haren i huvudet. Jag går fram till den och tar ut kniven. Jag tar den i handen och börjar springa lite lätt. Men det är då jag kommer på att jag måste ha en eld, vilket jag inte kan göra. Jag känner gråten i hallsen stiga och tårarna väller ut. " nu är jag död!" viskade jag skakigt. Jag satte mig ner mot ett träd och blundade, om en annan kom fick väll den döda mig. Tänkte jag sarkastiskt.

Sarah tog bladen och satte de på handen och band ett snöre runt de för att det skulle läka.

Äpplena Menja hade gett henne låg slarvigt bredvid henne och hon stirrade länge på ekorren medans den grillades över den heta elden.

"Så vad är målet för i morgon, jaga djur eller människor?" sa Sarah med ett svagt skratt som skulle kunna låta lite elakt i andras öron men inte i hennes.

Jag sommnar om igen även fast det inte var meningen. Jag drömmer inget specielt facktiskt men det enda jag ser är en kille som springer och springer tills det kommer fram något stort som biter skallen av den, jag vaknar upp igen och märker att jag är ledsen. Jag vill till pappa! Jag är bara 10 år, hur kan någon sätta in en 10 åring i en sån här bana?!
Jag skulle verkligen behöva någon som hjälpte mig, tänkte jag.

Menja ser på henne och flinar till. "Både ock, kan jag tro." ler hon lätt och ser på ekorren och hör ett svagt pipande. En silverfallskärm landar en bit från henne och hon sträcker sig efter den.
Hon öppnar den och ser att den innehåller "Gästriklandbröd" (Nu finns det något som heter så xD). Menja ser på brödet och ler roat, sponsorerna verkar gilla henne.
Hon ser på Sarah och ler "Nu får vi mer mat." säger hon och delar brödet i lika stora bitar och ger den ena till Sarah.
Sedan delar hon ekorren och tar en vattenflaska.
Ekorren, brödet och äpplerna gör en riktigt god måltid och Menja lutar sig mot ett träd och börjar äta.

Sarah tar emot brödet och tar en tugga innan hon svarar med ett "Härligt!", hon hade alltid velat gå ut på jakt efter spelarna. Hon var ingen kannibal eller så utan det var mer den där kicken av att försöka vinna som gjorde henne sugen på jakt efter spelare.

"Det är nästan lika bra att en av oss håller vakt när den andra sover, det är fortfarande många spelare kvar och vem vet? kanske någon står precis bakom oss just nu?" säger Sarah och flinar till lite.

Jag tittar omkring mig då jag kom på att pappa brukade göra äld i skogen och grilla med mig, han brukar använnda en pinne och snurra den mot en stock. Jag ställer mig upp, torkar tårarna och letar reda på en lagom lätt pinne. Jag får gå runt ett tag innan jag hittar en stoch, men då ser jag det, det osar mellan träderna, det betyder eld och det betyder även anndra deltagare. Jag backar tyst och ljudlöst så ingen ska kunna höra mig. Jag vännder mig om och ska springa, men det tar stopp efter första steget, där står ett träd som jag springer rakt in i. Jag rammlar bakåt och hammnar på rummpan. Det känns varmt om munnen, det smakar även något, jag stoppar upp fingret och känner. Det rinner, jag tar ner fingrarna och ser att det är någon slags vätska. Jag blir genast rädd, jag kan inte låta bli att skrika högt!

"Jag vet, bäst att göra sig av med så många som möjligt." ler Menja roat och tar en tugga av brödet och nickar.
"Ja, jag kan ta första vakten, sov du." säger hon leende till Sarah och nickar. Hon börjar gilla tjejen mer och mer, de verkar vara av samma skrot och korn liksom.

Sarah hör hur något knakar till i skogen och ställer sig upp för att se efter vad det är, ungefär 20 meter i från de har en spelare sprungit in i ett träd och sitter nu på marken. Sarah ler ett litet segerleende och vänder sig om till Menja.

"Vad ska vi göra med den spelaren då?" säger hon lite glädjefullt.