From Everything To You

SPOILER FÖR KAPITEL 11

Aaw, älska spoilern! :3 ♥



edit: Och nu tänker jag klaga lite på dig, för det är ditt fel att jag låg vaken och inte kunde sova för att jag bara tänkte på din ff. D:<

Gollliiiggt! Asså man önskar bara att jag var Em i din ff

Det skulle komma nytt kapitel idag? ;o

Kapitel 11 – Hide And Seek

BAAM. Dörren smällde upp och Harry's grepp släppte mig. Louis och Tamara kom in med skratt i halsen. Tamara kollar upp på mig och jag ser hur hennes ansiktsuttryck förändras. ”Ehm..Lou. Vi går ut igen.” Louis kollade oförstående på henne. ”Nej, Lou. Ut. Nu.” Hon gjorde menande blick emot honom och han slängde en blick på mig. ”Störde vi?” Jag kollade förvirrat på Harry. ”Nej. Eh..vi kan öva mer imorgon.” ”Harry, vi är lediga imorgon.” Tam's röst ekade kvar i rummet när Harry nervöst drog sin hand i nacken. ”Juste. Fan.” Jag log ner i marken och kollade sedan upp på Harry igen. Gosh, those eyes. Louis harklade sig. Vi båda vände oss mot honom men såg honom bara stå och knappa på sin mobil. Harry suckade högt. ”Wait! Jag har en idé.” Vi vände oss mot Tam som såg enormt exalterad ut. Jag kunde nästan urskilja glödlampan som lyst upp ovanför henne. Även Louis hade vänt sig mot Tam och dragit bort sin blick från mobilen. ”Vi kan sova hos mig. Allihop. Mina föräldrar och systrar är inte hemma i helgen.” Harry kollade på Louis och han nickade jakande. Louis kollade på mig och även jag nickade exalterat. Tam slog ihop händerna. ”Great. My place at six.” Och med de orden började hon gå mot dörren. ”Tam, var ska du?” Harry hade gått fram några steg för att vara beredd på att springa ikapp henne. ”Fråga killarna om imorgon.” Hon försvann från danssalen och lämnade mig ensam med Harry och Louis. Jag kände hur pinsamma atmosfären byggdes upp. ”Så ehm..jag ska nog hjälpa Tam att hitta killarna nu.” Även fast Harry stått precis bredvid mig så var det Louis som omfamnade mig först. Han höll mig längre än vad han brukar och viskade saker i mitt öra som jag inte kunde uppfatta. Han släppte kramen långsamt och jag log generat mot honom innan jag vände mig mot Harry. Hans kram höll inte kvar lika länge som Louis'. Jag var inte alls redo att släppa taget. ”Okej, hejdå.” Jag gav dem ett leende innan jag gick mot dörren. Innan jag nått dörren slängde jag en sista blick bakåt emot dem.

NÄSTA DAG

”Tam.” Jag gick runt på undervåningen och försökte hitta henne. Det kändes dock ganska omöjligt då hennes hus var enormt. ”Här uppe!” Jag sprang upp för trapporna och gick mot hållet där jag hört hennes röst. ”Okej, Tam. Ditt hus är enormt.” Jag satte mig på hennes säng, som var lika stort som halva mitt rum. ”Jo. Men det är inte roligt om man tappar bort något.” Hennes skratt klingade i rummet. ”Så..när kommer killarna?” Jag försökte inte få det låta för desperat men eftersom Tamara förmodligen visste mer om mig än jag själv gjorde flinade hon. ”Du berättade aldrig vad som hände när Lou och jag stormade in.” Hon gav mig en 'cheeky-look'. En sån som bara hon kunde göra. Eller just det. Louis kunde göra den också. ”Vem är det du gillar, Em?” Hon kollade frågande på mig och jag skakade på huvudet. ”Om jag ska vara helt ärlig Tam. Jag vet inte.” Jag kollade generat bort mitt ansiktet från hennes. Men hon sa inget. Hon nickade bara. Förståeligt. ”Tell me about it.” Hon la sig i sängen och började smått berätta när hon själv stått vid en så kallad, 'vändpunkt'. Jag lyssnade intensivt på vad hon hade att säga. Jag kände igen allt hon sa. Att hon gillade den ena exakt lika mycket som den andra. Att det var omöjligt att bestämma. Jag frågade den frågan som jag velat ställa under hela tiden hon berättat. ”Så..vem valde du?” Hon vände sitt huvud emot mig. ”Ingen.” Det högg till i bröstet. Ingen. ”Men jag vet redan vem du valt, Em.” Jag ryckte till. Hon visste vem jag valt. Jag visste knappt var jag själv stod. Visste knappt vilka jag hade att välja mellan. *Pling , Pling* Dörren. ”Nu är killarna här.” Hon hoppade exalterat av sängen och lämnade mig ensam i rummet. Fortfarande chockad av det hon sagt. Hon visste mer om mig än vad jag själv gjorde. ”Hey, Em.” Louis satte sig bredvid mig på golvet och gav mig en kram. En sån där kram där han håller kvar. ”Hur är det med dig? Du ser lite..chockad ut.” Jag skakade bort tankarna. Vi sparar det till senare. ”Nej, Lou. Jag är bara trött.” Jag halv log mot honom och han klappa mig på axeln. ”Jag ska bara säga hej till Tam också.” Jag nickade och log mot honom. Han hade kommit till mig först även fast hon stått precis framför honom. ”Em.” Harry's huvud kikade in i rummet och jag ställde mig upp. Även fast jag ville springa fram så bromsade jag mig själv och lät han komma till mig. Jag drog inte armarna runt honom, som jag kanske borde. Jag lät mina händer vila på hans bröst. Han höll mig hårt och länge. Men jag vet redan vem du valt, Em. Hur kan någonting kännas så rätt?
”Hey. Låt oss också få lite, Hazza.” Niall drog bort Harry's armar och Harry suckade ljudligt. ”I know you love me.” Niall log stort, till än något irriterad Harry. Jag skrattade och kramade om Niall. När han släppt mig kom även Zayn och Liam fram och kramade mig. ”Och vad gör vi nu?” Louis kollade frågande på mig och Tam. ”Well, jag ska hämta pizzan men ni kan ju bara gå runt lite i huset.” Harry kollade ut ur Tam's rum. ”Ja, det kommer nog ta ett tag.” Han log retsamt åt henne och hon smällde svagt till honom på armen. ”Kom, Em.” Jag gick mot henne och hon tog armen runt mina axlar. Vi hann knappt ut ur rummet. ”Emily Maria Stanford! Är det rodnande kinder jag ser?” Hon flinade mot mig och jag försökte desperat täcka hennes mun innan hon hann säga någonting mer opassande. Hon skrattade högt medans hon tog tog bort min hand. Jag kollade noggrant på henne. Hon var så perfekt. Sån där 'perfect-girl'. En sån som alla killar ville ha och alla tjejer ville va. *Pling, pling* ”Åh, pizzan.” Hon sprang ner för det lilla trappsteget som var kvar och gick emot dörren.

”Åh, jag älskar pizza.” Niall pratade med munnen full samtidigt han sträckte sig framåt för en ny bit. Harry skakade på huvudet. ”Okej.” Tam höll upp sitt pekfinger i luften för att tugga klart. Hon svalde. ”Vi kör kurragömma.” Alla bröt ut i skratt. ”Nej, men kom igen nu!” Hon såg ut som ett barn på julafton. Haha, this girl will never stop chocking me. Liam ryckte med ett leende på axlarna och ställde sig upp. Zayn och Lou följde hans exempel. Niall suckade ljudligt och kollade drömmande ner på pizzan som ännu inte var fullt uppäten. ”Come on, mate.” Harry sträckte ut en hand mot honom. Niall suckade igen och tog den. ”Okej, Zayn räknar.” Zayn kollade chockat på Tam. ”Why me?” Hennes skratt klingade och jag kände hur alla i rummet rös av det. ”Be a good boy.” Med de orden var hon ute ur rummet och innan vi andra reagerat stod Zayn lutad mot väggen med armen för ögonen. Räknande.

// Haha, aw i seriously love this chapter. Nej men typ. Åjuste, asså hop pas ni ticker att get bleb för 'töntigt' med kurragömma- grejimojen. I THOUGHT IT WAS SWEET.
KAPITLET KOM IAF IDAG... typ halv tolv. men ändå. älskar er.

YOU'RE CONFUSING ME! D:


Men helt som du, I love this chapter! :3 ♥

Wonderful

I love this story!♥

Great!

Asså det här är ju alldeles fantastiskt bra, för bra, jag klarar mig inte utan mer :O
Du skriver så himla bra, och allt är typ perfekt.
Btw. .