The Flower Games [SV]

Hihi, jag är ett vindkraftverk! Fast jag föredrar nog cupcakes

När kommer det mer? ♥

Jag gillar inte oliver O_I

Jag ska snart skriva vad ni får för tränings poäng, men jag måste ju veta det själv först

Yey! Längaaaaaar...

Väntar på mina träningspoäng med spänning

Nu har jag fixat tränings poängen, men jag måste ju skriva om alla 24 deltagare också

Yeay det kommer snart!

Träningspoängen

MadEye Moody sträckte på sig och steg upp ur sängen. Hon hade sovit gott, hon hade på känn att detta skulle bli en super dag.
Hon plockade fram en ljus lila klänning ur byrålådan och tog på sig den.
Sedan tittade hon sig i spegeln. Hon såg spänd ut, vilket inte var så konstigt det var sällan som någon av deltagarna var lugna, även fast de kanske var taggade.
När hon såg sin frisyr suckade hon, det var ett stort virrvarr och hon började att leta efter en kam.

Miss Black tuggade och svalde, tuggade och tog en ny smörgås.
Det var ett underbart bröd, inte för grovt och inte för ljust, inte för mycket frön på och alldeles... Mums!
Osten och marmeladen gjorde det hela oemotståndligt.
Hon åt i alla fall bara sex stycken med tanke på att hon skulle visa sina kunskaper för spelledarna idag. När hon var klar gick hon med en viss möda, till badrummet och tog ett långt bad.


saganda försökte vara så liten som möjligt när de två kosta men muskulösa flickorna passerade henne.
AlvaRawenclaw och Twix såg med avund på varandra men de gick båda mot samma station.
saganda pustade ut när de satt sig och hon återvände till sitt knop rep.
Hon fattade inte varför de gjorde sådär, att de utmanade varandra redan innan spelens början.
De skulle ju kunna alliera sig i stället, de skulle ju inte bli så många som kunde döda dem precis.
Hon suckade och tänkte på vad hon skulle visa upp för spelledarna, hon skulle kanske ha en chans ändå.

”Fan!” AlvaRawenclaw svor igen, hon hade just skurit sig på ett grässtrå.
Hon stod vid kamouflage stationen och försökte få en självlysande orange strumpa att få samma färg som en skogsdunge.
Hon gick fram till han som var vid stationen som stod och hjälpte Twix med att få fram den rätta kärr-färgen.
När han såg hennes sår skickade han henne genast till ett litet rum som låg vid entrén, där inne stod en låda med första hjälpen grejer. Hon var glad att han inte skickat henne till stationen där de höll på med förband. Om det bara hade varit en kniv hon skurit sig på, inte ett grässtrå.


Twix flinade och tog strumpan som AlvaRawenclaw hade hållit på med och doppade den i sin färgburk, den sög inte åt sig någonting av färgen.
Hon försökte gnugga in den vilket gav följden att hon spillde ut färgen över halva sig.
Hon tittade missnöjd på sin gula tröja, jaja någon gång ska väll bli den första tänkte hon och började smörja in sig med mer färg för att ingen skulle tro att det varit en olycka.

”Hajaa!” Ekkiis kastade den långa träningsledaren en halvmeter över mattan.
Hon tog sin fot och satte på mannens bröst och log snett mot honom.
”Du har övat förut.” Konstaterade han när Ekkiis lät honom ställa sig upp igen.
”Ja, jag jobbade på slakteriet. Och det var inte alla djuren som ville bli slaktade precis. Och det är ganska... Vanligt med tjuvar i Distrikt Viol om jag säger så.”
Hon förstod inte varför hon ens hade svarat honom med något mer än ”Ja.” om inte alls. Han påminde henne så mycket om hennes pappa, hade det varit därför?
Kanske. Hon koncentrerade sig på brottningen igen och sköt undan alla andra tankar.


HannaPanna kände sig stressad, hon hade missat en hel halvtimme av träningstiden, hon måste ner på en gång.
Hon slängde av sig pyjamasen på sängen och tog på sig det första hon såg.
Hon sprang sedan in i badrummet och sköljde av sig resterna av frukosten, hon kammade snabbt igenom håret med fingrarna och satte sedan upp det med en hårsnodd som legat på byrån.
Skosnören trasslade när hon försökte skynda sig och hon frästa ur sig några svordomar.
När hon tillslut var klar rusade hon mor hissarna och han precis så in kängspetsen mellan dörrarna.

The Noble Lion klev ut igenom hissen, träningscentret var inte fullt men nära på.
Hon skyndade sig bort från HannaPanna, hon ville inte vara tvungen att prata med någon, helst inte henne.
Hon hamnade på en station där man lärde sig slipa knivar, yxor och liknande.
Hon la inte så stor uppmärksamhet vid vad hon gjorde och det resulterade i att hennes stationsledare skickade iväg henne med anledningen att det fanns folk som kanske skulle uppskatta lärdomen.
Hon styrde stegen mot en ny station även fast det redan stod en person där.


Lisen563 tittade förvånat upp, där stod The Noble Lion.
De tittade på varandra med förlägna blickar tills hon som höll i stationen sa åt dom båda att ta upp varsin bit flinta.
Lisen563 tog i så hårt hon kunde, några gnistor bildades men det blev ingen låga som förutspått.
Hon försökte få eld på en liten näver bit i över tre kvart och hennes fingrar var stela och ömma när hon väl lyckats. Hon log och såg att The Noble Lion försökte att släcka sin brinnande tröjärm och hon försökte genast hjälpa till.

sanna1324567 satte sig vid ett bord helt själv, hon smakade på köttgrytan som hon lagt upp på tallriken. Den var god, lamm kött gissade hon och morötter, och något annat.
Pepparrot kanske, eller något.
*Bang!* Hennes blick flög upp och hon såg Hp-aren stå där.
”Hoppsan!” Hp-aren hade smällt ner sin bricka i bordet.
”Jag kan sitta här va?” Frågade hon. sanna1324567 men sa inget, hon ville inte att Hp-aren skulle sitta där alls men det fanns inget ledigt bord kvar.
Det fanns elva bord varje avsett för fyra personer, det var väll för att några skulle vara tvungna att bekanta sig med varandra tänkte hon.


Hp-aren gillade att ha lite kul med de osäkra deltagarna, det var därför hon hade satt sig vid samma bord som sanna1324567 och hon tänkte precis börja försöka få ut ett vettigt samtal när sanna1324567 överraskade henne.
”Vad gjorde du i ditt distrikt?”
”Mina föräldrar tillverkar vin, men jag har aldrig hjälpt till.
Man börjar inte jobba innan man fyllt arton år i Distrikt Gulsippa. Det är för att alla ungdomar ska få en chans att vara med i spelen, man har ju bara sex år på sig att komma med och då måste man ju vara i bra form först.” sanna1324567 såg förvånad ut och Hp-aren undrade varför.
”Vad gjorde du? I Distrikt Förgätmigej menar jag.” Frågade Hp-aren.
”Jag brukade tillverka bilbatterier. Men det var ofta jag fick hoppa in för min bror också, han fixar med lampor.”
”Varför? Vad behövde han hjälp med?”
”Han fick en stark stöt när han var fjorton år och får olika typer av bieffekter då och då.” Svarade sanna1324567.

Zmaragd gick inte tillbaka till någon av de stationer hon hade varit vid innan lunchen, hon gick mot spjutkastningen.
Hon hade inte övat på flera dagar.
Hon sträckte sig mot de längsta spjutet när hon kände en hand på sin axel.
Hon vände sig snabbt om och fick se en medelålders kraftigt byggd kvinna.
”Den där är tung, du borde börja med något lättare.” Hon räckte ett kort och smalt spjut till Zmaragd.
”Jag börjar med det här.” Svarade Zmaragd och tog det spjut hon siktat in sig på från början.
Kvinnan suckade och mumlade något om att tappa något.
Zmaragd snörpte på munnen men fick sedan en idé, de flesta satt fortfarande och åt och några av de tittade förmodligen på henne.
Hon stödde spjutet mot vaden som om det var för tungt för henne och hon gick fram till en av kast banorna, hon försökte gå långsamt och klumpigt och hon hörde att någon skrattade.
När hon var framme lyfte hon det över huvudet och slungade iväg det, det träffade mitt i prick och hon vände sig triumferande om mot sin publik.


EMELESEL fnös, hon kunde också kasta spjut.
Hon gick fram mot Zmaragd med mallig uppsyn och vände sig sedan mot spjuten.
Hon valde ett som var lite längre och lite smalare än det som just blivit iväg skickat och träffat måltavlan. Hon försökte svinga iväg det lika elegant som Zmaragd gjort men klev på sitt käng-snöre som hon inte orkat knyta och fall huvudstupa framåt. Som tur var han hon kasta iväg spjutet några meter för att inte få det över sig.
Hon hörde hur nästan hela träningscentret skrattade åt henne, hon fnös igen och reste sig upp.

Örner skyndade efter EMELESEL som sprang mot hissarna.
”EMELESEL!” Han ropade efter henne men förväntade sig inte att hon skulle stanna, men det gjorde hon.
Hon blängde på honom med hat i blicken och ha förstod att han inte borde sprungit efter henne.
Han blev stående framför henne.
”Vad vill du?” Frågade hon med en irriterad underton i rösten, men Örner förstod att hon försökte samla sig.
”Du kanske ska knyta skosnöret innan det sabbar något mer.” Han bet sig i läppen, han var verkligen dålig på att uttrycka sig men hon verkade förstå vad han menade.
”Det behövs inte, jag kommer ändå att dö på en gång. Jag behöver inte öva på något mer än att hålla en låg profil.”
”Men om du går upp till ditt rum så kommer det nog inte att vara en speciellt låg profil. Det är ju fullt med städare och sådant nu menar jag.” Örner kände sig glad när han fick EMELESEL att följa med tillbaka och det var inte speciellt många som brydde sig om dem vilket gjorde de båda glada.


Ronald Weasley spände musklerna och kastade iväg klotet så hårt han kunde.
Det hamnade inte där han siktat utan landade istället på dockans vänstra knä.
Han slängde en snabb blick upp mot spelledarna och svor för sig själv när han såg hur de antecknade för fullt.
Han gick och hämtade lite fnöske och flinta.
Han slog stenarna mot varandra medan han hoppades att inte få lägst träningspoäng.
När han väl fått eld på fnösket och några torra löv sa en av spelledarna åt honom att gå ut. Han gjorde som han blivit tillsagd och kunde inte låta bli att bli besviken över vad han presterat.

ronnyponny suckade utmattat när hon blev tillsagd att gå ut, hon hade försökt att imponera så mycket så möjligt på spelledarna.
Hon hade använt allt möjligt till att kväva, hugga itu eller bränna upp de dockor som fans där.
Hon log för sig själv när hon tänkte på en av dockorna, eller det som varit en docka, det var med som en spånhög nu.
Hon skyndade sig upp för att se reprisen och få reda på vad hon fått för träningspoäng.
Men när hon kom upp var det fortfarande två och en halv timme kvar tills hela The F1ower Land skulle få se hur duktiga, smarta och sluga alla deltagarna var i form av en siffra mellan 1 och 2.
ronnyponny bestämde sig för att duscha av sig allt spån sot och all svett från dagens händelser och gick till badrummet.

PotterHunger stirrade på skärmen.
8 poäng, det var bättre än hon hade föreställt sig. Och hon blev ännu mer nöjd när hon såg att Solkatten hade fått ett poäng mindre.
Träningspoängen såg ut följande:
Twix 4p.
Lisen563 5p.
AlvaRawenclaw 5p.
Lavender3088 5p.
EMELESEL 5p.
Soda 5p.
The Noble Lion 6p.
Örner 6p.
Ronald Weasley 6p.
Miss Black 7p.
saganda 7p.
HannaPanna 7p.
Hp-aren 7p.
Solkatten 7p.
ronnyponny 8p.
PotterHunger 8p.
Lupinfan 8p.
MadEye Moody 9p.
sanna1324567 9p.
Zmaragd 9p.
LunaLovegood1 9p.
HarryPotterr 10p.
LauraTree 10p.
Ekkiis 11p.

Solkatten var inte precis nöjd med sin träningspoäng, hon hade snabbt räknat ut att den genomsnittliga poängen var ca 7 men hon brukar alltid sikta på att ligga över genomsnittet.
Ja ja, intervjuerna nästa tänkte hon och gick för att ta en skönhetssömn till imorgon då hon skulle förberedas för intervjuerna.
När hon lagt sig på sängen tänkte hon på Ekkiis, hon verkade vara en farlig fiende så det var nog bäst att vara på god for med henne.
Solkatten bestämde sig att börja redan dagen därpå och sedan somnade hon.


Lupinfan la benen i kors och försökte så så attraktiv ut så möjligt.
”Nej nej nej.” Hans handledares ord gjorde att han höjde på ena ögonbrynet.
”Sådär ja, flirta på bara! Publiken kommer att älska dig.” Den upplysningen gjorde honom inte gladare men han försökte ändå hålla kvar sin sexiga min och försökte svara på frågorna som hans handledare ställde till honom.
”Vad tänkte du på när du fick din åtta?”
”Jag tänkte att jag kunde presterat bättre, men det är inte alltid man kan vara bäst på allt.”
”Nej nej nej, inte så. Du är inte negativ till något, glöm inte det.”
Lupinfan försökte igen. ”Jag blev stolt och jag är säker på att det bara kommer att gå bättre och bättre framåt i tiden” Sa han.
”Nej nej, var mer flirtig.” Lupinfan började bli trött på alla ”Nej nej nej” och ”Nej nej”, han fick lust att säga åt sin handledare att vara lite positivare själv men han fortsatte med sin roll som den självsäkra snyggingen i alla fall.

Soda såg hur en av hennes assistenter målade hennes naglar, de var ljusblå längst ut och övergick i mörkare och mörkare blå ända till nagelns rot där den nästan var svart.
Hon undrade hur hon skulle se ut när hon var klar.
Hennes hårbotten värkte efter all behandling som assistenterna hade gett det. Men huvudsaken var hur hon såg ut, inte hur hon kände, tyckte eller ville.
Det var egentligen obehagligt men hon orkade inte bry sig.
När en av assistenterna, hon som fixat med hennes hår, höll fram en spegel blev hon förvånad.
Hennes hår var blått, på samma sätt som hennes naglar, men den mörkaste färgen satt i topparna och den ljusaste längst rötterna på håret.
Hon var hårt sminkad, men ändå inte motbjudande, snarare attraherande.
Hon log och räckte tillbaka spegeln.


Lavender3088 gick upp på scenen med ett pålagt leende.
Hon log mot kamerorna, publiken och sedan mot kvinnan eller snarare flickan som skulle intervjua henne.
Hon hade blodrött hår och en åtsmitande ljus orange klänning med stora solrosor här och där på både fästa på klänningen och i håret.
”Hej Lavender3088!” Sa Nymfadora Tonks och log ett leende som visade en perfekt rad vita tänder.
Lavender3088 log tillbaka och satte sig i stolen mitt emot Nymfadora Tonks beredd att besvara vilken fråga som helst. Men Nymfadora Tonks överraskar henne med en fråga som för henne är enkel att besvara.
”Hur var det i Distrikt Vitsippa?”
”Det var härligt, grönt och underbart.” Det var såklart inte riktigt sant men hon hade inget att vinna på att tala sanning nu.
”Det var frisk luft och fåglarna sjöng nästan jämt.” Fortsätter hon sedan sin lögn.

Laura Tree Skrubbade sig i ansiktet.
När hon fått av sig allt smink från intervjuerna gick hon och la sig på en gång.
Men på morgonen hade hon inte sovit i en blund, vid frukostbordet såg hon att hon inte var ensam om det.
Hon åt så mycket hon kunde få i sig, en tallrik gröt men sirap på och två rost mackor.
Och sedan följde hon med för att åka till arenan.
När hon satt i svävaren och tittade ut på skogen som passerade i snabbt tempo tänkte hon på sitt distrikt, inte så underbart som Lavender3088 hade sagt men hon saknade det ändå.
En kortvuxen man kom och stack en nål i hennes arm, hon försökte att ignorera smärtan när hennes sändare åkte in i armen men hennes hemlängtan var starkare än smärtan i armen.


LunaLovegood1 gick med snabba steg mot sin loge, hon ville hinna förbereda sig innan hon skulle in på arenan.
När hon kom in såg hon sin stylist stå bredvid den runda plastcylindern som hon snart skulle ställa sig i.
”Vill du ha något innan det börjar?” Frågade hon.
”Ja tack! Lite juice eller något kanske.” svarade LunaLovegood1 och hennes stylist gick genast mot dörren. Men hon stannade i dörröppningen och pekade på en liten hög med kläder som låg på ett runt bord.
”Ta på dig det medan du väntar.” Sedan gick hon.
LunaLovegood1 gick fram och lyfte på klädesplaggen. Hon kunde inte tro det, spelledarna kunde inte ha en susning om vad kamouflage var för något.

HarryPotterr plockade upp de mörk orangea kängorna. De var inte speciellt höga så hon gissade att det inte skulle vara så mycket träskmark på arenan, det hoppades hon i alla fall att det inte skulle vara.
Hon tog av sig de vita strumporna hon tagit på sig på morgonen och satte på sig de lila som hon skulle ha på arenan. Underkläderna var svarta frånsett från det så var allt annat målat i grälla färger vissa lite mer dämpade än andra.
En ljusgrön t-shirt, ett par rejäla byxor som var mörkgula och en klarröd jacka med en vallmo broderad på insidan förmodligen för att man skulle kunna se vilket distrikt alla kom ifrån.
Hon gick och ställde sig på sin plattform och kände hur sällskräcken kom krypande när den genomskinliga tjocka plasten sänktes runt henne, hon höjde blicken och fick se en lila himmel.
Hon tittade runt omkring sig när cylindern höjdes upp ur marken.

hahaahaha 5p xD jag är en liten svagis xD
men braa!!