Allt för dig, Elina [SV]

Bra!

Eller, nja... bättre än bra, men jag har inte lärt mig några ord som beskriver känslan av att läsa det du skrivit.

åhmajgåd, talang på högsta nivå liksom !♥

Nu var det jättelänge sedan jag skrev senast. But I'm really sorry, so don't hate me, pleace?
Nämen som några av er kanske redan har sett (om ni läser min andra ff, dvs)så skyller jag till viss del på datorn jag har just nu. Den dör hela tiden och det är inte så jättekul att börja om kapitlet hela tiden för att det försvinner. Men hur som helst, jag ska försöka bli mer aktiv, men kapitlen kan bli kortare då. Ledsen för det.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 19

När vi började komma nära huset kunde jag känna lukten av stekt kyckling. När jag kände det kurrade det i magen och jag kände hur hungrig jag faktiskt var.
När vi kom in i köket vände sig mrs Brown mot oss
"Åh, vad bra att ni är här!" sa hon "Era brev med listor på böcker till Hogwarts kom bara några minuter efter att ni gick." Hon nickade mot en liten hög med kuvert gjorda av gulaktigt pergament som låg på bordet.
Vi skyndade oss fram och ryckte åt oss våra kuvert.
"Ska vi gå ut och öppna de på verandan?" frågade Chelsea och såg från mig till John.
"Gör det ni, men ta med er tallrikar och glas när nig går ut, så kan vi äta där när maten är klar", sa mrs Brown och räckte en trave med tallrikar till mig och några glas till Chelsea.
"Då tar du breven" sa jag och kastade mitt kuvert till John, eftersom han hade händerna tomma.
När vi kom ut på verandan ställde vi snabbt ut glasen och tallrikarna på det lilla bordet innan vi satte oss ner på trappan och öppnade kuverten.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlåt men jag måste sluta nu, jag vet att det inte hände ett jävla skit i det här kapitlet som dessutom är alldeles för kort för att få kallas kapitel över huvud taget, men min dator håller på att bli överhettad så jag kan inte fortsätta. Jag skriver mer så fort jag kan </3

Tråkigt att din dator är så där, hoppas den fixar sig! ♥ Det var bra i alla fall, trots att det var kort.

Aw, tack ♥
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 20

"Har ni valt några nya ämnen till i år, förresten?" frågade John efter att ha läst igenom sin egen lista på böcker.
"Bara ett för min del" sa Chelsea och stoppade tillbaka sitt brev i kuvertet för att inte tappa bort det och la det på bordet.
"Samma här", sa jag och slängde mina papper ovanpå hennes.
"Okej, vilket ämne?"
"Jag har valt skötsel och vård av magiska djur", sa jag och John nickade och vände sig mot Chelsea "Och vad har du valt?" frågade han.
"Skötsel och vård av magiska djur för mig också", svarade hon och pillade på en tråd som hängde från ett hål i hennes slitna jeansshorts. John gav ifrån sig ett frustande skratt
"Är du seriös, Chels?" frågade han med ett brett flin på läpparna
"Ja, det är jag!" sa Chelsea och kastade en irriterad blick på sin bror.
"Men varför?" fortsatte John och kvävde sitt skratt.
"Vadå, Sussie har ju också valt det ämnet! Varför ska du ifrågasätta mig när du inte ifrågasätter henne?" fräste Chelsea och nickade mot mig.
"Det är för att Sussie faktiskt gillar djur!" fortsatte John med ett nytt skratt.
"Det gör väl jag också!"
"Nej, det gör du inte! Det vet du också att du inte gör!"
"Det är djuren som inte gillar mig, inte tvärt om"
"Jaha, och jag som trodde att det var ganska så ömsesidigt"
"Okej, men det är det ämnet jag har valt i alla fall" Chelsea tittade trotsigt på John som för att utmana honom till ytterligare argument.
När det inte kom några fyllde jag i tystnaden.
"Men om du inte valde ämnet för att du gillar djur så måste du har valt det på grund av något annat, eller hur, Chelsie? Eller kanske någon annan?"
"Åh, håll tyst, Sussie!" Chelsea smällde till mig på överarmen och jag kunde se en lätt rodnad sprida sig över hennes kinder.
"Vadå, sa jag något fel?" sa jag och viftade oskyldigt med ögonfransarna i spelad förvåning. Chelseas ögon smalnade när hon gav mig en säg-inte-ett-ord-till-blick.
"Vad snackar ni om?" frågade John förvirrat och såg från mig till Chelsea.
"Åh, ingenting, fråga Chelsie om vem den rödhåri... Aj, Chels!" Jag ryckte snabbt åt mig min arm som nu bar två märken efter Chelseas snabbt förlängda naglar.
"Om bara jag också hade kunnat använda magi nu..." muttrade jag och strök över de röda märkena med pekfingret.
"Det finns inga såna regler mot metamorfering", flinade Chelsea och lät sina naglar återfå normal längd.
"Det borde det" Men min irriterade min ersattes snart av ett leende. Jag fick skylla mig själv att Chelsea stoppade mig när jag retade henne.
Just då öppnades dörren och mrs Brown kom ut med lunchen på en bricka. Vi flyttade snabbt undan våra brev från bordet för att göra plats för brickan.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Sådär, det var i alla fall ett bättre kapitel än det förra X3

Bra!
Du är duktig på att skriva roliga saker, till skillnad från mig, haha. Jag kan ärligt talat bara komma på en gång jag lyckades skriva ett bra skämt.

SUPERBRA!!!!!

åh du är så duktig!♥

Here I am, I'm not dead. Yay.
Nej, men jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat på så länge. Jag har inte mått bra, och nu har jag just börjat gymnasiet, så ja... well...
Om jag har läsare kvar ber jag er så hemskt mycket om ursäkt för att jag är så dålig på att uppdatera.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 21

När vi hade ätit färdigt hjälpte jag och Chelsea mrs Brown med disken medan John stängde in sig på sitt rum för att studera stjärnkartor.
I slutet av vårt förra läsår hade han berättat för mig och Chelsea att han siktade på att syssla med astronomi på trolldomsministeriet efter Hogwarts. Han var redan relativt skicklig och han ägnade mycket tid åt sina studier.
Jag hade sagt att det var bra att han hade ambitioner och siktade högt.
Chelsea hade sagt åt honom att flytta ut i Förbjudna skogen och bosätta sig med kentaurerna.

Nästan två veckor passerade i Lochwald utan vidare utmärkande händelser, men turen till Diagongränden närmade sig.
Jag hade inte berättat för någon om vad jag sett nere vid ån. Antagligen var det bara min inbillning. Jag ville nog bara så gärna se Elina att jag inbillade mig saker. Det hade bara känts så... Verkligt. Jag hade bestämt mig för att skaka av mig tanken och låtsas att det aldrig hänt.
Men det var svårt. Varje natt letade sig in i mina drömmar och gjorde det omöjligt för mig att glömma.
Chelsea kunde se att det var något som tyngde mig, det märkte jag, men hon frågade inte om det. Jag var tacksam för det, jag var inte säker på att jag skulle kunna berätta vad jag sett utan att låta komplett galen.

Ibland vaknade jag på natten på grund av drömmarna. Ibland grät jag, men Chelsea fanns alltid där och sjöng mig till sömns igen. Annars låg jag bara tyst och stirrade upp i taket.
Den enda totalt drömmlösa natten var natten innan vi skulle till Diagongränden. Den morgonen vaknade jag av att Chelsea skakade mig våldsamt.
"Vakna, Sussie, det är nästan dags!" strålade hon. "Pappa har redan gjort färdigt frukosten och mamma virrar omkring som en osalig ande och oroar sig för att vi ska glömma något. Ju förr vi kommer härifrån desto större är våra chanser att rädda henne från ett nervöst sammanbrott." flinade hon.
Jag satte mig upp och sträckte på mig.
"Okej okej, jag är vaken" gäspade jag.
"Toppen, kom ner och ät när du är klar, jag måste gå ner och övertyga mamma om att hon redan har kollat att vi har tillräckligt med flampulver... en gång till."
Hon försvann ut ur rummet och nedför trappan.
Efter att ha klätt på mig ett par jeans och en T-shirt stoppade jag ner min lista på böcker i fickan och skyndade mig nedför trappan med min resmantel över axeln.

Så snart jag kom in i det lilla köket fick jag bekräftelse på vad Chelsea hade sagt. Totalt kaos rådde därinne. Mrs Brown rotade omkring i skåpen efter saker som kanske skulle ta slut om ett halvår och därför behövde skaffas mer av, Mr Brown var upptagen med att rädda allt som föll ut från hyllorna när mrs Brown välte något, Chelsea gick fram och tillbaka med en brödskiva mellan tänderna och skrev ner en lista på vad som faktiskt behövde inhandlas, allt medan John försökte övertyga sina föräldrar om att han behövde en ny stjärnkikare.
Jag tog en smörgås från bordet och åt upp den så fort jag kunde med stora tuggor. Sen började jag plocka undan frukosten och ställde disken på diskbänken.
Sen gick jag fram till Chelsea.
"Får du med allt?" frågade jag och tittade på hennes lista. Endas sex saker fanns med; Flampulver, polervax för kvastskaft, torkade mullbärsfrön, malt enhörningshorn, ugglenötter, och kittelkakor.
"Ja, jag tror det" svarade Chelsea och bet eftertänksamt på pennan. "Men vi behöver egentligen inte kittelkakorna, de la jag till. Men annars har jag nog fått med allt." tillade hon, mer för sig själv än till mig. Sen klappade hon hårt i händerna.
"Listan är klar, kom nu!" sa hon med hög och bestämd röst. Hon tryckte listan i handen på Mrs Brown innan hon gick in i vardagsrummet, tog ner den lilla krukan mer flampulver och kastade en näve i glöden som snabbt flammade upp i stora, smaragdgröna lågor.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
That's right, I did it. I did a time skip. Sorry about that, really.
Jag vill bara verkligen komma vidare med storyn och jag har inte tid annars <:3

keep it up! jag gör ett inlägg nu så du kan skriva nästa kapitel när som helst