När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

- Skulle aldrig komma på tanken, flinade Xenia hon tog sedan sin kvast och gick ut till Quidditsplanen.
Ett antal Gryffindor elevever stod på enasidan utav planen och på andra sidan stod laget.
Det var den andra slagmansplatsen som skulle fyllas då Roxanne hade slutat förra året.
Det skulle bli jobbigt hon och Roxanne hade vart oslagbara och nu skulle Xenia få lära sig spela med någon ny.

Fai stelnade till och såg på sin halvbror och slöt ögonen och satt bara tyst en stund innan han såg på Scorpius
"När jag var liten så var Cara och Draco inte sams alls. De hade bråkat i många år och när jag kom var Draco ännu surare för han ville inte ha mig, men min mor struntde i det och jag var med henne i nästan två år innan Draco hämtade mig en natt när hon var ute och låste in mig i en källare. jag satt här i tre år och ja Draco var inte så snäll det är altl jag tänker säga om det" sa Fai och förträngde minnena så gott han kunde "sen så iscensatte sin död och Daco släppte mig, och Cara hämtade mig" sa Fai och log, han såg på sin bror

Laget såg på de flygande, mer än hälften kunde redan uteslutas.
De som var kvar fick prova att slå till bollar med slagträna, vi vågade inte låta dem använda vanliga dunkare vem vet vad som hade hänt då.
Nu återstod bara tre kvar och laget flög upp och de riktiga dunkarna släpptes ut en av tjejerna fick sånn panik när dunkaren kom flygande att hon uteslutes direkt.
Och nu återstod bara två, Xenia granskade dem noga den ena var Alex McMillan och den andra Olivia Wood.
Xenia såg på Wood, Olivia verkade perfekt och hennes pappa spelade ju för Puddlemere United även om det inte bevisade att hon skulle vara bra.
Wood flög strålande och hindrade varenda dunkare att komma i närheten utav lagkamraterna.

Scorpius bara stirrade på Fai
"men du är hans son" sa han efter en stund och Fai skrattade kort
"det spelar ingen roll, jag var bara ett sätt för honom att få makt. Du är hans son med, är han vänlig mot dig?" sa Fai undrande och Scorpius skruvade på sig "precis" sa han och reste på sig "du borde kanske fly medans du kan" sa han och lämnade Scorpius själv. Fai gick ut till sjön och la sig på bryggan och doppade fingrarna i vattnet

Ja,nu var det baraAlex kvar att testas även om Olivia så gott som redan vunnit men alla måste ha sin chans.
Alex var en hejare på att flyga, men att slå till dunkarna i rätt riktning mot det icke existerande motståndarlaget det kunde han inte.
Han bara slog till dem vilt omkring sig, det blev Xenia snart varse om när hon kände en skarp smärta mellan skullderbladen.
Hon kände att all luft flög ur henne, så hon försökte styra ner kvasten mot marken innan det svartnade för ögonen.

Fai såg på ringarna i vattnet och log, han älskade vatten och ibland önskade han att han var en av vattufolket, men han skulle sakna mycket från landlivet. Fai kände ilskan han känt förut mot Draco och allt han gjort rinna av honom. Han la sig på rygg och lät solens strålar värma honom. Fai gillade inte att stressa eller göra onödiga saker utan han gillade att ta det lugnt

När Xenia vaknade till sana upptäckte hon att hon låg i sjukhusflygeln med ett oroligt lag omkring sig.
- Vem vart slagman?, var det första Xenia sa och Albus flinade.
- Typiskt dig att fråga det först, Olivia såklart, skulle aldrig sätta in Alex, flinade Albus.
- Skönt, han kan ju inte slå in en dunkare i mig varje gång, flinade Xenia och klev ur sängen.
- Å nej du min unga dam, du stannar allt kvar här över natten, sa Pomfrey och knuffadeXenia tillbaka i sängen.
Pomfrey verkade vara en sådan där som aldrig blev gammal, eller hon såg uråldrig ut men inte i sättet.
Xenia suckade tungt och blängde på henne.
- Men jag mår ju alldeles utmärkt, ljög hon surt.

Fai hörde någon ropa hans namn och såg Kain komma mot honom
"Xenia är i sjukhusflygeln" sa han andfått och Fai förstod att han hade sprungit
"vad har hon nu gjort?" sa Fai och hoppade upp på fötter
"hon blev träffad av en dunkade och ramlade av kvasten" sa Kain och Fai nickade och skyndade si upp till sjukhusflygeln men andades ut när han såg att hon var okej. Laget såg oroligt på honom men han igronerade dem
"du skulle ju inte ramla av kvasten" sa han så allvarligt han kunde och satte sig ner i sängen bredvid "hur mår du?" frågade han och satte sig skräddare

Xenia sågupp när Fai kom.
- Det var inget jag hade planerat, men man räknar inte med att en slagman skjuter dunkare på sina egna lagmedlemmar, sa hon surt och log sen mot honom.
- Jag mår bra, men jag får inte komma härifrån, sa hen irreterat och blängde på Pomfrey.
Av någon oförklarlig anledning var Xenia rädd för att sova över i sjukhusflygeln.
Inte för att hon någonsin tänkte erkänna det, men ändå.

"nej eller hur fröken" sa Fai roat "vad var de för idiot? Till och med jag vet ju att man inte skjuter på sitt eget lag" sa Fai och skrattade lite och laget såg konstigt på honom men han sa inget
"Pomfrey vill aldrig släppa i väg nån" sa Fai leende "ska jag se om jag kan fixa det?" frågade Fai vänligt